Fullmakt och generalfullmakt

En fullmakt är en rätt att företräda någon annan. Också det avtal som två parter ingår där någon ger någon annan rätt att företräda brukar kallas för fullmakt. Den som lämnar en fullmakt brukar kallas för fullmaktsgivare och den som har fullmakt brukar kallas för fullmäktig.

Hur man lämnar någon en fullmakt och vad en fullmakt innebär regleras i 1915 års avtalslag. Fullmakter är på många sätt en förutsättning för ett fungerande affärsliv.

I många fall lämnas fullmakt för en specifik åtgärd. Det kan till exempel vara en rättegångsfullmakt som ger ett ombud rätt att företräda sin klient i en rättegång. Det kan vara en försäljningsfullmakt som ger någon rätt att sälja viss egendom.

I andra fall lämnas en generalfullmakt. Det är en fullmakt som gäller alla rättshandlingar som fullmaktsgivaren kan utföra utan inskränkningar.

När fullmaktsgivaren dör

Huvudregeln i svensk rätt är att en fullmakt fortsätter att gälla även om fullmaktsgivaren dör. Detta regleras i 21 § avtalslagen. Bara när det föreligger ”särskilda omständigheter” är fullmakt förfallen.

Tidigare, innan 1915 års avtalslag, gällde motsatsen i Sverige, nämligen att huvudregeln var att en fullmakt förföll. Men detta innebar olika problem, särskilt inom affärslivet och därför infördes 21 § avtalslagen.

Lagstiftaren insåg att det kunde uppstå problem när dödsbodelägare och den fullmäktige ville olika saker, men risken var enligt lagstiftaren liten. De flesta rättshandlingar som en fullmäktig kunde göra förlorade inte sitt värde bara för att fullmaktsgivaren dog. Dessutom kunde dödsboet återkalla en fullmakt.

Med ”särskilda omständigheter” avses framför allt att fullmakten avser rättshandlingar som är kopplade till fullmaktsgivaren som person eller till fullmaktsgivarens personliga ägodelar. Det kan till exempel röra inköp av bostad och kläder åt fullmaktsgivaren.

En generalfullmakt efter fullmaktsgivarens död

Den 9 april 2020 avgjorde Högsta domstolen rättsfallet ”Fullmaktsgivarens död” och där klargjorde domstolen när en generalfullmakt blir förfallen efter en fullmaktsgivares död.

I fallet hade en person lämnat en generalfullmakt kort tid före sin död. Lång tid senare använde den fullmäktige fullmakten för att utföra betalningar om totalt cirka 725 000 kronor. Betalningarna gällde transport och bortforsling av egendom från fullmaktsgivarens lägenhet och säkerhetstjänster avseende några mycket värdefulla veteranbilar som fullmaktsgivaren ägt. Dödsboet stämde banken och krävde tillbaka pengarna med motiveringen att den fullmäktige inte haft rätt att företräda dödsboet.

Högsta domstolen hänvisar till 21 § avtalslagen och finner att bestämmelsen sedan länge och alltjämt är väl etablerad. Lagstiftaren har till exempel inte ändrat den vid införandet av föräldrabalken och hänvisat till den vid införandet av lagen om framtidsfullmakter.

Vidare finner Högsta domstolen att ”särskilda omständigheter” endast föreligger i rena undantagsfall och gäller sådana rättshandlingar som typiskt sett har ett starkt samband med fullmaktsgivarens person då denne levde och som förlorar sin mening i och med dödsfallet.

Dödsboet pekade på att betalningarna avsåg stora belopp, att betalningarna var av ovanlig art, att fullmakten gav vidsträckt behörighet, att fullmakten upprättats kort tid före fullmaktsgivarens död och att betalningarna utförts lång tid efter fullmaktsgivarens död.

Inget av detta är enligt Högsta domstolen dock omständigheter som utgör särskilda omständigheter enligt 21 § avtalslagen. Dödsboets överklagande avslås.

Läs mer

Vill du få mer information om fullmakter, så kan du anmäla dig till vårt nyhetsbrev nedan. Vill du komma i kontakt med en avtalsjurist som kan avtalsrätt så besök vår sida om avtalsrätt.