Som med många andra frågor som rör företagande så finns det en lag också om skiljeförfarande. Nedan redogörs de viktigaste delarna av lagen om skiljeförfarande och hur den påverkar företag i allmänhet och företag som använder sig av skiljeklausuler i avtal i synnerhet.
Vad lagen om skiljeförfarande stadgar
Lagen om skiljeförfarande stadgar att företag kan hänföra frågor som rör framtida tvister till en eller flera skiljemän. Parterna kan också tillåta skiljemännen att lägga till punkter i avtalet som ska tolkas.
Lagen om skiljeförfarande stadgar också att en allmän domstol inte får pröva en fråga som parterna har avtalat om ska lösas genom skiljeförfarande.
En av partnerna i tvisten får inte kräva att skiljeförfarande skall användas om parten bestridit den andre partens begäran om skiljeförfarande, inte utsett en skiljeman eller inte erlägger säkerhet för kostnaderna för skiljeförfarandet.
Med vissa undantag, som till exempel hyresavtal, får skiljeavtal inte användas när en tvist uppstått mellan ett företag och en konsument.
Vad stadgar lagen om skiljeförfarande om skiljemännen?
Lagen om skiljeförfarande stadgar att alla myndiga personer kan vara skiljemän vid ett skiljeförfarande. Lagen stadgar också att en skiljeman ska vara opartisk och oberoende. En skiljemans oberoende kan ifrågasättas om skiljemannen eller närstående har fördel av tvistens utgång, är knuten till ett av företagen som driver tvisten, har bistått ett av företagen med råd innan skiljeförfarandet eller om skiljemannen fått någon ersättning utöver vad bägge parterna tillsammans kommit överens om.
Parterna i tvisten får själva bestämma antalet skiljemän som ska delta i skiljeförfarandet samt hur dessa ska utses. Om parterna inte kommit överens om annat ska antalet skiljemän vara tre. Om en skiljeman av någon anledning inte kan slutföra sitt arbete i skiljeförfarandet ska en ny skiljeman utses av den part som utsåg den skiljeman som inte kan slutföra arbetet.
Hur går ett skiljeförfarande till enligt lagen om skiljeförfarande?
Lagen om skiljeförfarande stadgar att ett skiljeförfarande inleds när en part begär det, och motparten har tagit en sådan begäran skriftligen.
En av de tre skiljemännen vid skiljeförfarandet ska utses till ordförande, skiljemännen ska hantera tvisten med opartiskhet och snabbt. Det är parterna som bestämmer i vilken ort i Sverige som skiljeförfarandet ska äga rum. Om parterna inte kan komma överens om en ort så bestämmer skiljemännen orten.
Skiljemännen bestämmer tidsfristerna för parterna att framföra sina krav. Den som begärt ett skiljeförfarande för fram sitt krav först varpå den andra parten bemöter kravet. Parterna får under skiljeförfarandet ändra sina yrkanden eller göra tillägg till dessa om nya omständigheter blir kända.
Att en part uteblir från förhandlingarna vid skiljedomstolen är inte ett hinder för att domstolen fattar beslut i tvisten. Det går med andra ord inte att komma undan genom att utebli.
Det är parterna vid skiljeförfarandet som ska presentera bevisningen men skiljedomarna får dock ta in sakkunniga om parterna går med på det. Irrelevant bevisning får avvisas vid skiljeförfarandet. Skiljedomstolen får inte använda tvångsmedel för att få fram bevisning, som till exempel vite, böter eller frihetsberövanden.
Vad innebär en skiljedom enligt lagen om skiljeförfarande?
Lagen om skiljeförfarande stadgar att skiljemännen ska avgöra tvisten och meddela detta avgörande i en skiljedom. Om parterna kommer överens själva utanför förhandlingarna så ska denna överenskommelse meddelas i skiljedomen. