Ensam eller gemensam vårdnad

Ensam vårdnad eller gemensam vårdnad

Den som är vårdnadshavare har det rättsliga ansvaret för barnets person. Vid ensam vårdnad har en förälder detta ansvar och vid gemensam vårdnad ska båda tillsammans fatta viktiga beslut som rör barnet. Den person som barnet för stunden bor hos har dock ett större ansvar genom att besluta om den dagliga omsorgen. Barnets vilja och föräldrarnas lämplighet påverkar frågan om ensam vårdnad eller gemensam vårdnad.

Vad är vårdnad?

Vårdnad är ett statusförhållande. Det är en beskrivning av förhållandet mellan ett barn och en vuxen, oftast en förälder till barnet. Föräldern har vårdnaden om barnet. Han eller hon är vårdnadshavare.

I praktiken innebär detta statusförhållande att föräldern och barnet har olika rättigheter och skyldigheter. Innehållet i och synen på vårdnad har förändrats genom historien. Tidigare låg fokus på förälderns rättigheter. Nu ligger fokus på de skyldigheter som föräldern har och de rättigheter som barnet har. Man brukar uttrycka det som att föräldern har ansvar för barnet.

Vårdnaden avser barnets person. Man brukar göra en skillnad mellan vårdnad och förmyndarskap. Vårdnadshavaren har ansvaret för barnets personliga förhållanden, medan för förmyndaren har ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden. Förmyndaren kan bestämma över barnets ekonomi och förmögenhet och kan ingå avtal för barnets räkning.

Det vanligaste är att barnets vårdnadshavare också är barnets förmyndare, men det finns undantag. Ett exempel är om föräldern själv är under 18 år. Då är föräldern vårdnadshavare, men inte förmyndare. Ett annat exempel är om ett barn förordnas en god man. Då är föräldern vårdnadshavare, men bara förmyndare i den del som inte omfattas av den gode mannens uppdrag.

Vårdnadshavarens viktigaste ansvar är att tillgodose barnets grundläggande rättigheter. I 6 kap 1 § föräldrabalken står att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn får inte utsättas för kränkande behandling. Det är vårdnadshavaren som ska tillgodose detta. Vårdnadshavaren ska också se till att barnet får tillsyn och tillfredställande försörjning och utbildning.

Konkret innebär vårdnaden att vårdnadshavare ska fatta olika beslut. Vårdnadshavaren ska besluta var barnet ska bo, var barnet ska gå i skola, vilka fritidsaktiviteter barnet ska ha, var barnet ska vara på loven, om barnet ska uppsöka vård, med mera.

Vårdnaden upphör när barnet blir 18 år, men vårdnadshavarens ansvar förändras under barnets uppväxt. Ju äldre barnet blir desto större inflytande ska barnet få över sina egna angelägenheter. Vårdnadshavaren är med barnets stigande ålder skyldig att ta hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Men ålder är inte ensamt avgörande. Barnet ska få den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Vad är skillnaden mellan ensam vårdnad och gemensam vårdnad?

En förälder kan ensam ha vårdnaden om ett barn eller så kan vårdnaden vara gemensam. Ibland läser man om enskild vårdnad eller delad vårdnad, men begreppen som används i lagstiftningen är ensam vårdnad och gemensam vårdnad.

Om en förälder har ensam vårdnad om ett barn, så har den föräldern själv det ansvar som beskrivits ovan. Den föräldern ska se till att barnet får omvårdnad, trygghet, god fostran, tillsyn, försörjning och utbildning. Den föräldern ska själv bestämma var barnet ska bo, var barnet ska gå i skola, med mera.

Om två föräldrar har gemensam vårdnad om ett barn, så har föräldrarna gemensamt detta ansvar. Föräldrarna ska tillsammans fatta alla beslut som rör barnet. När det gäller vardagliga frågor behöver föräldrarna naturligtvis inte fatta alla beslut tillsammans. Besluten fattas av än den ena, än den andra föräldern beroende på vem som finns på plats eller beroende på hur föräldrarna organiserat vårdnaden mellan sig.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad, men inte bor tillsammans, så fattas beslut i dessa vardagliga frågor av den förälder som barnet vid tillfället bor hos. Man brukar kalla detta för beslut som rör den dagliga omsorgen om barnet.

Vad ingår i den dagliga omsorgen?

Även om vårdnaden är gemensam så får den vårdnadshavare som barnet vid tillfället bor hos själv fatta beslut som rör den dagliga omsorgen om barnet.

I den dagliga omsorgen om barnet ingår att besluta om barnets mat, kläder och sovtider, samt hur barnet ska tillbringa sin fritid och sina lov. Besluten får dock inte inskränka den andra förälderns möjlighet att besluta när barnet bor hos honom eller henne. Om barnet till exempel ska umgås med den andra föräldern en viss helg, så får boendeföräldern inte besluta att barnet ska vara bortrest för en fritidsaktivitet den helgen.

Gemensamma beslut om BUP:

Vård och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ska normalt anses vara sådana mer ingripande åtgärder som kräver att båda vårdnadshavarna tillsammans fattar beslutet att uppsöka vård. Detta har JO kommit fram till i ett beslut från 2018. Om det är fråga om äldre barn ska vårdgivaren noggrant överväga om barnet själv kan bestämma.

I den dagliga omsorgen ingår normalt hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är dock att den andra föräldern informeras om vårdkontakten. Om det finns anledning att misstänka att den andra föräldern inte samtycker till en viss behandling eller om det är fråga om mer ingripande åtgärder, så måste båda vårdnadshavarna fatta beslutet tillsammans.

Var barnet ska bo ingår inte i den dagliga omsorgen. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och inte kan komma överens i fråga om barnet ska flytta eller inte, så får barnet bo kvar. När ett avtal eller en dom reglerar barnets boende, så innebär det att barnet ska bo på den adress där boendeföräldern bor vid tidpunkten för avtalet eller domen. Om barnet ska flytta krävs ett gemensamt beslut.

I den dagliga omsorgen ingår inte heller var barnet ska gå i skola. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och inte kan komma överens i fråga om var barnet ska gå i skola, så innebär det att barnet ska gå kvar i den skola där han eller hon går. Om barnet ska börja i skola eller måste byta skola får barnet istället börja i den skola inom vars naturliga upptagningsområde han eller hon bor.

Var barnet ska gå i förskola kan ingå i den dagliga omsorgen. Tidigare har val av förskola ingått i den dagliga omsorgen, men det har förändrats allt mer. Om valet står mellan två i huvudsak likvärdiga alternativ kan det fortfarande anses ingå i den dagliga omsorgen. Om det i stället rör sig om olika alternativ i fråga om till exempel pedagogisk inriktning, religiös inriktning, barngruppernas storlek och inre och yttre miljö, så krävs att föräldrarna är överens.

Vem får vårdnaden?

När ett barn föds så får båda föräldrarna gemensam vårdnad om föräldrarna är gifta med varandra. Om föräldrarna inte är gifta med varandra så får mamman ensam vårdnad.

Om föräldrarna senare gifter sig med varandra så får de från tidpunkten för giftermålet gemensam vårdnad om barnet. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och skiljer sig så har de efter skilsmässan fortsatt gemensam vårdnad.

Om föräldrarna inte är gifta och mamman har ensam vårdnad, så kan föräldrarna få gemensam vårdnad genom en anmälan till Skatteverket. Det är också möjligt att göra en gemensam ansökan om gemensam vårdnad hos tingsrätten. En sådan anmälan till Skatteverket eller ansökan hos tingsrätten kan behöva föregås av ett klargörande av faderskapet.

Om någon av föräldrarna vill få till en annan förändring av vårdnaden så krävs antingen ett avtal eller en domstols dom. Det handlar om att (a) föräldrarna har gemensam vårdnad och någon av föräldrarna vill ha ensam vårdnad, (b) en förälder han ensam vårdnad och någon av föräldrarna vill ha gemensam vårdnad (c) en förälder har ensam vårdnad och den andra föräldern vill ha ensam vårdnad.

När en domstol ska döma i ett mål om vårdnad så har domstolen dock stor frihet. Domstolen kan besluta att en av föräldrarna ska ensam vårdnad även om båda föräldrarna vill ha gemensam vårdnad. Domstolen kan besluta att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad, även om båda föräldrarna vill ha ensam vårdnad.

Det som avgör hur domstolen dömer ska vara vad som är bäst för barnet. Det ska göras en bedömning av vad som är barnets bästa i det enskilda fallet. Två aspekter är särskilt viktiga, nämligen vem eller vilka av föräldrarna som är lämpliga som vårdnadshavare och vad som är barnets vilja. Ibland kan dessa aspekter tala i samma riktning och ibland kan de tala i olika riktning. En annan aspekt som kan få betydelse är den så kallade kontinuitetsprincipen.

Vad gör en förälder olämplig som vårdnadshavare?

En central del när en domstol ska bedöma vad som är bäst för barnet – ensam vårdnad eller gemensam vårdnad – är föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare.

En vårdnadshavare ska tillgodose barnets grundläggande rättigheter till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Egentligen kan alla bedömningar av föräldrarnas lämplighet anses utgå från detta.

Alla föräldrar anses i grunden lämpliga vårdnadshavare. Det är först när någon av föräldrarna gör något i strid med barnets bästa som detta ändras och den föräldern kan anses vara en olämplig vårdnadshavare.

Detta gör en förälder till en olämplig vårdnadshavare:

  • Föräldern utsätter barnet eller någon annan i familjen för övergrepp.
  • Föräldern för olovligen bort eller håller kvar barnet.
  • Föräldern missbrukar narkotika eller alkohol.
  • Föräldern lider av en allvarlig psykisk sjukdom.
  • Föräldern försummar barnet.

Begreppet övergrepp omfattar en rad olika handlingar. En första uppdelning är mellan fysiska och psykiska övergrepp. Båda typerna av övergrepp omfattas av bestämmelsen.

Rent språkligt avses med övergrepp en kränkning av en annan person. Fokus för prövningen av övergrepp i vårdnadstvister är olika typer av brott mot person. Som exempel kan nämnas:

  • Misshandel
  • Olaga tvång
  • Olaga hot
  • Ofredande
  • Våldtäkt
  • Sexuellt övergrepp
  • Sexuellt ofredande

Viktigt att minnas att övergreppen inte behöver vara riktade mot barnet. Att någon annan i familjen utsätts för övergrepp ska också beaktas eftersom barnet far illa även om det får bevittna sådana övergrepp eller leva i en familjesituation där sådana övergrepp förekommer.

Att olovligen föra bort eller hålla kvar barnet kan vara egenmäktighet med barn. Enligt brottsbalken ska den som obehörigen eller utan beaktansvärda skäl skiljer ett barn från en vårdnadshavare dömas för egenmäktighet med barn. Även den som är vårdnadshavare kan göra sig skyldig till egenmäktighet med barn. Detsamma gäller om en vårdnadshavare utan beaktansvärda skäl tar makt över barnet på annat sätt.

En vårdnadshavare kan också olovligen hålla kvar ett barn genom så kallat umgängessabotage. Om ett barn har rätt att umgås med en förälder, så får en vårdnadshavare inte hindra umgänget utan beaktansvärda skäl. Umgängessabotage kan ske på olika sätt, till exempel genom att boendeföräldern håller sig undan, så att umgängesföräldern inte kan få tag i honom eller henne, genom att boendeföräldern hittar på svepskäl som hindrar umgänget – såsom att barnet är sjukt eller att det finns någon aktivitet som barnet måste närvara vid – eller genom att boendeföräldern vägrar att lämna ifrån sig barnet.

När det gäller missbruk kan det konstateras att det inte anses finnas något godtagbart bruk av narkotika. Allt bruk av narkotika ses som missbruk. I övrigt är det inte definierat vad som avses med missbruk.

