Avtalslagen 2024

Avtalslagen 2024 ger dig möjlighet att tolka och skriva avtal på bästa sätt. Kunskaper i avtalslagen 2024 är nyckeln till bra avtal. Människor har sedan urminnes tider slutit avtal med varandra. Avtalslagen är mer än 100 år gammal och innehåller tvingande regler om ogiltigförklaring av avtal och om fullmakt vid ingående av avtal. Lagen gäller både för privatpersoner och företag. Den här texten är en sammanfattning av avtalslagen och är avsedd att ge dig en bra överblick över lagen och dess verkningar.

Innehåll:

Vad är avtalslagen?

Avtalslagen heter egentligen lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och förkortas AvtL. Lagen är från år 1915 och kan sägas utgöra grunden i svensk avtalsrätt. Avtalslagen innehåller bestämmelser om ingående av avtal, fullmakter och ogiltighet av avtal. Lagen omfattar inte bestämmelser om avtalsbrott. Vill du läsa om avtalsbrott så kan du göra det här.

Avtalslagen
Avtalslagen utgör grunden i svensk avtalsrätt.

Avtal i sig har funnits så länge mellanmänskliga relationer funnits och har sin grund i situationer där det finns samstämmiga viljeförklaringar mellan två parter. Nuförtiden ingår vi avtal så ofta att vi kanske inte ens reflekterar över det. Vi ingår avtal när vi stiger på bussen, köper smör och ost, ingår en anställning, tecknar en försäkring, lånar pengar eller hyr en lägenhet. Avtalslagen gäller för sådana mindre typer av avtal men gäller alltjämt även för omfattande avtal såsom avtal om omfattande produkttillverkning eller avtal i miljardklassen mellan företag.

Avtalsfrihet

I Sverige råder avtalsfrihet vilket betyder att man har rätt ingå avtal med vem man vill och att välja vilka avtalsvillkoren ska vara. Avtalsfriheten, både när det gäller valet av avtalspart och avtalsinnehållet, inskränks dock genom de specialregler som gäller vissa typer av avtal och genom annan tvingande lagstiftning. En upphandlande myndighet kan till exempel inte välja avtalspart och företag får inte diskriminera privatpersoner genom att avstå från att ingå avtal på grund av personens religion eller sexuella läggning.

Avtalsbundenhet

Den latinska frasen ”Pacta sunt servanda” betyder ”Avtal skall hållas” och är en grundregel i avtalsrätten även om den inte framgår i avtalslagen. Lagen innehåller dock vissa undantag för då avtal får brytas. Läs mer om avtalsbundenhet.

Pacta sunt servanda - avtalslagen
Grundregeln är att avtal skall hållas.

Lagens tillämplighet

Avtalslagen gäller för avtal mellan företagare, avtal mellan privatpersoner samt avtal mellan företag och konsument. När man skriver om vilka parterna är i ett avtal så brukar man använda de engelska orden business och consumer och förkorta de olika avtalsparterna B2B, B2C och C2C.

Avtal B2B, B2C, C2C
Avtal kan betecknas utifrån vilka som är parter.

Lagen tillämpas för generella frågor som kan appliceras på alla typer av avtal. Lagen gäller förmögenhetsrättsliga avtal men kan ibland även tillämpas analogt för andra typer av avtal såsom samboavtal.

För vissa avtal såsom avtal om fastighetsköp eller entreprenad finns vissa specialregler som gäller över avtalslagen. Dessa specialregler kallas gemensamt för speciell avtalsrätt. Exempel på specialregler är konsumentskyddsbestämmelserna i konsumentköplagen eller jordabalkens bestämmelser om vissa formkrav vid fastighetsköp.

Konsument i butik - avtalslagen
Konsumentköplagens skydd för konsumenter gäller över avtalslagen.

Lagen gäller för rättshandlingar

Bestämmelserna i avtalslagen kan tillämpas både på skriftliga och muntliga avtal men det kan vara svårt att bevisa innehållet i ett muntligt avtal. Utöver de allra flesta muntliga och skriftliga avtal gäller lagen även för andra rättshandlingar. En rättshandling kan beskrivas som en viljeförklaring som syftar till att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. Avtalslagen är därför tillämplig även när det gäller exempelvis uppsägning av ett kontrakt eller fullmaktsutfästelse.

Det är syftet med viljeförklaringen som avgör om den ska ses som en rättshandling eller inte. Det får till följd att även en ogiltig rättshandling ska ses som en rättshandling. I äldre tider var en viljeförklaring strängt formaliserad. Vissa ord och fraser behövde uppges för att viljeförklaringen skulle anses vara gällande. Vi har kvar vissa strängare formkrav när det gäller exempelvis fastighetsköp och användande av check eller växel.

Köpa hus - avtalslagen
Särskilda formkrav gäller för köp av hus.

Den stora generalklausulen

Att avtal ska hållas är en grundregel i avtalsrätten. Avtalslagen har dock moderniserats och utvecklats genom åren både genom ändringar i lagen och genom domstolarnas praxis. Den största ändringen gjordes år 1976 då en generalklausul som kom att kallas för den stora generalklausulen infördes.

Generalklausulen infördes som lagens 36 § och utökade möjligheterna för domstolen att ogiltigförklara, ändra eller korrigera de rättshandlingar eller avtalsvillkor som bedömdes vara oskäliga med hänsyn till innehåll, omständigheter vid avtalets ingående eller senare inträffade förhållanden. Grundregeln om att avtal ska hållas har därmed uppluckrats med tiden.

36 § 1 st avtalslagen
“Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.”

Vissa delar av lagen kan avtalas bort

Avtalslagens regler om fullmakt och ogiltighet av rättshandlingar är strikta och kan inte avtalas bort. Bestämmelserna i 1-9 §§ vilka utgör det första kapitlet i avtalslagen och handlar om avtals ingående är dock dispositiva och kan avtalas bort. Det kan därför, i ett enskilt fall genom villkor, sedvänja eller handelsbruk, gälla annat än vad som följer av bestämmelserna i avtalslagens första kapitel.

Hur ingås avtal enligt avtalslagen?

Avtal kan ingås på många olika sätt. Muntligt, skriftligt eller genom exempelvis digital signering. Om avtalet kallas för kontrakt är det alltid skriftligt. Ett avtal består av två fristående rättshandlingar i form av anbud och accept. Ett anbud är ett slags erbjudande om att ingå avtal. Avtalet uppkommer först då dessa har samstämmigt innehåll. I vissa fall kan det krävas mer för att ett avtal ska anses ha ingåtts. Det kan till exempel finnas formkrav såsom att försäljning via telefon måste bekräftas skriftligt innan avtalet gäller eller att parterna har enats om vissa villkor för att avtalet ska börja gälla. Läs mer om att ingå avtal här.

Det finns några få undantag där en rättshandling inte kräver accept. Det rör sig då om rättshandlingar som är sekundära till ett redan inrättat rättsförhållande såsom exempelvis en anställning. Exempel på rättshandlingar som inte kräver accept är uppsägning, hävning, reklamation vid kontraktsbrott eller upphörande av förpliktelser.

Anbud och accept är ett avtal
Ett avtal består av två fristående rättshandlingar.

Kan man ångra en rättshandling?

Den svenska avtalsrätten bygger på löftesprincipen. Det är en princip där anbud och svar på anbud var för sig är bindande. Detta får till följd att ett lämnat anbud i princip är oåterkalleligt. I till exempel England används istället kontraktsprincipen där ett anbud är bindande först då det accepterats.

Hur lång är betänketiden vid muntliga anbud enligt avtalslagen?

Löftesprincipen gäller endast icke muntliga anbud. Muntliga anbud är inte bindande utan kan återkallas direkt så länge anbudsgivaren inte medgett att svar på anbudet kan inkomma senare. Ett sådant medgivande skulle kunna vara till exempel om en butik lagt undan och reserverat en vara åt en kund som kommer och betalar för varan vid ett senare tillfälle. Det finns således ingen bestämd betänketiden vid muntliga anbud enligt avtalslagen, utan det är situationsberoende.

Muntligt anbud - avtalslagen
Muntliga anbud är inte bindande.

Tanken med att ett anbud inte ska kunna återkallas är att mottagaren ska kunna få viss tid att fundera över anbudet och utvärdera det utan risk för att anbudet ska återkallas och att tiden som lagts ned på att utreda anbudet gått till spillo. Ett anbud är dock inte bindande för evigt utan bara så länge den så kallade acceptfristen löper.

Anbud är bindande - avtalslagen
Anbud är bindande för att mottagaren i lugn och ro ska kunna överväga anbudet.

Det brukar oftast framgå av anbudet hur lång acceptfristen är. Om formuleringen av vilken frist som gäller är vag så ska tolkningen av vilken frist som gäller göras utifrån 2 § avtalslagen. Beroende på hur tidsfristen formulerats ska tidsfristen enligt 2 § gälla antingen från det datumet då svaret på anbudet skickades eller från det datum då anbudsgivaren erhöll svaret.

Bindande anbud - avtalslagen
Anbud är bindande så länge acceptfristen löper.

Om det helt saknas uppgift om acceptfristen så gäller istället vad som anges i 3 § avtalslagen om att svaret ska ha inkommit inom skälig tid. Vad som utgör skälig tid beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En näringsidkare förväntas svara snabbare än en privatperson. Avtalsföremålet och omständigheter i övrigt påverkar vidare om svar måste ges skyndsamt eller om det krävs tid att utreda anbudet. Bestämmelserna i 2-3 §§ är dispositiva. Det kan i det enskilda fallet därför gälla andra villkor för hur acceptfristen ska beräknas.

I avtalslagens 7 § finns en liten bakdörr som innebär att ett anbud kan återkallas innan acceptfristen löpt ut om återkallandet görs innan eller samtidigt som mottagaren får del av anbudet. Eftersom avtalslagens nio första paragrafer är dispositiva så kan denna regel avtalas bort. Det kan därför i det enskilda fallet finnas andra villkor för när ett anbud eller ett svar på ett anbud ska anses vara bindande. Sådan information kan fås genom villkoren för anbud och svar eller genom handelsbruk eller sedvänja.

7 § avtalslagen
 “Anbud eller svar, som återkallas, vare ej gällande, där återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till handa innan han tager del av detta eller samtidigt därmed.”

Vilka krav ställs på en rättshandling?

Det finns, med vissa undantag, grundläggande regler för när en rättshandling ska anses vara fullständig och fullföljd.

Detta krävs av parten:

  • Parten har rättslig handlingsförmåga.
  • Parten har haft för avsikt att företa rättshandlingen.

Att ha rättslig handlingsförmåga att företa rättshandlingar ska inte förväxlas med frågan om vem som kan vara part i ett avtal eftersom alla fysiska personer oavsett ålder är rättssubjekt och har rättskapacitet att vara part i ett avtal. Även stat, kommun och juridiska personer som bolag, stiftelser och föreningar kan vara rättssubjekt.

Gammal och ung - avtalslagen
Alla, oavsett ålder, är rättssubjekt.

För att juridiska personer ska ha rättslig handlingsförmåga krävs att de företräds av exempelvis styrelse eller VD. Du kan läsa mer om VD:s behörighet här. För att ha rättslig handlingsförmåga och kunna företa bindande rättshandlingar som privatperson krävs som huvudregel att man är över 18 år. I vissa fall kan dock även en omyndig person ha rättslig handlingsförmåga.

I dessa situationer har en omyndig rättslig handlingsförmåga:

  • Om det framgår av lag eller av villkor i exempelvis gåva eller testamente.
  • Om den omyndige handlar som fullmäktig över myndig person.
  • Om det rör sig om reklamation eller liknande.
  • Om det rör sig om rådande över arbetsförtjänst som intjänats efter att man fyllt 16 år.

Särskilda regler gäller för omyndiga med eget hushåll eller eget företag. Enligt dessa regler har omyndiga med eget hushåll och som gör inköp till den dagliga hushållningen rättslig handlingsförmåga så länge de inte skuldsätter sig. Omyndiga med tillstånd att driva eget företag får ingå rättshandlingar kopplade till verksamheten och skuldsätta sig.

Ingå avtal som omyndig - avtalslagen
Omyndiga har i vissa fall rättslig handlingsförmåga.

För att det ska anses röra sig om en rättshandling krävs även att det ska ha funnits en avsikt att ingå rättshandlingen. Avsikten behöver inte ha uttalats eller funnits i realiteten utan det räcker med att det funnits ett befogat intryck av att det funnits en avsikt. Bindande rättshandlingar kan därför ingås genom både passivitet eller ett visst agerande i situationen, så kallat konkludent handlande. Även rättshandlingar som företas på skämt kan bli bindande.

Följande krav ställs på en rättshandling:

  • Rättshandlingen ska vara undertecknad och utgiven.
  • Rättshandlingen riktar sig till en adressat.
  • Rättshandlingen har nått eller mottagits av adressaten.
  • Rättshandlingen är tillräckligt preciserad och tydlig.

En rättshandling måste vara utgiven för att få rättsverkan. Det innebär att en rättshandling inte är bindande innan den rättshandlande vidtagit åtgärder för att ge motparten kännedom om rättshandlingen. Ett utgivande kan bestå i till exempel ett överlämnande eller ett översändande.

Ett skriftligt avtal som är undertecknat av båda parter men som ligger hemma i byrålådan är därför inte bindande även om motparten har fått reda på att avtalet undertecknats. Att en rättshandling måste vara utgiven för att få rättsverkan gäller inte testamenten. Däremot blir ett testamente inte bindande förrän testatorn gått bort. Läs mer om testamente här.

Avtal i byrålådan är inte bindande - avtalslagen
Ett undertecknat avtal hemma i byrålådan är inte bindande eftersom det inte är utgivet.

Rättshandlingen måste normalt rikta sig till en bestämd person eller flera rättssubjekt. I vissa fall, som vid kungörelsefullmakt, kan rättshandlingen riktas mot allmänheten. Självkontrahering, rättshandling med sig själv, är inte möjligt. Däremot kan rättshandlingen adresseras till ens bolag.

Om ett erbjudande att ingå avtal riktar sig till många, såsom vid reklam eller vid upphandling, så klassas inte erbjudandet som ett anbud. Ett anbud har en bestämd mottagare och ett innehåll som kan utgöra grund för ett avtal. Erbjudandet utgör istället ett så kallat utbud som inte nödvändigtvis är så komplett att ett avtal kan ingås.

Exempel på utbud kan vara skyltning för en vara, reklam eller annan marknadsföring riktad till en bredare grupp människor. Till skillnad från anbud finns det avseende utbud ingen bestämmelse i avtalslagen som gäller återkallelse. Som kund kan man därför inte kräva att få köpa en viss vara till ett visst pris till följd av att marknadsföringen av varan.

Erbjudande är inte bindande - avtalslagen
Reklam är inte bindande.

Att en rättshandling mottagits av adressaten är en förutsättning för att rättshandlingen ska kunna göras gällande. Datumet för när mottagandet ska anses ha skett är därmed avgörande eftersom det är först då som rättshandlingen blir bindande. Frågan om när en rättshandling ska anses ha mottagits beror på handlingens typ och form.

När det gäller rättshandlingar såsom anbud och svar på anbud så gäller normalt att rättshandlingen blir bindande först då mottagaren tar del av rättshandlingen. Rättshandlingar av påbuds-typ såsom uppsägning och reklamation blir dock gällande redan då rättshandlingen kommit motparten till handa. Det krävs i sådana fall därmed inte att adressaten ska ha tagit del av rättshandlingen utan endast att det funnits möjlighet att ta del av den. För fastighetsköp räcker det att ett underskrivet köpeavtal utgivits till mäklaren. Motparten behöver därmed inte ha tagit del av avtalet.

Köpeavtal är bindande när det ges till mäklaren-avtalslagen
Ett påskrivet köpeavtal är bindande redan då det ges till mäklaren.

Till sist måste rättshandlingen vara tillräckligt preciserad och tydlig. Hur strängt detta krav är beror på omständigheterna i det enskilda fallet samt vilken typ av avtal det rör sig om. Vid påbud såsom uppsägning och hävning är kravet strängare. I många fall kan annars en oprecis rättshandling preciseras av motparten eller genom utfyllande regler såsom handelsbruk. Frågan om rättshandlingen är tillräckligt preciserad för att kunna åberopas uppkommer ofta vid föravtal, utfästelser om framtida avtal, eftersom precisionen avgör vilken rättsverkan utfästelsen har.

I vissa fall kan det finns följande krav på en rättshandling:

  • Prestation för att rättshandlingen ska bli bindande.
  • Att rättshandlingen har särskild form eller innehåll.
  • Att en underskrift bevittnats.

Vid så kallade realavtal, med endast en part krävs en prestation för att avtalet ska bli bindande. Realavtal utgörs ofta av så kallade benefika rättshandlingar såsom gåva, saklån och handlån där det inte finns något krav om motprestation från den andre parten.

Gåva enligt avtalslagen
Gåva är en benefik rättshandling.

Normalt sett är överlämnandet av gåvan den prestation som krävs för att avtalet ska bli bindande. Det räcker därmed inte att man lovat att utge gåvan. Det finns dock två undantag i gåvolagen. Gåvogivaren kan bli bunden av gåvan genom att överlämna gåvobrevet till gåvotagaren eller genom att offentliggöra utfästelsen om gåvan. Läs mer om gåva här.

Gåva som överlämnas och blir bindande - avtalslagen
Gåvan måste vanligtvis överlämnas för att bli bindande.

Rättshandlingar som kräver särskild form eller visst innehåll kallas för formalavtal. Det är avtal där det kan finnas krav på till exempel skriftlighet, bevittning eller visst innehåll.

Exempel på ett formalavtal är kollektivavtal, avtal om check eller växel, arrende, förhandlingsöverenskommelser och avtal om fastighetsköp. Formkraven framgår generellt genom lag men det är även möjligt för två parter att avtala om formkrav såsom att avtalet är giltigt först då det nedtecknats. Att man kommer överens om att ett avtal ska vara skriftligt utan att det finns lagkrav som säger det, så kallad avtalad skriftform, innebär inte att avtalet är att se som ett formalavtal. Även banker kan uppställa vissa formkrav för att godta rättshandlingar. De kan exempelvis bestämma att fullmakt ska anges i särskilt formulär och bevittnas för att godtas i bankens verksamhet.

När är man bunden genom avtal?

Avtalslagen gäller för konsensualavtal vilket utgör de flesta typer av avtal och där avtalet inte kräver någon särskild form. Det kan vara muntligt, skriftligt eller i form av ett standardavtal.

I vissa situationer kan det råda oklarhet om ett avtal enligt avtalslagen faktiskt har ingåtts eller inte. Förutom att avtal ska vara giltiga utifrån de generella krav som ställs så måste det vid tveksamheter bedömas om parternas handlande inneburit en viljeförklaring att ingå ett avtal. Till höger kan du gratis ladda ner en guide till avtals bundenhet.

Oklarhet om avtal slutits - avtalslagen
Hade inte vi ett avtal?

Ömsesidiga viljeförklaringar

Som huvudregel har ett avtal ingåtts genom två parters ömsesidiga viljeförklaringar. En viljeförklaring syftar till att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. Förr var en viljeförklaring strängt formaliserad och vissa ord och gester behövde användas för att ett avtal skulle anses ha slutits. Vi har i de flesta fall förenklat systemet betydligt och ser bara till om viljeförklaringen kan uppfattas av omvärlden.

En viljeförklaring har ofta sin grund i förhandlingar mellan två parter. Det är därför viktigt att skilja på vad som är en slutlig viljeförklaring och vad som bara utgör så kallade preliminärer, icke bindande delar av förhandlingen.

Förhandlar om avtal - avtalslagen
Avtal grundas ofta på viljeförklaringar som uppstår efter förhandling.

Ibland kan en viljeförklaring få ett annat innehåll än vad som var avsett. Det kan till exempel hända om en anbudsgivaren av misstag anger ett felaktigt pris. Misstaget brukar kallas för förklaringsmisstag. I Sverige gäller tillitsprincipen som innebär att man är bunden vid sitt misstag om mottagaren varit i god tro och därmed inte borde ha insett misstaget.

Avtal mellan företag, så kallade B2B-avtal, är ofta villkorade genom vad som kallas för suspensiva villkor. Dessa villkor innebär att avtalet inte är giltigt trots att finns ömsesidiga viljeförklaringar. Det krävs således något mer för att avtalet ska bli giltigt. Vad som krävs beror på hur det suspensiva villkoret utformats. Exempel på suspensiva villkor kan vara förbehåll om att avtalet inte är giltigt förrän bolagsstyrelsen godkänt avtalet eller att en viss finansiering ska ha gått igenom innan avtalet är giltigt.

Bolagsstyrelse - avtalslagen
Ett förbehåll kan vara att avtalet ska godkännas av bolagsstyrelsen.

Vid avtal om företagsöverlåtelse är det vanligt med avtalade förbehåll om att flera villkor ska uppfyllas innan avtalet är bindande. Utöver det finns flera lagkrav med villkor som måste uppfyllas för att företagsöverlåtelsen ska godkännas. Läs mer om företagsöverlåtelse här.

Ett avtal kan anses ha ingåtts genom:

  • Anbud och accept
  • Ensidig viljeförklaringar
  • Kontraheringsplikt
  • Konkludent handlande
  • Realhandlande
  • Accept av realanbud
  • Kvasikontrakt

Anbud och accept

Många avtal sluts genom tydliga viljeförklaringar i form av anbud och accept där ena parten inbjuder till ett avtal och den andra parten godtar erbjudandet. Anbudet och accepten utgör då två samstämmiga viljeförklaringar. Ett vanligt fall av anbud-accept är då ett företag lämnar en offert som en privatperson accepterar. Anbud och accepter kan vara både muntliga eller skriftliga och avtalet kan vara egenskrivet eller utgöras av ett standardavtal.

Offert som godkänns - avtalslagen
Ett vanligt fall av anbud-accept är då en offert godtas.

Oren accept

I vissa fall förekommer så kallad oren accept. Man accepterar anbudet men vill göra en justering av avtalet. En oren accept kan exempelvis vara att man accepterar anbudet men vill sänka priset något eller att man accepterar anbudet men vill ändra ett av villkoren. I och med den orena accepten så kommer inget bindande avtal till stånd. Istället tar den orena accepten med den önskade justeringen formen av ett anbud. För ett bindande avtal krävs då att den ursprunglige anbudsgivaren godtar anbudet.

Ensidig viljeförklaring

Vissa rättshandlingar utgör inte det klassiska fallet med två ömsesidiga viljeförklaringar, i form av anbud och accept, som tillsammans utgör ett avtal. Det finns även rättshandlingar som bygger enbart på en ensidig viljeförklaring, alltså en enda parts vilja att få till stånd en bindande rättshandling. Sådana ensidiga rättshandlingar kräver ingen accept för att bli gällande.

Exempel på en ensidig rättshandling är testamente, fullmakt, skuldebrev, uppsägning och gåva.

Uppsägning av hyreskontrakt - avtalslagen
Uppsägning av hyreskontrakt kräver inte accept.

Kontraheringsplikt

Även om det råder avtalsfrihet i Sverige så kan en part vara tvungen att ingå avtal. Tvånget kallas för kontraheringsplikt och det rör sig om en rätt att framtvinga ett avtal med någon som har kontraheringsplikt. Det är ofta fråga om exempelvis kommunal service från det allmännas sida där man som privatperson kan kräva att få ingå avtal om till exempel sophämtning.

Sophämtning som tvingande avtal - avtalslagen
En privatperson kan tvinga fram ett avtal om sophämtning.

Konkludent handlande

Ett avtal kan ingås genom konkludent handlande. Det krävs då att ett agerande under vissa omständigheter, uppfattas som en viljeförklaring av omvärlden. En nick är i de flesta situationer betydelselös. Men om man till exempel nickar mot auktionsutroparen vid en gårdsauktion så tolkas det som ett bud. Ett sådant agerande under vissa omständigheter kallas för konkludent handlande. Att nicka i en sådan situation är därmed en rättshandling.

Konkludent handlande - avtalslagen
En nick på en auktion utgör ett konkludent handlande.

Exempel på bundenhet genom konkludent handlande

Ett exempel på att ett agerande, som framstår som en rättshandling också är en rättshandling, även om detta inte avsetts finns i rättsfallet NJA 1920 s. 446. Där erbjöds en man att köpa 6 fat olja för 7,25 kronor per kilo. Mannen svarade att han var villig att betala 6,90 kr per kilo. Oljan levererades men mannen vägrade ta emot den och betala för den. Han menade att något köpeavtal inte ingåtts eftersom varken mängd eller betalningssätt överenskommits. Högsta domstolen fann att det förelåg ett bindande avtal mellan parterna och att mannen brutit mot avtalet.

Bindande avtal om köp av olja - avtalslagen
Diskussionerna om köp av olja var ett bindande avtal.

Konkludent handlande genom passivitet

Även ett oavsiktligt agerande eller en underlåtenhet att agera, så kallad passivitet, kan utgöra ett konkludent handlande. Den inre viljan eller avsikten, som inte syns utåt, påverkar inte om det rör sig om ett konkludent handlande eftersom det avgörande är hur agerandet omfattas av omvärlden. Så kallad negativ avtalsbindning genom passivitet kan förekomma när det gäller förlängning av tidningsprenumerationer eller förnyad försäkring.

När ingås avtal genom passivitet?

Ett avtal kan anses ha ingåtts genom passivitet i dessa fall:

  • Då en accept av ett anbud kommer in för sent och då anbudsgivaren inte informerar om detta samt upplyser om att inget avtal kommit till stånd. För detta krävs att anbudsgivaren vetat om att anbudstagaren varit ovetande om att acceptfristen löpt ut.
  • Då en anbudstagare lämnar en oren accept utan att inse att accepten är just oren och inte överensstämmer med anbudet samtidigt som anbudsgivaren känner till detta och underlåter att informera anbudstagaren om att accepten är oren.
  • Då någon uppmanar en annan att lämna ett anbud men sedan låter bli att svara på det anbud som skickas i enlighet med uppmaningen.
  • Då inget svar ges på ett anbud men då anbudsgivaren på grund av anbudstagarens agerande, konkludenta handlande, har anledning att tro att anbudet accepterats.

Exempel på rättsfall där passivitet lett till bundenhet

Högsta domstolen prövade i NJA 2006 s. 638 om landstinget var bunden av ett avtal genom passivitet. Landstinget hade haft förhandlingar med en motpart. Motparten skickade senare ett dokument som benämndes “slutlig överenskommelse” som landstinget skulle skriva under. Landstinget hörde inte av sig och Högsta domstolen fann att landstinget var bunden av avtalet genom passivitet eftersom landstinget inte kunnat styrka att dokumentet inte exakt sammanfattade ett avtal som träffats mellan parterna.

Realhandlande

Ett realhandlande är ett uppträdande som utgör ett uttrycksmedel för ett avtal. Det kan till exempel vara att parkera på en avgiftsbelagd parkeringsplats, stoppa ett mynt i en varuautomat eller handla matvaror genom självscanning i en butik. Realhandlande ger uttryck för att det föreligger ett avtal. Realhandlande kan därmed ersätta både anbud och accept.

Accept av realanbud

Ibland kan ett företag skicka ut exempelvis varor till en kund utan att kunden gjort en beställning av varan. Detta kallas för realanbud. Kunden kan känna sig tvingad att avbeställa produkten eller skicka tillbaka den för att inte bli bunden av något avtal. Om realanbudet är en engångsföreteelse och inte ett led i en sedvana mellan parterna så är kunden dock inte bunden av realanbudet genom passivitet. Om kunden däremot använder produkten eller betalar för den så anses det utgöra en accept av realanbudet.

Realanbud accepteras - avtalslagen
Användande av varan är en accept av realanbudet.

Kvasikontrakt

I vissa fall finns det inget avtal mellan två parter men rättsförhållandet mellan dem utgörs av ett kvasikontrakt som hanteras som ett vanligt avtal. Det kan till exempel föreligga kvasikontrakt mellan en privatperson och den bank som förmedlar en insättning till en annan privatperson eller mellan en privatperson och posten som skickar ut ett brev.

Standardavtal

För att underlätta och kostnadseffektivisera ingåendet av avtal har många branscher tagit fram så kallade standardavtal som möter branschens speciella behov och som ersätter dispositiva, valfria lagbestämmelser. I vissa fall kan standardavtal även tas fram för en enskild verksamhets behov. Standardavtalen är färdiga avtal eller formulär med förutbestämda standardvillkor som tagits fram för en viss bransch eller verksamhet.

Genom att granska villkoren i ett standardavtal kan man uppmärksammas på de oenigheter som kan uppstå i den aktuella avtalssituationen. Genom färdiga villkor om bland annat påföljder så slipper man vid en inledande kontakt och förhandling diskutera sådana, ibland känsliga, villkor.

Standardavtalen främjar på så sätt rättssäkerheten när båda parter är medvetna om vilka oenigheter som kan uppstå och då det inte riskeras att frågan om påföljder försummas genom en motvilja att diskutera dessa vid slutandet av avtalet. Genom tydliga genomtänkta villkor minskar också risken för onödiga processer i domstol eller genom skiljeförfaranden. Läs mer om skiljeförfarande här.

Standardavtal - avtalslagen
Standardavtal minskar risken för tvister.

Det finns dock en risk att standardavtalen i vissa fall innebär en ensidig fördel för säljaren eftersom villkoren tagits fram av säljare i den aktuella branschen och då villkoren i standardavtalet kan ses som dikterade och orubbliga från köparens synvinkel. Staten har därför sett till att införa tvingande konsumentskyddsregler för att minska risken för ofördelaktiga standardavtal gentemot konsument. Även inrättandet av Konsumentombudsmannen och Marknadsdomstolen gjordes för att kunna kontrollera användandet av standardavtal.

Numer är det vanligt att standardavtal utarbetas gemensamt av exempelvis beställare och utförare. Dessa gemensamt överenskomna standardavtal kallas ofta för agreed documents eller allmänna bestämmelser på svenska.

Köpare eller beställare kan också ha stor nytta av standardavtal såsom vid upphandling. Staten har därför tagit fram vissa standardavtal i samarbete med olika förbund.

Standardavtal vid upphandling - avtalslagen
Standardavtal kan användas vid upphandling av till exempel snöröjning.

En typ av standardavtal är modellavtal där villkoren tagits fram av företrädare för organisationer och där avtalet fungerar som en bas för förhandlingar vid exempelvis kollektivavtal.

Exempel på standardavtal:

  • NL 17, Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av maskiner m.m. mellan de skandinaviska länderna.
  • Alos 05, Allmänna bestämmelser för leverans av gods till den offentliga sektorn.
  • AB 04, Allmänna bestämmelser för byggnadsentreprenader.
  • ABT 06, Allmänna bestämmelser för totalentreprenader.
  • FIDIC, internationella standardavtal för industriföretag.
  • Avtal 90, Underhåll av maskin- och programprodukter.

Fullmakt enligt avtalslagen

Avtalslagens andra kapitel handlar om att sluta avtal genom fullmakt. Ordet fullmakt har egentligen två betydelser. Dels den fysiska eller abstrakta fullmakten som givits någon och dels den effekt som en fullmakt innebär. Givandet av en fullmakt kan även kallas för bemyndigande. Till höger kan du gratis ladda ner en mall för fullmakt och en lathund för fullmakt.

Avtal ingås oftast av de inblandade parterna personligen men i vissa fall kan avtal slutas indirekt genom att en part istället företrädas av en representant genom fullmakt. Den som ger en fullmakt kallas för fullmaktsgivare eller huvudman. Denne gör en utfästelse om att en särskild person har rätt att utföra rättshandlingar för fullmaktsgivarens räkning. Fullmakten kan avse en generell rättighet att utföra rättshandlingar eller vara begränsad till endast en viss rättshandling.

Den särskilda utsedde personen kallas för fullmäktig, ombud eller fullmaktstagare. En fullmäktig använder fullmaktsgivarens namn och bidrar till att ett avtal sluts mellan fullmaktsgivaren och tredje man men blir själv inte part i avtalet. Tredje man kan även benämnas motpart.

Synonymer till fullmaktsgivare och fullmaktstagare - avtalslagen
Olika sätt att benämna den som ger, får eller indirekt berörs av en fullmakt.

I mer ovanliga fall kan en part inneha så kallad passiv fullmakt där det finns en fullmakt att företräda fullmaktsgivaren när rättshandlingar utfärdas mot fullmaktsgivaren. Samma regler gäller oavsett om det rör sig om en fullmakt att ingå avtal eller om passiv representation.

Fullmakt som inte omfattas av avtalslagen

En representant som agerar i eget namn men för annans räkning kallas för kommissionär. Kommission omfattas dock inte av avtalslagen utan regleras i kommissionslagen. Inte heller handelsmän eller handelsagenter tas upp i avtalslagen.

En behörighet att utföra rättshandlingar för annans räkning kan fås på flera sätt. Avtalslagen reglerar dock bara fullmakt genom avtal eller sedvana. Det är inte alltid som en fullmakt avser ingående av avtal för annans räkning. Det kan lika gärna röra sig om behörighet att förhandla eller bara underteckna en handling som inte är giltig förrän fullmaktsgivaren godkänt handlingen. Sådana fullmakter är vanliga när det gäller avtal mellan företag där giltigheten kan vara avhängig styrelsens godkännande.

Styrelse - avtalslagen
Avtal ingångna genom fullmakt kan behöva godkännas av styrelsen för att bli giltiga.

Eftersom avtalslagen endast gäller inom förmögenhetsrättens område omfattas inte fullmakter såsom rättegångsfullmakt. Ibland kan dock avtalslagens regler ändå tillämpas analogt när det gäller vissa fall av lämnande av fullmakt.

Fullmäktiges befogenhet och behörighet

En fullmäktig har viss befogenhet och viss behörighet som avgörs av typen av fullmakt och innehållet i den aktuella fullmakten. Man kan säga att behörigheten avser vilka rättshandlingar som fullmäktigen ytterst kan använda fullmakten till, alltså vad fullmäktigen har rättslig möjlighet att göra eller har makt att göra med bindande verkan gentemot fullmaktsgivaren. Mer chefers behörighet att ingå avtal åt bolagets räkning.

Befogenheten skulle kunna beskrivas som vad fullmäktigen enligt villkoren i fullmakten får göra, har rätt att göra eller fått tillåtelse att göra. Befogenheten, vad fullmäktigen enligt villkoren tillåtits att göra, är därmed naturligt ofta mer begränsad än behörigheten.

Behörighet och befogenhet enligt avtalslagen
Behörigheten kan vara att köpa en bil. Befogenheten kan vara att köpa en BMW M3 av viss årsmodell för maximalt 400 000 kronor.

Vad är en fullmakt och hur fungerar en fullmakt?

Överskridande av behörighet

Om fullmäktigen överskrider sin behörighet genom att ingå avtal som fullmakten inte täcker, är huvudregeln att rättshandlingen inte är bindande för fullmaktsgivaren. Det finns dock undantag för dels de fall där det som avtalats om har blivit använt till fullmaktsgivarens nytta och dels för fall där fullmaktsgivaren godkänt avtalet i efterhand. Godkännandet kan vara muntligt, skriftligt eller ske genom konkludent handlande som uppfattas som ett godkännande.

Även en VD i ett aktiebolag har en viss behörighet. Du kan läsa mer om det här.

Typer av fullmakt

Vilken typ av fullmakt ska man välja?

Ofta faller det sig naturligt vilken typ av fullmakt man väljer i en viss situation men det är i många fall fritt att välja mellan flera olika typer av fullmakter.Till att börja med måste man bestämma om man vill ge en enkel fullmakt eller en generalfullmakt. En enkel fullmakt har begränsningar i vad fullmäktigen får göra medan generalfullmakten är obegränsad och ger fullmäktigen behörighet att göra alla de åtgärder som fullmaktsgivaren själv hade kunnat göra.

Faktorer som vidare påverkar valet av fullmaktstyp kan vara;

  • Lagkrav
  • Tredje mans krav
  • Fullmäktiges krav

Fullmaktsgivaren kan inte välja fritt hur fullmakten ska utformas när det gäller fullmakt för överlåtelse, gåva eller byte av fast egendom. Sådan fullmakt måste enligt lag alltid kunna förevisas i skriftlig form. Tredje mans krav på fullmaktstyp kan även vara avgörande för valet av fullmaktstyp. Till exempel så kräver banker normalt sett att en fullmakt ska inges skriftligt.

Fullmakt för försäljning av fastighet - avtalslagen
Fullmakt för överlåtelse av fast egendom måste vara skriftlig.

Även den fullmäktige kan ha synpunkter på valet av fullmaktstyp eftersom denna kan ha intresse i att kunna bevisa att det funnits en fullmakt med risk för att annars behöva betala skadestånd till tredje man om det senare anses ha saknats giltig fullmakt. Fullmäktigen kan därför i vissa fall endast gå med på en skriftlig fullmakt.

Det finns två huvudtyper av fullmakt som tas upp i avtalslagen.

Osjälvständig fullmakt

Självständig fullmakt

Såväl osjälvständiga som självständiga fullmakter kan vara skriftliga eller muntliga. En viktig skillnad mellan de båda är dock att den osjälvständiga fullmakten bara grundar sig på förhållandet mellan fullmaktsgivaren och fullmäktigen. Det är alltså i många fall inte säkert att tredje man ens är medveten om att det föreligger en osjälvständig fullmakt. En självständig fullmakt däremot är tänkt att kunna förevisas tredje man.

En osjälvständig fullmakt skulle exempelvis kunna användas när en person ber en vän att åka och köpa en cykel som personen sett på blocket eller när en person ber en vän om hjälp att köpa en vara på tradera och samtidigt sätta en gräns för vilket maxbud som vännen får lägga. En självständig fullmakt kan till exempel ges från en privatperson till en annan privatperson som ska sälja deras samägda fastighet och där fullmakten förevisas mäklaren och köparen.

Osjälvständig fullmakt att köpa cykel - avtalslagen
En person som köper en begagnad cykel på uppdrag av en vän har en osjälvständig fullmakt.

Överskridande av befogenhet

En annan skillnad mellan självständig och osjälvständig fullmakt är avtalets giltighet i det fall fullmäktigen överskrider sina befogenheter.

Den osjälvständiga fullmakten följer av ett uppdrag och kallas därför ofta för uppdragsfullmakt. I en sådan fullmakt sammanfaller alltid fullmäktigens behörighet med befogenheten. Den ena sträcker sig alltså inte längre än den andra. Om fullmäktigen överskrider sin befogenhet enligt en uppdragsfullmakt så är inte rättshandlingen bindande för fullmaktsgivaren oavsett om tredje man varit i ond eller god tro avseende befogenheten när denne ingick avtalet.

I en självständig fullmakt så sammanfaller inte befogenheten med behörigheten. Om fullmäktigen som har en självständig fullmakt överskrider sin befogenhet och därigenom handlar i strid med de villkor som fullmaktsgivaren angett för fullmakten så är rättshandlingen endast gällande mot fullmaktsgivaren om tredje man varit i god tro. Om tredje man insett eller borde ha insett att fullmäktigen överskred sin befogenhet så är rättshandlingen inte giltig.

God tro - avtalslagen
Om tredje man är i god eller ond tro påverkar om avtalet är bindande.

Den osjälvständiga fullmakten är på så sätt inte lika stark som den självständiga när det kommer till giltigheten av en rättshandling ingången genom överskridna befogenheter. Det finns dock en fördel med att använda osjälvständiga fullmakter i fall där det är en smidigare lösning och där man vill undgå ett byråkratisk tillvägagångssätt genom en skriftlig fullmakt med angivna villkor.

De självständiga fullmakterna utgör viljeförklaringar riktade mot tredje man. De delas upp utifrån hur de tillkännages tredje man.

De självständiga fullmakterna delas upp i;

  • Skriftlig fullmakt
  • Direktmeddelad fullmakt
  • Ställningsfullmakt
  • Kungörelsefullmakt
  • Prokura
  • Toleransfullmakt

Skriftlig fullmakt

En skriftlig fullmakt kännetecknas inte bara av att den är just skriftlig eftersom även andra typer av fullmakter kan vara skriftliga. Det avgörande är istället att handlingen är undertecknad och innehas av fullmäktigen för att kunna visas för tredje man. Man måste därför skilja mellan skriftlig fullmakt och fullmakt med skriftlig form.

Skriftlig fullmakt - avtalslagen
Man måste skilja mellan skriftlig fullmakt och fullmakt i skriftlig form.

Fullmakt för överlåtelse av fast egendom är alltid av typen skriftlig fullmakt eftersom detta krävs enligt lag. Om det inte framgår att den skriftliga fullmakten vid behov ska förevisas för att styrka att det finns en fullmakt rör det sig istället om en osjälvständig fullmakt.

Direktmeddelad fullmakt

En direktmeddelad fullmakt är en fullmakt som tredje man får kännedom om genom ett direkt meddelande från fullmaktsgivaren. Meddelandet till tredje man kan vara såväl muntligt som skriftligt men måste vara riktat mot en eller flera specifika personer.

Ställningsfullmakt

En ställningsfullmakt är en fullmakt som kan användas av den som genom anställning eller annars genom avtal med annan, enligt lag eller sedvänja, innehar en ställning som innebär viss behörighet att handla å den andres vägnar så länge rättshandlingarna faller inom gränserna för behörigheten. Typexemplet på när en ställningsfullmakt föreligger är när ett butiksbiträde för en butiksägares räkning och i dennes namn säljer butiksägarens varor.

Ställningsfullmakt - avtalslagen
Butiksbiträden har en ställningsfullmakt.

Kungörelsefullmakt

En kungörelsefullmakt är en fullmakt som fullmaktsgivaren kungjort för allmänheten i exempelvis en tidning. Liksom direktmeddelad fullmakt riktar den sig direkt till tredje man men med den skillnaden att den kungjorts en obestämd krets.

Prokura

En fullmakt som ges från en näringsidkare till en fysisk eller juridisk person kallas för prokura eller handelsfullmakt. Fullmakt i form av prokura kan dock inte ges av aktiebolag. Där är istället generalfullmakten ett sätt att ge bemyndigande.

Mottagaren av en prokura kallas för prokuristen. Prokuran ger en rätt att handla åt fullmaktsgivaren och teckna dennes firma. Om prokuran är skriftlig kan den även användas för att företräda fullmaktsgivaren inför exempelvis domstol. För att exempelvis få sälja fullmaktsgivarens egendom, tomträtt eller söka inteckning krävs ett särskilt bemyndigande i prokuran.

Prokura regleras i såväl prokuralagen som i handelsregisterlagen. I avtalslagen behandlas prokura endast genom ett förtydligande om vad som gäller för återkallelse av prokura.

27 § 1 st avtalslagen
“I fråga om återkallelse av prokura, som blivit till handelsregistret anmäld, skall vad i 13 och 19 §§handelsregisterlagen (1974:157) är stadgat lända till efterrättelse. Har återkallelsen blivit införd i handelsregistret och kungjord i Post- och Inrikes Tidningar, är firmans innehavare icke pliktig att jämväl på annat sätt återkalla fullmakten.”

Toleransfullmakt

Toleransfullmakt regleras inte i lag men kan anses finnas i en situation där en person tidigare, men utan fullmakt, tillåtits att agera för ens räkning. Det krävs att handlandet tillåtits under en längre tid och upprepade gånger för att en toleransfullmakt ska anses föreligga.

Återkalla en fullmakt

Det finns flera olika sätt att återkalla en fullmakt för att den inte längre ska vara giltig. Olika fullmakter kräver olika åtgärder och i vissa fall finns det flera sätt att återkalla en fullmakt. Huvudregeln är att fullmakten ska återkallas på samma sätt som den gavs. Det finns även en möjlighet att från början tidsbegränsa fullmakten så att den efter ett visst datum eller en viss rättshandling inte längre är giltig. Det är i sådana fall viktigt att begränsningen framgår tydligt för att den ska vara giltig.

Återkalla en osjälvständig fullmakt

En osjälvständig fullmakt, en så kallad uppdragsfullmakt, återkallas genom att fullmaktsgivaren meddelar fullmäktigen att fullmakten inte längre gäller. Meddelandet kan vara skriftligt eller muntligt oberoende av i vilken form fullmakten gavs. En skriftlig uppdragsfullmakt kan därmed återkallas muntligen och en muntlig uppdragsfullmakt kan återkallas skriftligen. Återkallelsen gäller så fort den kommit fullmäktigen till handa. Det innebär att fullmäktigen inte behöver ha tagit del av återkallelsen och ha kännedom om den för att den ska ha rättsverkan.

Återkalla en fullmakt - avtalslagen
Återkallelse av en osjälvständig fullmakt gäller så fort den kommit fullmäktigen till handa.

Återkalla en skriftlig fullmakt

En skriftlig fullmakt återkallas genom att den återges till fullmaktsgivaren eller genom att den förstörs. Fullmäktigen har en skyldig att återge fullmakten om fullmaktsgivaren begärt det. Om fullmakten har kommit bort eller av andra skäl inte kan återges kan man ansöka om dödningsförklaring av fullmakten för att den ska bli verkningslös.

Om den skriftliga fullmakten bara gäller rättshandlande med en eller flera specifika personer så kan återkallelse göras genom ett meddelande till dessa personer. En skriftlig fullmakt kan därmed inte anses vara återkallad genom att fullmaktsgivaren meddelar fullmäktigen att fullmakten inte gäller.

Återkalla en skriftlig fullmakt - avtalslagen
En skriftlig fullmakt kan återkallas genom att den förstörs.

Återkalla en direktmeddelad fullmakt

Återkallande av en direktmeddelad fullmakt kan göras muntligt eller genom ett särskilt meddelande från fullmaktsgivaren om att fullmakten inte längre gäller. Återkallelsen gäller redan då meddelandet är tredje man till handa. Tredje man behöver därmed inte ha tagit del av meddelandet för att fullmakten ska ses som återkallad. Det räcker med att meddelandet kommit fram.

Återkalla en ställningsfullmakt

För att en ställningsfullmakt ska anses vara återkallad krävs att en anställd skiljs från sin anställning. Det räcker inte att den anställde omplaceras. Om någon innehar en ställningsfullmakt till följd av en ställning som grundas på annat än anställning så är ställningsfullmakten återkallad först då denne avlägsnas från ställningen.

Återkalla en ställningsfullmakt - avtalslagen
En ställningsfullmakt återkallas då den anställde skiljs från sin tjänst.

Återkalla en kungörelsefullmakt

Kungörelsefullmakten ska återkallas på samma sätt som den offentliggjordes. Om fullmakten tillkännagivits i en viss tidning så ska återkallelsen göras i samma tidning. Om detta inte är möjligt gäller istället att återkallandet ska tillkännages på annat men lika verksamt sätt. Det finns i sista hand även en möjlighet att rådfråga tingsrätten om hur återkallelsen ska ske.

Återkalla en prokura

Återkallelse av prokura regleras i 13 och 19 §§ handelsregisterlagen. En prokura som är registrerad i handelsregistret kan bara återkallas genom anmälan till handelsregistret och genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Om prokuran inte är registrerad utan meddelats på annat vis så är det alltid tillräckligt att återkallelsen införs i handelsregistret och kungörs i Post- och Inrikes Tidningar för att återkallelsen ska få rättsverkningar.

Återkalla fullmakt
Typen av fullmakt avgör hur den ska återkallas.

Felaktig återkallelse

Även om fullmaktsgivaren inte återkallar fullmakten i stadgad ordning kan fullmakten i vissa fall i praktiken anses vara återkallad eller åtminstone inte vara brukbar. Fullmäktigen kan nämligen inte använda fullmakten för att ingå bindande rättshandlingar om fullmaktsgivaren meddelat fullmäktigen att denne inte får använda fullmakten och om tredje man vetat om eller borde ha vetat om detta.

Tolka ett avtal om fullmakt

Det finns inga bestämmelser om hur en fullmakt ska vara formulerad eller vilket innehåll den ska ha. Om det finns oklarheter kring vad som omfattas av fullmakten så kan avtalet om fullmakt behöva tolkas. För att fullmakten ska anses vara giltig måste det framgå av avtalet att fullmaktsgivaren haft en avsikt att fullmäktigen ska företräda fullmaktsgivaren vid företagande av rättshandlingen. Det räcker dock inte att i förbigående ha angett att någon ska utses som fullmäktig.

Tolka en otydlig fullmakt - avtalslagen
Om fullmakten är otydlig kan den behöva tolkas.

Vid bedömningen av en eventuell fullmäktiges behörighet görs samma avvägningar som vid tolkning av vad som utgör en rättshandling, även om fullmaktens särart givetvis måste beaktas. Lydelsen av avtalet om fullmakt och de synbara omständigheterna för tredje man är därför tungt vägande vid tolkningen. När det gäller fullmakter av typen skriftliga fullmakter så har behörigheten i rättspraxis tolkats restriktivt för att skydda fullmaktsgivarens intressen.

Bundenhet trots avsaknad av fullmakt

Trots att det saknas fullmakt helt eller att fullmakten är återkallad kan ett rättshandlande av en person under vissa omständigheter blir bindande för en annan person.

Bundenhet trots återkallad fullmakt

Handlade genom en återkallad fullmakt kan till exempel bli bindande för fullmaktsgivaren. Detta händer om fullmaktsgivaren haft särskild anledning att befara att den tidigare fullmäktigen kommer att utföra en rättshandling mot tredje man trots att fullmakten är återkallad och om fullmaktsgivaren i denna situation inte meddelar tredje man i god tro om det faktum att fullmakten är återkallad.

19 § avtalslagen
“I fall, då fullmaktsgivaren har särskild anledning att befara, att fullmäktigen, oaktat fullmakten återkallats eller fullmaktshandlingen förklarats kraftlös, kommer att på grund av fullmakten företaga rättshandling gent emot viss man, vilken kan antagas sakna vetskap om dess upphörande, åligger det honom att, där så ske kan, giva denne meddelande, att fullmakten icke vidare skall gälla. Underlåter han det, må han, såframt den, gent emot vilken rättshandlingen företagits, var i god tro, icke mot denne åberopa fullmaktens upphörande.”

Bundenhet helt utan fullmakt

Även i fall då det helt saknas fullmakt och någon fullmakt aldrig funnits eller varit på tal kan en persons handlade bli bindande för en annan. Detta begrepp kallas för negotiorum gestio och innebär att en person uträttar någon annans angelägenheter utan uppdrag eller begäran, när den person som binds av handlandet inte kan nås av olika anledningar.

Man kan hänvisa till negotiorum gestio exempelvis i ett fall där en person ser att närmsta grannens fönster är trasigt och befarar att någon ska göra inbrott eller att det ska regna in. Grannen är på semester och går inte att nå. Personen låter därför en glasmästare byta ut den trasiga rutan. Grannen kan då bli bunden av avtalet med glasmästaren och tvingas att betala för glasbytet.

Trasigt fönster - avtalslagen
Fullmakt krävs inte alltid för att handla åt någon annan.

Överskridande av fullmakt

Vad händer om en fullmakt används på fel sätt? Här går vi igenom vad som gäller i olika fall. En fullmäktig kan överskrida en fullmakt antingen genom att handla utanför behörigheten och ingå avtal som rättsligt inte omfattas av fullmakten alternativt handla utanför befogenheten och handla i strid mot de särskilda villkor som finns i fullmakten.

Vad som händer om fullmakten överskrids är i många fall beroende av om tredje man är i ond eller god tro. Tredje man är i ond tro om denne visste om eller borde ha vetat om att fullmakten överskreds. Om tredje man är i god tro hade denne inte vetskap om att fullmakten överskreds.

Befogenhet och behörighet
En fullmäktig kan överskrida sin behörighet eller sin befogenhet.

Överskridande av befogenhet vid självständiga fullmakter

Om fullmäktigen överskrider sin befogenhet är fullmaktsgivaren bunden vid rättshandlingen om tredje man är i god tro. Om tredje man kände till eller borde ha känt till att befogenheten överskreds så är rättshandlingen i detta fall inte bindande för fullmaktsgivaren.

Överskridande av befogenhet vid uppdragsfullmakter

Om befogenheten överskrids vid en osjälvständig fullmakt, även kallad uppdragsfullmakt, så är fullmaktsgivaren inte bunden av rättshandlingen även om tredje man varit i god tro.

Överskridande av behörighet

Fullmäktigen ansvarar för att se till att denne har en giltig fullmakt. Om fullmäktigen inte kan styrka att det funnits en giltig fullmakt anses fullmäktigen ha handlat utanför sin behörighet.

Om fullmäktigen överskrider sin behörighet genom att ingå avtal som inte täcks av fullmakt är huvudregeln att rättshandlingen inte är bindande för fullmaktsgivaren.

Fullmäktigen har vid överskridande av sin behörighet ett strikt skadeståndsansvar gentemot tredje man som varit i god tro och som lidit skada av att denne inte kunnat göra rättshandlingen gällande mot fullmaktsgivaren. Denna bestämmelse kallas för falsus procurator. Om överskridande av behörigheten görs i en ställningsfullmakt så kan istället fullmäktigens arbetsgivare bli skadeståndsansvarig. För detta krävs dock synnerliga skäl.

Skadestånd enligt avtalslagen
Om behörigheten i en fullmakt överskrids kan fullmäktigen bli skadeståndsskyldig.

Det finns dock undantag från huvudregeln om att rättshandlingen inte är bindande för fullmaktsgivaren. Det gäller dels avtal som kommit till nytta för fullmaktsgivaren och dels för fall där fullmaktsgivaren godkänt avtalet i efterhand. Godkännandet kan vara muntligt, skriftligt eller ske genom konkludent handlande som uppfattas som ett godkännande.

Ogiltigförklaring av avtal

Tredje kapitlet i avtalslagen reglerar ogiltigförklaring och jämkning av rättshandlingar. Kapitlet är indispositivt och bestämmelserna kan således inte avtalas bort. Kapitlet reglerar hantering av oskäliga avtalsvillkor såväl som misstag vid avtalsslutandet och vissa tvivelaktiga beteenden vid avtalsslutandet eller vid ett senare tillfälle.

Dessa grunder kan sen användas för att ogiltigförklara ett avtal i dess helhet eller utjämna intressemotsättningarna genom att jämka avtalet så att dess innehåll eller villkor ändras, genom att villkor tas bort eller genom att avtalet bara förklaras vara tillämpligt i en viss situation.

Jämkning av avtal - avtalslagen
Ett avtal kan jämkas genom ändring av innehållet.

Det finns därmed en distinkt skillnad mellan ogiltighetsregler och jämkningsregler eftersom att ett avtal efter jämkning, alltjämt gäller. Ett avtal kan dock i teorin jämkas till noll och därmed i praktiken bli ogiltigt.

Jämkning av avtalsvillkor har blivit mer och mer vanligt i takt med att standardavtal blivit vanligare. Jämkning har då använts som ett effektivt sätt att fasa ut de oskäliga villkor som kan följa genom en branschs användande av standardavtal.

Ett avtal som ogiltigförklarats helt kan inte göras gällande. En part kan till följd av ogiltighetsförklaringen vara tvungen att betala skadestånd. Om avtalet redan tillämpats eller fullföljts när det ogiltigförklaras kommer frågan om påföljder istället att regleras genom obligationsrätten.

Lilla och stora generalklausulen

I avtalslagens 33 § finns en bestämmelse som kallas för lilla generalklausulen. Den gör det möjligt att ogiltigförklara ett avtal om det funnits en omständighet vid avtalets tillkomst som strider mot tro och heder och som motparten vetat om, alltså varit i ond tro om.

33 § avtalslagen
“Rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap.”

Den stora generalklausulen återfinns i avtalslagens 36 §. Enligt den bestämmelsen kan oskäliga avtalsvillkor jämkas. Det kan röra sig om ett eller flera villkor och jämkning kan ske genom borttagande eller ändring av villkor alternativt att hela avtalet jämkas och därmed inte kan göras gällande.

36 § 1 st avtalslagen
“Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.”

Skillnaden mellan klausulerna

De båda klausulerna skiljer sig åt på flera sätt. Vid tillämpning av den lilla generalklausulen kan man endast beakta omständigheter som fanns vid tidpunkten då avtalet kom till. Vid användning av den stora generalklausulen kan man istället både beakta om ett villkor är oskäligt mot bakgrund av förhållanden som förelåg vid avtalets tillkomst eller om villkoret ska ses som oskäligt vid en tidpunkt efter det att avtalet ingåtts.

Den viktigaste man bör ha i åtanke när det gäller skillnaden mellan klausulerna är att den lilla generalklausulen är en ogiltighetsregel medan den stora generalklausulen är en jämkningsregel. Generalklausulerna skiljer sig därför även åt på det sätt att ett avtal, vid tillämpning av lilla generalklausulen, blir ogiltigt i dess helhet medan ett avtal, vid tillämpning av den stora generalklausulen kan justeras genom alltifrån ändring av någon liten detalj i ett villkor till jämkning av avtalet i dess helhet.

Generalklausulen i avtalslagen
De båda klausulerna skiljer sig åt när det gäller vilka följder de får.

Grunder för ogiltigförklaring av avtal

Som tidigare nämnts kan tillämpning av vissa regler i avtalslagen endast leda till den påföljden att avtalet ogiltigförklaras i dess helhet medan tillämpning av andra regler, såsom 36 § kan leda till jämkning av ett avtal, helt eller delvis.

De grunder som finns i avtalslagen för att kunna ogiltigförklara ett avtal i dess helhet brukar delas upp i dessa två grupper:

  • Fel som fanns från början och som beror på särskilda omständigheter vid avtalets tillkomst.
  • Fel som fanns från början och som rör pactum turpe, lagstridigt eller omoraliskt innehåll.

Den första gruppen, fel som fanns från början och som beror på särskilda omständigheter vid avtalets tillkomst, är fel som leder till ogiltigförklaring om det kan visas att felet faktiskt funnits då avtalet kom till och om felet grundar sig på något av följande:

  • Tvång
  • Svek
  • Ocker
  • Misstag
  • Skenavtal
  • Icke utgiven rättshandling
  • Förfallpant
  • En omständighet som strider mot tro och heder

Tvång

När det gäller tvång så finns det bestämmelser om dels råntvång och dels lindrigt tvång. Råntvång är då någon genom våld eller hot av allvarligt slag tvingas att ingå ett avtal. Det kan vara exempelvis hot med pistol. För att den tvingande inte ska bli bunden av ett avtal som skrivits på under råntvång måste denne, efter att hotet upphört, meddela tredje man i god tro att avtalet inte ska gälla. Lindrigt tvång kan avse exempelvis utpressning där avtalet som ingåtts är ogiltigt om det rättsstridiga tvånget utövats av motparten eller om motparten hade kännedom om att avtalet ingåtts genom lindrigt tvång.

Ogiltigt avtal - avtalslagen
Avtal som ingåtts under exempelvis utpressning är ogiltiga.

Svek

Svek är en ogiltighetsgrund där ett avtal ingåtts på grund av svikligt förledande. Vilseledandet ska ha varit avsiktligt och skett genom lämnande av oriktiga uppgifter eller genom undanhållande av information. Rättshandlingen är heller inte giltig om motparten vetat om eller borde ha vetat om att den som presterade rättshandlingen blivit lurad till det.

Ocker

Ocker anses föreligga när någon tagit sig förmåner genom att utnyttja någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning. Det ska röra sig om ett uppenbart missförhållande mellan förmånen och kompensationen för förmånen. Exempel på ocker kan vara sakocker såsom köp av ett värdefullt föremål för en obetydlig summa eller kreditocker såsom lån till orimligt hög ränta. Om ocker förelegat vid avtalsslutandet så är avtalet ogiltigt.

Ocker enligt avtalslagen
Ocker kan vara lån till orimligt hög ränta.

Ett exempel på när en domstol tillämpat bestämmelsen om ocker är i Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr T4278-03 där en man på grund av bland annat hjärnskador efter en skallskada och flera hjärnblödningar ansågs ha haft sådan bristande omdömesförmåga att bestämmelsen om ocker var tillämplig. En kvinna ansågs ha utnyttjat mannens oförstånd för att få ut stora penninggåvor. Gåvorna ogiltigförklarades därför och kvinnan ålades att betala tillbaka de pengar hon fått.

Misstag

Det finns två typer av misstag som kan leda till ogiltigförklaring av ett avtal. Dessa är förklaringsmisstag och motivvillfarelse.

Misstag vid avtal -  avtalslagen
Vissa misstag kan leda till att avtalet inte är giltigt.

Förklaringsmisstag

Förklaringsmisstag föreligger då den som lämnat en viljeförklaring skriver fel, säger fel, räknar fel eller gör ett annat misstag som leder till att viljeförklaringen fått ett annat innehåll än vad som var tänkt. Det kan till exempel röra sig om att fel pris angivits. Ett avtal grundat på en viljeförklaring innehållande ett förklaringsmisstag är ogiltigt i de fall motparten insåg eller borde ha insett misstaget.

I vissa fall har ett bud i uppgift att överlämna viljeförklaringen till motparten. Viljeförklaringen kan då förvanskas genom att budet inte förstått innebörden av viljeförklaringen eller anger felaktiga uppgifter på annat sätt. Man kan se det som ett förklaringsmisstag från budets sida.

Bud för viljeförklaring - avtalslagen
Ett avtal som grundar sig på att ett bud förvanskat viljeförklaringen är ogiltigt.

I sådana fall gäller att avtalet är ogiltigt även om motparten varit i god tro och även om avsändaren medverkat till förvanskningen genom att till exempel ha gett budet otydliga instruktioner. Om avtalet ogiltigförklaras och om avsändaren medverkat till förvanskningen kan denne bli skadeståndsskyldig gentemot motparten om denne är i god tro.

För att avsändaren inte ska vara bunden av det förvanskade avtalet krävs att denne, så fort den får reda på att viljeförklaringen förvanskats, berättar detta för motparten. Om avsändaren underlåter detta så kommer avtalet att vara giltigt i dess förvanskade skick.

32 § 2 st avtalslagen
“Varder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet förvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bunden av förklaringen i det skick den framkommit. Vill avsändaren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mottagaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det förvanskningen kommit till hans kunskap; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit.”

Motivvillfarelse

Motivvillfarelse kallas även för förutsättningsläran. I fall av motivvillfarelse överensstämmer innehållet i rättshandlingen med den rättshandlandes vilja men den rättshandlande har missförstått de omständigheter som legat till grund för rättshandlandet. Man kan säga att det rått bristande förutsättningar vid ingåendet av avtalet och att avtalet hade haft annat innehåll om parten kände till de förutsättningar som faktiskt förelåg vid eller efter avtalsslutandet.

Man skulle kunna förklara och särskilja de båda misstagen genom att ett förklaringsmisstag kan vara då en person skänker en summa pengar till en stiftelse men råkar skriva fel namn på stiftelsen som skulle mottaga gåvan. En motivvillfarelse kan föreligga då en person vill ge en stiftelse en gåva och skriver rätt namn på stiftelsen men har missförstått vad stiftelsen har för verksamhet.

Skenavtal

Ett skenavtal mellan två parter som är överens om att avtalet endast upprättas för skens skull är inte giltigt. Om avtalet görs gällande mot tredje man i god tro är dock avtalet giltigt. Ibland kan det uppstå oenighet där parterna har skilda uppfattningar om avtalet upprättats för skens skull eller inte.

Skenavtal mellan två personer är inte giltiga.

Så var fallet i en dom från Arbetsdomstolen i mål nr B-5-2020 där ett företag anställt en man genom ett muntligt avtal. När företaget fick ett uppdrag av en kommun krävde kommunen skriftliga anställningsavtal med vissa anställningsvillkor för de som skulle utföra uppdraget. Ett skriftligt anställningsavtal med annat innehåll än det muntliga avtalet upprättades därför. Mannen och företaget var senare oense om det skriftliga anställningsavtalet upprättats för skens skull.

