Ensam vårdnad

Den som är vårdnadshavare har det rättsliga ansvaret för barnets person. Vid ensam vårdnad har en förälder detta ansvar. På denna sida kan du läsa om vad som är skäl till ensam vårdnad, hur man får ensam vårdnad, vad som gör gemensam vårdnad olämplig, när en förälder är olämplig vårdnadshavare och mycket mer.

Få svar på dina frågor:

Vad innebär ensam vårdnad?

Ensam vårdnad innebär att bara en av föräldrarna har vårdnaden. Det brukar också kallas enskild vårdnad eller egen vårdnad, men begreppet som används i lagstiftningen är ensam vårdnad. I domar och avtal brukar man skriva till exempel ”Anna Andersson ska ensam ha vårdnaden om Bea Andersson”.

För att verkligen förstå vad ensam vårdnad innebär, så måste man först svara på vad vårdnad är. Vårdnad är ett statusförhållande. Det är en beskrivning av förhållandet mellan ett barn och en vuxen, oftast en förälder till barnet. Föräldern har vårdnaden om barnet. Han eller hon är vårdnadshavare.

I praktiken innebär detta statusförhållande att föräldern och barnet har olika rättigheter och skyldigheter. Innehållet i och synen på vårdnad har förändrats genom historien. Tidigare låg fokus på förälderns rättigheter. Nu ligger fokus på de skyldigheter som föräldern har och de rättigheter som barnet har. Man brukar uttrycka det som att föräldern har ansvar för barnet.

Föräldern har ansvaret för barnen.

Vårdnaden avser barnets person. Man brukar göra en skillnad mellan vårdnad och förmyndarskap. Vårdnadshavaren har ansvaret för barnets personliga förhållanden, medan förmyndaren har ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden. Förmyndaren kan bestämma över barnets ekonomi och förmögenhet och kan ingå avtal för barnets räkning.

Vårdnadshavarens viktigaste ansvar är att tillgodose barnets grundläggande rättigheter. I 6 kap 1 § föräldrabalken står att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn får inte utsättas för kränkande behandling. Det är vårdnadshavaren som ska tillgodose detta. Vårdnadshavaren ska också se till att barnet får tillsyn och tillfredställande försörjning och utbildning.

Barnets grundläggande rättigheter

  • Rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran
  • Rätt att behandlas med aktning för sin person och egenart
  • Rätt att inte utsättas för kränkande behandling

Konkret innebär vårdnaden att vårdnadshavare ska fatta olika beslut. Vårdnadshavaren ska besluta var barnet ska bo, var barnet ska gå i skola, vilka fritidsaktiviteter barnet ska ha, var barnet ska vara på loven, om barnet ska uppsöka vård, med mera.

Vårdnaden upphör när barnet blir 18 år, men vårdnadshavarens ansvar förändras under barnets uppväxt. Ju äldre barnet blir desto större inflytande ska barnet få över sina egna angelägenheter. Vårdnadshavaren är med barnets stigande ålder skyldig att ta hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Men ålder är inte ensamt avgörande. Barnet ska få den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Vid ensam vårdnad är det alltså bara en av föräldrarna som har ansvaret för barnets person. Motsatsen till ensam vårdnad är gemensam vårdnad.

Ensam vårdnad innebär alltså att det är en av föräldrarna som har ansvaret och att det är en av föräldrarna som fattar alla beslut. Det får störst betydelse i frågor där vårdnadshavare annars måste vara överens, såsom var barnet ska bo och vilken skola barnet ska gå i. Ensam vårdnad innebär också att frågan om boende redan är löst. Om en förälder har ensam vårdnad så bor barnet alltid hos den föräldern. Det är inte möjligt att besluta om växelvis boende om en av föräldrarna har ensam vårdnad.

Även vid ensam vårdnad måste föräldrarna samarbeta.

Ensam vårdnad innebär dock inte att man inte längre behöver samarbeta med den andra föräldern. I de allra flesta fall kommer den andra föräldern att ha ett umgänge med barnet och man måste samarbeta kring umgänget. Sedan kommer den andra föräldern alltid att vara förälder till dina barn och mor- eller farförälder till dina barnbarn. Det kommer att uppstå många situationer där föräldrarna ändå behöver samarbeta – födelsedagar, helgdagar och liknande.

Hur får man ensam vårdnad?

Det finns två sätt att få ensam vårdnad. Det ena är att föräldrarna ingår ett avtal om ensam vårdnad och det andra är att en förälder ansöker om ensam vårdnad vid domstolen. Detta kan du läsa mer ingående om nedan.

Läs mer…

Det finns också andra saker som påverkar om föräldrarna har gemensam vårdnad eller om en av föräldrarna har ensam vårdnad om barnet.

När barnet föds så får mamman ensam vårdnad om föräldrarna inte är gifta. Om föräldrarna senare gifter sig får de gemensam vårdnad automatiskt. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och en av föräldrarna avlider, så får den andra föräldern automatiskt ensam vårdnad om barnet.

Mamman får ensam vårdnad om ett nyfött barn om hon inte är gift med pappan.

Om en av föräldrarna har ensam vårdnad om barnet och den föräldern avlider, så kan den andra föräldern få ensam vårdnad. Men då krävs att den kvarlevande föräldern ansöker om ensam vårdnad vid domstolen. Domstolen kommer att ta ställning till vad som är förenligt med barnets bästa. Om det är lämpligare ska vårdnaden istället anförtros åt en särskilt förordnad vårdnadshavare.

Hur kan man ingå avtal om ensam vårdnad?

Föräldrarna kan avtala om vårdnaden. För att avtalet ska vara gällande måste dock tre krav vara uppfyllda. Att avtalet är gällande innebär att avtalet får samma verkan som en dom, vilket bland annat innebär att det kan verkställas genom en domstolsprocess.

Tre krav för att avtal om vårdnad ska vara gällande

  1. Minst en av föräldrarna har vårdnaden om barnet.
  2. Avtalet är skriftligt
  3. Socialnämnden godkänner avtalet

Föräldrarna kan bara avtala om vårdnaden om någon av dem har vårdnaden. Detta krav är intressant om domstolen har beslutat att vårdnaden ska anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Då kan inte föräldrarna avtala för att förändra detta. Istället krävs en ansökan om att vårdnaden ska flyttas.

Att avtalet ska vara skriftligt innebär både att själva avtalet ska vara i skriftlig form och att båda föräldrarna skriver under avtalet.

Föräldrarna kan avtala om att den ena föräldern ska ha ensam vårdnad.

Socialnämnden ska pröva det avtal som föräldrarna undertecknat. Det är socialnämnden i kommunen där barnet är folkbokförd som ska pröva avtalet. Socialnämnden kan välja att godkänna eller att vägra godkänna avtalet. Nämnden kan inte ändra villkor i avtalet. Socialnämndens prövning föregås av en utredning från socialtjänsten, som bland annat innebär att samtal ofta förs med barnet.

Socialnämnden ska godkänna ett avtal som innebär att den ena föräldern får ensam vårdnad om det är till barnets bästa.

Enligt allmänna föreskrifter ska socialnämnden inte godkänna ett tidsbegränsat avtal om ensam vårdnad, det vill säga ett avtal som bestämmer till exempel att en förälder ska ha ensam vårdnad fram till att barnet når en viss ålder. Sådana avtal anses inte vara till barnets bästa.

Socialnämnden kan välja att inte godkänna ett avtal om det inte också reglerar boende och umgänge. Om socialnämnden inte godkänner avtalet så förändras inte vårdnaden. Socialnämndens beslut om godkännande eller icke godkännande av ett avtal kan inte överklagas. Detta innebär att avtalet blir gällande direkt från och med godkännandet

om domstolen har beslutat att vårdnaden ska anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Då kan inte föräldrarna avtala för att förändra detta. Istället krävs en ansökan om att vårdnaden ska flyttas.

Hur kan man ansöka om ensam vårdnad?

Om man vill ha ensam vårdnad och inte kan komma överens med den andra föräldern om ett vårdnadsavtal, så måste man ansöka om ensam vårdnad vid tingsrätten. Det går inte att skicka en ansökan om ensam vårdnad till Skatteverket, utan det gäller bara gemensam vårdnad.

Det finns två olika sätt att söka ensam vårdnad:

  1. Yttrande till tingsrätten i mål om skilsmässa, barns boende eller umgänge.
  2. Ansökan om stämning till tingsrätten.

Om det pågår ett mål om skilsmässa vid tingsrätten, så kan tingsrätten ta upp frågor om vårdnad, boende och umgänge i det målet. Då kan man skicka ett meddelande till tingsrätten – ett yttrande – där man begär att tingsrätten ska besluta att man själv ska få ensam vårdnad och varför. Det kommer inte betyda att man behöver betala någon ytterligare ansökningsavgift.

Samma sak gäller om det pågår ett mål om barns boende eller umgänge vid tingsrätten. Då kan man också skicka ett meddelande till domstolen och begära att den ska besluta om ensam vårdnad.

Man måste ansöka om ensam vårdnad vid tingsrätten.

Om det inte pågår något mål om skilsmässa, barns boende eller umgänge, så måste man ansöka om stämning för att tingsrätten ska kunna ta upp frågan om ensam vårdnad. Man måste med andra ord skicka in en stämningsansökan till tingsrätten.

Man kan skicka in en egen stämningsansökan, men man kan också använda domstolarnas blankett om stämning i domstol för att ansöka om ensam vårdnad. Blanketten är inte särskilt anpassad för ensam vårdnad, utan är samma för alla typer av stämningsansökningar. Rättsakuten har tagit fram en egen mall som är särskilt anpassad för en stämningsansökan i en vårdnadstvist och som är gratis att ladda ner.

En stämningsansökan ska innehålla vissa delar för att vara komplett. De viktigaste är yrkande, grunder, sakomständigheter och bevisning. I Rättsakutens mall kan du läsa vad du kan skriva i dessa delar. Fyll i namn och e-postadress till vänster så skickar vi mallen via mejl.

Vad finns det för skäl till ensam vårdnad?

Oavsett om man skickar in ett yttrande i ett mål om skilsmässa, barns boende eller umgänge, eller om man skickar in en ansökan om stämning, så måste man berätta vad det finns för skäl till ensam vårdnad. Det brukar kallas att man ska ange grunderna för sin talan.

Då är det viktigt att veta vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska få ensam vårdnad – vad som krävs för ensam vårdnad.

Det finns tre grunder för ensam vårdnad

  1. Den andra föräldern är olämplig vårdnadshavare.
  2. Samarbetet mellan föräldrarna fungerar inte.
  3. Barnet vill att du ska ha ensam vårdnad.

Dessa grunder måste man utveckla i sin talan. Om det andra föräldern är olämplig vårdnadshavare, så måste man berätta varför. Om samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar, så måste man berätta hur detta blir bättre om man får ensam vårdnad. Om barnet vill att du ska ha ensam vårdnad, så måste man berätta när och hur barnet uttryckt detta. Detta kan du läsa mer ingående om nedan.

Läs mer…

Är det svårt att få ensam vårdnad?

En av de viktigaste delarna av barnets bästa är att barnet ska ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Detta lyfts fram som särskilt viktigt av både lagstiftaren och domstolarna.

Därför är gemensam vårdnad utgångspunkten. Det finns ingen presumtion för att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad om barnet – det säger både lagstiftaren och domstolarna. Men det finns en slags presumtion för att gemensam vårdnad är förenligt med barnets bästa.

Detta innebär att det är svårare att få ensam vårdnad än att behålla gemensam vårdnad. Domstolarna kommer att fråga sig: ”Hur gör ensam vårdnad att det blir bättre för barnet?” eller ”Hur löser ensam vårdnad problemet?” Om svaret är att ensam vårdnad inte gör det bättre för barnet, så kommer domstolen döma till gemensam vårdnad.

Det kan vara svårt att få ensam vårdnad.

För att lyckas med en talan om ensam vårdnad så måste man ha bra grund för sin talan och bra bevisning.

Att man har en bra grund för sin talan innebär att man bygger talan på någon av de tre saker som gör gemensam vårdnad olämpligt, nämligen (1) att den andra föräldern är olämplig vårdnadshavare, (2) att samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar eller (3) att barnet vill att en förälder ska ha ensam vårdnad. Man måste också komma med påståenden om verkligheten – om hur något är eller om vad som har hänt – som stärker den aktuella grunden. Vilka påståenden som krävs är olika för de olika grunderna.

Att man har bevisning innebär att det finns muntlig och skriftlig bevisning som bevisar att det man påstår om verkligheten faktiskt stämmer och att det man påstår har hänt, faktiskt har hänt. Det innebär till exempel att man ska bevisa att ett övergrepp har skett eller att någon har missbrukat narkotika. Det är inte lika höga krav på bevisningen som när någon ska dömas för ett brott, men det är ändå höga krav.

Om man inte lyckas bevisa att det man påstår om verkligheten faktiskt stämmer, så kommer domstolen att bortse från påståendena. Om man till exempel kommer med svag bevisning om tio fall av övergrepp, så kommer domstolen inte att tänka att det adderar ihop till ett övergrepp. Istället kommer domstolen att döma som om inga övergrepp skett.

Vad gör den andra föräldern olämplig som vårdnadshavare?

Ett av de viktigaste skälen till att gemensam vårdnad är olämpligt och att den ena föräldern ska få ensam vårdnad är att den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare.

Alla föräldrar anses i grunden vara lämpliga vårdnadshavare. Det är först när någon av föräldrarna gör något i strid med barnets bästa som detta ändras och den föräldern kan anses vara en olämplig vårdnadshavare.

Detta gör en förälder till en olämplig vårdnadshavare

  • Föräldern utsätter barnet eller någon annan i familjen för övergrepp.
  • Föräldern missbrukar narkotika eller alkohol.
  • Föräldern lider av en allvarlig psykisk sjukdom.
  • Föräldern saboterar kontakten mellan barnet och den andra föräldern.
  • Föräldern försummar barnet.

När det gäller övergrepp, så kan en rad olika handlingar omfattas av begreppet övergrepp. En första uppdelning är mellan fysiska och psykiska övergrepp. Båda typerna av övergrepp kan vara aktuella. Fokus för prövningen av övergrepp i vårdnadstvister brukar vara olika typer av brott mot person. Som exempel kan nämnas:

  • Misshandel
  • Olaga tvång
  • Olaga hot
  • Ofredande
  • Våldtäkt
  • Sexuellt övergrepp
  • Sexuellt ofredande

Viktigt att minnas är att övergreppen inte behöver vara riktade mot barnet. Att någon annan i familjen utsätts för övergrepp ska också beaktas eftersom barnet far illa även om det får bevittna sådana övergrepp eller leva i en familjesituation där sådana övergrepp förekommer.

Missbruk kan vara ett skäl till ensam vårdnad.

När det gäller missbruk, så kan det konstateras att det inte anses finnas något godtagbart bruk av narkotika. Allt bruk av narkotika ses som missbruk. I övrigt är det inte definierat vad som avses med missbruk. Särskilt allvarligt anses det vara om missbruket leder till att föräldern lämnar barnet vind för våg eller låter det vistas i olämpliga miljöer.

När det gäller allvarlig psykisk störning, så är det viktigt att komma ihåg att det ska vara fråga om just en allvarlig störning. Om en förälder har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så innebär det inte att han eller hon är olämplig vårdnadshavare. För att avgöra om en psykisk störning är allvarlig tittar man på om föräldern fungerar i vardagen. Saker som kan göra att föräldern inte fungerar är till exempel vanföreställningar, förvirring, tvångsmässighet eller återkommande psykoser.

När det gäller kontaktsabotage, så kan en rad olika handlingar ses som kontaktsabotage.

Olika typer av kontaktsabotage

  • Egenmäktighet med barn
  • Umgängessabotage
  • Föräldraalienation

Ett allvarligt fall av kontaktsabotage är egenmäktighet med barn – att föräldern obehörigen eller utan beaktansvärda skäl skiljer ett barn från en vårdnadshavare. Egenmäktighet med barn kan även en vårdnadshavare göra sig skyldig till och det kan leda till ensam vårdnad.

En annan typ av kontaktsabotage är så kallat umgängessabotage. Om ett barn har rätt att umgås med en förälder, så får en vårdnadshavare inte hindra umgänget utan beaktansvärda skäl. Umgängessabotage kan ske på olika sätt, till exempel genom att boendeföräldern håller sig undan, så att umgängesföräldern inte kan få tag i honom eller henne, genom att boendeföräldern hittar på svepskäl som hindrar umgänget – såsom att barnet är sjukt eller att det finns någon aktivitet som barnet måste närvara vid – eller genom att boendeföräldern vägrar att lämna ifrån sig barnet.

Ytterligare en form av kontaktsabotage är när föräldern medvetet eller omedvetet gör så att barnet utan faktisk grund tar avstånd från eller helt avvisar den andra föräldern – så kallad föräldraalienation.

När det gäller försummelse är barnets grundläggande rättigheter extra viktiga. En förälder anses försumma barnet när den inte bryr sig om var barnet befinner sig under dagar, kvällar eller nätter eller att föräldern inte tillgodoser barnets grundläggande behov, såsom behov av mat och kläder.

Vilken betydelse har samarbetssvårigheter mellan föräldrar?

Ett av de viktigaste skälen till att gemensam vårdnad är olämpligt är att samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar, att föräldrarna har samarbetssvårigheter. Anledningen till att det är viktigt är att det är så vanligt. Enkelt uttryckt kan man säga att de föräldrar som hamnar i domstol i en vårdnadstvist har en viss grad av samarbetssvårigheter – annars skulle de ha löst situationen utanför domstolen.

Historiskt har gemensam vårdnad haft en starkare ställning än idag och på 00-talet tyckte lagstiftaren att domstolarna la för lite vikt vid samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. Domstolarna verkade se gemensam vårdnad som ett sätt för att lösa samarbetssvårigheter. Barn mådde enligt lagstiftaren inte bra av att vara en del av föräldrarnas samarbetssvårigheter.

Barn mår dåligt av samarbetssvårigheter mellan föräldrar.

År 2006 ändrades därför lagen så att domstolarna, vid bedömningen av om det skulle vara gemensam vårdnad eller ensam vårdnad, särskilt skulle se till föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rörde barnet. År 2007 kom också en dom från Högsta domstolen där domstolen ansåg att det var olämpligt med gemensam vårdnad, bland annat eftersom föräldrarna tvistat i domstol under många år och bara kommunicerade via SMS.

Under 10-talet riktades dock kritik mot lagändringen från 2006 och Högsta domstolens dom från 2007. Antalet vårdnadstvister i domstol ökade kraftigt och man ansåg att lagändringen och domen skapade konflikter. Den ena föräldern kunde vägra att kommunicera på annat sätt än via SMS och få ett argument för ensam vårdnad.

År 2021 ändrades därför lagen på nytt och den aktuella bestämmelsen – 6 kap 5 § 2 st föräldrabalken – fick följande lydelse:

6 kap 5 § 2 st föräldrabalken
”Vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.”

Den nya bestämmelsen handlar fortfarande om samarbetssvårigheter. Lagstiftaren betonar att det är skillnad mellan förmåga att ta ett gemensamt ansvar och samarbetsförmåga, men det viktiga är inte orden. Det viktiga är syftet med ändringen och hur bestämmelsen ska tolkas.

Syftet med ändringen är dels att minska risken att föräldrar skapar eller förvärrar konflikter för att nå en fördel i vårdnadstvisten i domstolen, dels att stärka barnperspektivet. Fokus ska flyttas från föräldrarnas konflikt till barnets behov. Stor vikt läggs vid konsekvenserna för barnet. Om samarbetssvårigheterna inte leder till konsekvenser för barnet får de ingen betydelse.

Tre saker är viktiga för hur bestämmelsen ska tolkas

  1. Samarbetssvårigheterna ska gälla frågor som är direkt knutna till den juridiska vårdnaden.
  2. Det är inte viktigt hur föräldrarna samarbetar.
  3. Det är inte viktigt att båda föräldrarna tar ett lika stort ansvar.

Frågor som är direkt knutna till den juridiska vårdnaden är till exempel beslut om skolval och att säkerställa att barnet får tillgång till olika stödinsatser. Om frågorna istället rör annat, såsom att den ena föräldern tvivlar på den andra förälderns förmåga att ta hand om barnet eller att föräldrarna har svårt att träffas och prata om barnet, så har det inte samma betydelse vid prövningen enligt bestämmelsen. Dessa problem kommer nämligen inte att lösas av att den ena föräldern får ensam vårdnad och därför kommer konsekvenserna för barnet bli desamma med ensam vårdnad och gemensam vårdnad.

Att bara ha kontakt via SMS är inte skäl till ensam vårdnad.

Hur föräldrarna samarbetar är alltså inte viktigt. Det viktiga är att föräldrarna lyckas lösa de problem som uppstår, inte hur lösningen ser ut. Det kan vara många kontakter eller få kontakter, muntliga kontakter eller skriftliga kontakter. Detta är tydligt steg bort från Högsta domstolens avgörande från 2007 och också en bekräftelse på den utveckling som skett i hovrätterna de senaste åren. Att bara ha kontakt via SMS är inte längre skäl till ensam vårdnad.

Att båda föräldrarna tar ett lika stort ansvar är inte heller viktigt. Det är naturligt att båda föräldrarna inte är lika engagerade i alla frågor som rör barnet. En lösning kan vara att en förälder tar ett steg tillbaka och inte tar aktiv ställning i alla frågor. Det ska dock inte vara fråga om ett helt ensidigt agerande från den ena föräldern, utan viss kontakt och ett visst mått av ömsesidigt engagemang är nödvändigt.

Det är med andra ord fortfarande möjligt att få ensam vårdnad med hänvisning till samarbetssvårigheter, men det är då viktigt att argumentera kring konsekvenserna för barnet och hur ensam vårdnad löser de problem som uppstår för barnet.

Vilken betydelse har barnets vilja?

Barnets vilja och barnets åsikter ska få betydelse i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barn har både en rätt att komma till tals och en rätt att få inflytande. Det framgår av barnkonventionen att ett barn har rätt att komma till tals i frågor som rör barnet.

Samma sak framgår av föräldrabalken som anger att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Detta ska ske i förhållande till barnets ålder och mognad. Tidigare var bestämmelserna knutna till barnets vilja, men det är nu ändrat till barnets åsikter. Det är inte alltid som barnet har en tydlig vilja, men det är ändå viktigt att barnets åsikter får betydelse.

6 kap 2 b § föräldrabalken
”Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.”

Barnets ålder

En vanlig fråga är vid vilken ålder som barnets vilja ska påverka domstol och andra myndigheter. Enkelt uttryckt är elva år en avgörande ålder. Om barn som är nio år eller yngre uttrycker sina åsikter inför domstol eller myndigheter så kommer det som regel inte att påverka beslutet. Även barn som är tio år kommer bara att undantagsvis kunna påverka. Ofta diskuterar domstolar då hur långt det är tills barnet fyller elva. Sedan när barnet är tolv år är det bara undantagsvis som barnets vilja inte blir avgörande.

Barnets mognad

Mognad kan barnet till exempel visa genom att vara klok, ha en förmåga att uttrycka sig och att vara tydlig. Sådana omständigheter kan göra att även viljan hos ett barn som ännu inte fyllt elva får avgörande betydelse. Samtidigt kan domstolarna bortse från åsikter från ett barn som visar bristande mognad – här kan ett uttalande från skolan vara viktigt – även om barnet har fyllt tretton år.

Skillnad mellan vårdnad och umgänge?

Det kan vara skillnad mellan frågor om boende och umgänge och frågor om vårdnad. Hovrätten över Skåne och Blekinge fann i en dom från 2013 att en pojke som var femton år och som hade normal mognad skulle få inflytande över umgänge och boende, men inte vårdnad. Han ville att modern skulle ha ensam vårdnad. Hovrätten fann att det inte var realistiskt att räkna med att ett barn, även om det var femton år, skulle kunna överblicka konsekvenserna av frågan om ensam eller gemensam vårdnad. Slutsatsen har dock ifrågasatts och andra hovrätter har inte gjort samma bedömning.

Även andra omständigheter än ålder och mognad kan få betydelse vid bedömning av barnets vilja och åsikter.

  • Om barnet har en intensiv vilja så kan den få större betydelse. Ofta kan det uttryckas som att barnet upprepat och otvetydigt uttryckt sin vilja. Om barnet inte är lika säker, så får barnets vilja mindre betydelse.
  • Om barnet kan förklara sin vilja och sina åsikter så kan det få större betydelse, till exempel om barnet är rädd för den ena föräldern. Om barnet inte kan förklara sig så kan det i vissa fall ses som ett tecken på bristande genuinitet. Samtidigt har det i andra fall inte spelat någon roll.
  • Om barnets vilja upplevs som genuin så kan den få större betydelse. Framför allt är det när vilja inte upplevs som genuin som domstolarna inte tar hänsyn till den. Det kan vara fallet om det framstår som att barnet påverkats av någon av föräldrarna.

Barnets rätt att komma till tals och få inflytande gäller oavsett om föräldrarna är överens eller inte. Det är dock viktigt att komma ihåg att barnets åsikter bara är en av flera aspekter av barnets bästa och därför bara en av flera aspekter som ska beaktas. Domstolarna måste hela tiden, oavsett barnets vilja, göra en helhetsbedömning.

Vem får ensam vårdnad om gemensam vårdnad är olämpligt?

Som framgår ovan kan domstolen komma fram till att gemensam vårdnad är olämpligt om den ena föräldern är olämplig vårdnadshavare, om samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar och om barnet vill att en förälder ska ha ensam vårdnad.