En förälder anses försumma barnet när den inte bryr sig om var barnet befinner sig under dagar, kvällar eller nätter eller att föräldern inte tillgodoser barnets grundläggande behov, såsom behov av mat och kläder.

Tidigare var det stort fokus på om föräldrarna kunde samarbeta. Bristande samarbetsförmåga ledde ofta inte till att föräldern ansågs vara en olämplig vårdnadshavare, utan istället att det ansågs olämpligt med gemensam vårdnad. Därefter var det avgörande vem som ansågs mest lämplig som vårdnadshavare och därmed skulle få ensam vårdnad.

Nu har man försökt flytta fokus från föräldrarnas brister till konsekvenserna för barnet. Därför är det nu mindre fokus på föräldrarnas samarbetsförmåga och mer fokus på föräldrarnas ansvarsförmåga. Det avgörande är om föräldrarna har förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.

Förmågan att sätta barnets behov främst blir aktuell när barnets bästa hamnar i konflikt med förälderns vilja. Det är vanligt för alla föräldrar, oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller har separerat, att föräldrarna inte vill samma sak för barnet. Om en förälder i dessa fall agerar för det som är bäst för barnet, så har han eller hon visat förmåga att sätta barnets behov främst.

Förmågan att ta ett gemensamt ansvar innebär att tillsammans lösa frågor som rör barnet och som omfattas av vårdnadsansvaret. Det kan till exempel handla om barnets skolgång, vård och stöd för barnet och utlandsresor.

Det spelar dock ingen roll hur föräldrarna löser dessa frågor. Det kan ske muntligt eller skriftligt, med omfattande eller få kontakter mellan föräldrarna. Det innebär dock att båda föräldrarna i viss utsträckning är närvarande och engagerar sig för barnets situation.

Om föräldrarna saknar förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet så kan det göra att det anses olämpligt med gemensam vårdnad.

Om det är olämpligt med gemensam vårdnad och om ingen av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare, så får domstolen bedöma vem av föräldrarna som är mest lämplig som vårdnadshavare.

Vilken betydelse har barnets vilja?

Barnets vilja och barnets åsikter ska få betydelse i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barn har både en rätt att komma till tals och en rätt att få inflytande.

Det framgår av barnkonventionen att ett barn har rätt att komma till tals i frågor som rör barnet. Samma sak framgår av föräldrabalken som anger att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Av föräldrabalken framgår även man ska lyssna på barnet och tillmäta barnets åsikter betydelse. Detta ska ske i förhållande till barnets ålder och mognad. Tidigare var bestämmelserna knutna till barnets vilja, men det är nu ändrat till barnets åsikter. Det är inte alltid som barnet har en tydlig vilja, men det är ändå viktigt att barnets åsikter får betydelse.

Som framgår ovan är barnets ålder och mognad avgörande. En vanlig fråga är vid vilken ålder som barnets vilja ska påverka domstol och andra myndigheter. Enkelt uttryckt är elva år en avgörande ålder. Om barn som är nio år eller yngre uttrycker sina åsikter inför domstol eller myndigheter så kommer det som regel inte att påverka beslutet. Även barn som är tio år kommer bara att undantagsvis kunna påverka. Ofta diskuterar domstolar då hur långt det är tills barnet fyller elva. Sedan när barnet är tolv år är det bara undantagsvis som barnets vilja inte blir avgörande.

Mognad kan barnet till exempel visa genom att vara klok, ha en förmåga att uttrycka sig och att vara tydlig. Sådana omständigheter kan göra att även viljan hos ett barn som ännu inte fyllt elva får avgörande betydelse. Samtidigt kan domstolarna bortse från åsikter från ett barn som visar bristande mognad – här kan uttalande från skolan vara viktig – även om det har fyllt tretton år.

Skillnad mellan vårdnad och umgänge?