Icke utgiven rättshandling

En rättshandling måste vara utgiven för att vara giltig. Det innebär att en handling som är underskriven trots allt inte är giltig förrän den utgivits till motparten.

Avtal som inte utgivits - avtalslagen
Ett påskrivet avtal är inte giltigt förrän det utgivits.

I rättsfallet NJA 2000 s. 747 var frågan om ett köpeavtal av en fastighet var giltigt. Köparen och säljaren hade undertecknat avtalet vid skilda tillfällen. Den ene parten fick ett undertecknat avtal tillsänt sig och skrev under detta. Högsta domstolen fann att det faktum att det undertecknade avtalet sedan sänts till ett ombud inte innebar att avtalet var utgivet. Avtalet var vid den tidpunkten därför, trots både köparens och säljarens underskrifter, inte giltigt. Domstolen fann även att ett avtal som undertecknats av båda parter och som sänts till mäklaren skulle anses vara utgivet och därmed giltigt.

Förfallpant

Avtal där det bestäms att en pant är förverkad om förpliktelsen inte fullgörs är alltid ogiltiga. Om någon lämnar ett föremål i pant för att exempelvis få låna pengar så kan den som lånat ut pengarna därmed inte själv begagna sig föremålet utan kan endast använda det i syfte att få tillbaka de pengar som lånats ut.

Förbud mot förverkad pant i avtalslagen.
Man kan inte avtala om att pant ska vara förverkad om inte förpliktelsen fullgörs.

En omständighet som strider mot tro och heder

En rättshandling är ogiltig om omständigheterna vid avtalsslutandet är sådana att det skulle strida mot tro och heder att göra rättshandlingen gällande om motparten har vetskap om omständigheterna. Denna bestämmelse kallas för lilla generalklausulen.

Denna bestämmelse har aktualiserats bland annat i målet NJA 1986 s. 748 där Högsta domstolen tog sig an ett mål där två personer krockat och där den ene, efter olyckan, skrivit under ett papper där han åtog sig ansvaret för olyckan. Frågan var om det stred mot tro och heder att åberopa avtalet när föraren skrivit på avtalet direkt efter olyckan när han var chockad och stressad. Högsta domstolen fann att avtalet inte var ogiltigt.

Tro och heder enligt avtalslagen
Det stred inte mot tro och heder att åberopa ett avtal där en person, direkt efter en krock, tagit på sig ansvaret för olyckan.

I ett annat mål prövade Arbetsdomstolen om det stred mot tro och heder att åberopa en uppsägning. Målet rörde en brevbärare som blivit ertappad med att riva sönder och slänga brev. Brevbäraren sade då upp sig men menade senare att uppsägningen skett oöverlagt och att det stred mot tro och heder att åberopa uppsägningen. Arbetsdomstolen fann att Posten inte haft vetskap om brevbärarens tillstånd vid uppsägningen. Uppsägningen skulle därmed inte ogiltigförklaras.

Pactum turpe

Den andra gruppen med fel som kan leda till ogiltigförklaring är fel som fanns redan då avtalet ingicks och som rör pactum turpe. Pactum turpe är benämningen på avtal vars innehåll strider mot tvingande lag eller god sed. Det är alltså avtal där någon exempelvis åtar sig att utföra en straffbar handling. Om en talan i domstol väcks avseende ett sådant avtal så kommer domstolen att avvisa talan eftersom avtalet i sig är ogiltigt.

Pactum turpe - avtalslagen
Ett avtal om att olagligt smuggla något är ogiltigt.

Grunder för jämkning av avtal

Genom tillämpning av den stora generalklausulen i 36 § avtalslagen kan ett avtal jämkas helt eller delvis mot bakgrund av omständigheter som kan ha funnits såväl vid avtalsslutandet eller som uppkommit vid ett senare tillfälle. Bestämmelsen utgör därmed ett undantag från principen om att omständigheterna vid avtalets tillkomst avgör om ett avtal är giltigt eller inte. Bestämmelsen skiljer sig därmed också mot de övriga ogiltighetsgrunderna som bara tar fasta på omständigheter vid tiden för avtalsslutandet. Klausulen är tillämplig på såväl avtal som andra rättshandlingar såsom föreningsstadgar.

Hur går jämkning till?

Ett avtal kan jämkas om avtalet eller ett avtalsvillkor är oskäligt. Domstolen har genom klausulen en stor frihet när det gäller hur avtalet ska jämkas. Jämkningen kan göras genom att villkor åsidosätts, att villkor skrivs om eller att avtalets innehåll ändras så att avtalet totalt sett inte är oskäligt. Man kan därför se det som att avtalet vägs upp så att det inte är oskäligt gentemot någon av parterna. Jämkningen kan också avse hela avtalet så att det i dess helhet inte längre är bindande.

Jämkning av avtal - avtalslagen
Jämkning görs för att avtalet inte ska vara oskäligt mot någon av parterna.

Vid en prövning av jämkning beaktas följande:

  • Avtalets innehåll
  • Omständigheter vid tiden för avtalsslutande
  • Omständigheter som inträffat senare
  • Omständigheterna i övrigt

För att avgöra om ett avtal är oskäligt använder sig domstolen av avtalstolkning där särskild hänsyn tas till en svagare part såsom en konsument eller en småföretagare. Det hindrar dock inte att den stora generalklausulen tillämpas även när det gäller jämnstarka parter. I dessa fall är tillämpningen emellertid mer restriktiv. Vid prövningen enigt 36 § görs alltid en avvägning mellan den ene partens skyddsbehov och principen om att avtal ska hållas. Domstolen måste även förhålla sig till de yrkanden som finns och kan exempelvis inte ogiltigförklara ett avtal om yrkande om detta inte framställts.

Oskäliga avtalsvillkor enligt avtalslagen
Vid jämkning kommer en konsuments skyddsbehov att beaktas och avvägas mot principen om att avtal ska hålla.

Exempel på ett oskäligt avtalsvillkor är ett villkor där den ene parten själv styr i en viss fråga. Det kan handla om att en leverantör har ett villkor om obegränsad leveranstid eller om vitesklausuler eller friskrivningsklausuler som blivit oskäliga.

Rättspraxis rörande den stora generalklausulen

Nedan kan du läsa om några fall där Högsta domstolen jämkat olika avtal.

Oskäligt försäkringsvillkor

I ett fall bedömde Högsta domstolen med tillämpning av 36 § avtalslagen att ett försäkringsvillkor om att en privatperson själv behövde bekosta uppförandet av flera nedbrunna byggnader för att sedan få ut försäkringspengarna var uppenbart oskäligt eftersom det i praktiken innebar att privatpersonen, som i det här fallet inte hade råd att uppföra byggnaderna, blev helt utan ersättning.

Oskäligt villkor i försäkringsavtal - avtalslagen
Villkoret om att konsumenten själv skulle bekosta återuppförandet av byggnaderna innan denne kunde få ersättning var oskäligt.

Villkor som inte kunde förverkligas

Högsta domstolen har även klargjort i ett fall att det faktum att ett villkor i ett avtal inte kunde förverkligas inte innebar att avtalet var oskäligt. Det rörde sig om ett avtal om underhåll där kvinnan skulle få en viss summa i underhåll samt del av förre makens tjänstepension. Enligt bestämmelserna för tjänstepensionen kunde dock kvinnan inte ta del av denna. Hon menade att avtalet om underhåll blivit oskäligt eftersom hon i och med detta fått en lägre summa än som var tänkt från början. Högsta domstolen beslutade att inte jämka avtalet eftersom det inte kunde anses finnas ett oskäligt avtalsvillkor i avtalet endast på den grunden att ett villkor inte kunnat förverkligas.

Oskälig friskrivningsklausul

Friskrivningsklausuler kan i vissa fall visa sig vara oskäliga i och med senare oväntade omständigheter. Så var fallet då två privatpersoner köpte ett hus med friskrivningsklausul av en kommun. Enligt kommunen var huset i bra skick och nyrenoverat. Det visade sig dock senare att huset hade allvarliga brister. Högsta domstolen fann att klausulen var oskälig och att köparna skulle få nedsättning av köpeskillingen.

friskrivningsklausul - avtalslagen
Friskrivningsklausulen förklarades vara ogiltig.

Indexreglering av avgift

I vissa fall kan det visa sig att ett avtal på väldigt lång sikt kommit att bi oskäligt. Högsta domstolen har till exempel avgjort ett fall där en arrendeavgifts storlek, enligt ett avtal från 1950, var kopplad till priset på höstvete i ett försök till indexreglering av avgiften. Detta ledde på lång sikt dock till att villkoret var oskäligt eftersom priset på höstvete inte förändrats. Högsta domstolen jämkade därför villkoret på så sätt att avgiften istället skulle anknytas till konsumentprisindex.

Oskälig villkor i avtal om arrende - avtalslagen
Att koppla arrendeavgiften till priset på höstvete visade sig vara oskäligt.

Avtalslagen 2024 ger dig möjlighet att tolka och skriva avtal på bästa sätt. Kunskaper i avtalslagen 2024 är nyckeln till bra avtal.

Fyll i din e-post för att få gratis mallar och guider rörande avtalslagen!

Relaterade artiklar

Hur kan vi hjälpa till?

Beskriv kortfattat hur vi kan hjälpa dig så återkommer vi snarast.