Om den ena föräldern är olämplig vårdnadshavare eller om barnet vill att en förälder ska ha ensam vårdnad, så är det naturligt vem som får ensam vårdnad. Men om domstolen kommer fram till att samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar, så måste domstolen välja vem som ska få ensam vårdnad.

Det finns vissa saker som uttryckligen inte ska påverka det beslutet. Det första är att föräldrarnas kön inte påverkar. Mamman anses inte automatiskt vara mer lämplig som ensam vårdnadshavare. Det andra är att vem som orsakat samarbetssvårigheterna inte påverkar. Föräldrarnas vilja att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet ska inte vara avgörande för vem av föräldrarna som ges ensam vårdnad.

Detta påverkar inte vem som får ensam vårdnad

  • Förälderns kön
  • Samarbetssvårigheternas orsak

Det är två saker som brukar få avgörande betydelse och det brukar uttryckas som att två principer ställs mot varandra, nämligen kontinuitetsprincipen och umgängesprincipen. Detta kan du läsa mer ingående om nedan.

Detta påverkar vem som får ensam vårdnad

Även om det brukar vara kontinuitetsprincipen och umgängesprincipen som får avgörande betydelse, så kan även annat vara av betydelse, till exempel hur en förälder tillgodoser barnets grundläggande behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det ska göras en helhetsbedömning av vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet.

Vad innebär kontinuitetsprincipen?

I vissa fall har domstolarna betonat barnets behov av kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro. Tanken har varit att ett barn kan ta skada av att flyttas från sin invanda miljö till en ny miljö. I dessa fall har domstolarna beslutat att den förälder som redan bor med barnet ska få ensam vårdnad. Detta har sedan kallats för kontinuitetsprincipen. Kontinuitetsprincipen innebär att den förälder som redan bor med barnet får ensam vårdnad.

Kontinuitetsprincipen innebär att den förälder som redan bor med barnet får ensam vårdnad.

I domstolarna har detta bland annat inneburit att barnet ska bo kvar hos en förälder som egenmäktigt fört barnet utomlands eller att barnet ska bo kvar hos den förälder som sämst anses kunna tillgodose barnets behov av en god och nära relation med båda föräldrarna.

Bland jurister har det dock riktats kritik mot kontinuitetsprincipen. Det har påpekats att principen inte har stöd i lagtext. Det har ifrågasatts om det är sant att barn tar skada av att flytta till en ny miljö. I många fall har det ansetts att de omställningsproblem som en överflyttning av vårdnaden eller boendet kan innebära är ett pris värt att betala för att barnet ska få det bra på lång sikt.

Kontinuitetsprincipen betonar att det kan vara jobbigt för barnen att flytta.
Kontinuitetsprincipen betonar att det kan vara jobbigt för barnen att flytta.

Detta har lett till att kontinuitetsprincipen på senare år fått en allt mindre betydelse i domstolarnas bedömning. Särskilt om den nya boendeföräldern uppgett sig vara villig att ta hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten för att ge barnet stöd att hantera omställningen så har kontinuitetsprincipen inte ansetts väga så tungt.

Vad innebär umgängesprincipen?

I vissa fall har domstolarna betonat barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I dessa fall har domstolarna beslutat att den förälder som bäst kan medverka till att barnet får en nära och god kontakt med den andra föräldern ska få ensam vårdnad. Detta har – som en kontrast till kontinuitetsprincipen – sedan kallats för umgängesprincipen eller kontaktprincipen. Umgängesprincipen innebär att den förälder som bäst kan medverka till att barnet får en nära och god relation med den andra föräldern får ensam vårdnad.

Umgängesprincipen innebär att den förälder som bäst kan medverka till att barnet får en nära och god relation med den andra föräldern får ensam vårdnad.

Fyll i din e-post för att få en gratis mall om Ensam vårdnad

Relaterade artiklar

Familjejurist
Ensam vårdnad

Vad kostar en vårdnadstvist

Vad kostar en vårdnadstvist? Har du separerat och har du svårt att komma överens med den andra föräldern om barnen? Då är du i en

boende

Vårdnadstvist

En vårdnadstvist är en juridisk process där föräldrar inte kan enas om vem som ska ha vårdnaden om ett barn. Domstolen avgör barnets bästa och

Ensam vårdnad

Vad krävs för växelvis boende?

Om ni är separerade och har gemensam vårdnad om ert barn kan det ibland vara svårt att komma överens om var barnet ska bo. Då