Det kan vara skillnad mellan frågor om boende och umgänge och frågor om vårdnad. Hovrätten över Skåne och Blekinge fann i en dom från 2013 att en pojke som var femton år och som hade normal mognad skulle få inflytande över umgänge och boende, men inte vårdnad. Han ville att modern skulle ha ensam vårdnad. Hovrätten fann att det inte var realistiskt att räkna med att ett barn, även om det var femton år, skulle kunna överblicka konsekvenserna av frågan om ensam eller gemensam vårdnad.

Även andra omständigheter än ålder och mognad kan få betydelse vid bedömning av barnets vilja och åsikter.

Om barnets har en intensiv vilja så kan den få större betydelse. Ofta kan det uttryckas som att barnet upprepat och otvetydigt uttryckt sin vilja. Om barnet inte är lika säker, så får barnets vilja mindre betydelse.

Om barnet kan förklara sin vilja och sina åsikter så kan det få större betydelse, till exempel om barnet är rädd för den ena föräldern. Om barnet inte kan förklara sig så kan det i vissa fall ses som ett tecken på bristande genuinitet. Samtidigt har det i andra fall inte spelat någon roll. Domstolen har då funnit att det oavsett orsaken till barnet vilja inte är förenligt med barnets bästa att tvingas till umgänge med den aktuella föräldern.

Om barnets vilja upplevs som genuin så kan den få större betydelse. Framför allt är det när vilja inte upplevs som genuin som domstolarna inte tar hänsyn till den. Det kan vara fallet om det framstår som att barnets påverkats av någon av föräldrarna.

Barnets rätt att komma till tals och få inflytande gäller oavsett om föräldrarna är överens eller inte. Det är dock viktigt att komma ihåg att barnets åsikter bara är en av flera aspekter av barnets bästa och därför bara en av flera aspekter som ska beaktas. Domstolarna måste hela tiden, oavsett barnets vilja, göra en helhetsbedömning.

Vad innebär kontinuitetsprincipen?

I vissa fall har domstolarna betonat barnets behov av kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro. Tanken har varit att ett barn kan ta skada av att flyttas från sin invanda miljö till en ny miljö. I dessa fall har domstolarna beslutat att vårdnaden och boendet ska stanna hos den förälder som redan bor med barnet. Detta har sedan kallats för kontinuitetsprincipen.

Kontinuitetsprincipen är en av flera omständigheter som domstolen ska ta ställning till. Barnets behov av kontinuitet och stabilitet är en del av barnets bästa. De olika omständigheterna kan vägas emot varandra och det ska göras en bedömning av vad som är barnets bästa i det enskilda fallet.

I domstolarna har detta bland annat inneburit att barnet ska bo kvar hos en förälder som egenmäktigt fört barnet utomlands eller att barnet ska bo kvar hos den förälder som sämst anses kunna tillgodose barnets behov av en god och nära relation med båda föräldrarna.

Bland jurister har det dock riktats kritik mot kontinuitetsprincipen. Det har påpekats att principen inte har stöd i lagtext. Det har ifrågasatts om det är sant att barn tar skada av att flytta till en ny miljö. I många fall har det ansetts att de omställningsproblem som en överflyttning av vårdnaden eller boendet kan innebära är ett pris värt att betala för att barnet ska få det bra på lång sikt.

Detta har lett till att kontinuitetsprincipen på senare år fått en allt mindre betydelse i domstolarnas bedömning. Särskilt om den nya boendeföräldern uppgett sig vara villig att ta hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten för att ge barnen stöd att hantera omställningen så har kontinuitetsprincipen inte ansetts väga så tungt.

Läs vidare

Vårdnadstvist

Hur kan föräldrarna lösa en vårdnadstvist och hur går en rättegång om vårdnadstvist till? Hur gör man för att ansöka om ensam vårdnad och hur dömer tingsrätten i vårdnadstvister?

Kostnad för vårdnadstvist

Vad är det som kostar i en vårdnadstvist och hur stora är kostnaderna? När är det möjligt att få rättshjälp och vad krävs egentligen för att få ersättning genom rättsskyddet i hemförsäkringen?

Guide: Vårdnadstvist

För- och efternamn
Villkor(Obligatoriskt)

Kontakta oss idag för konsultation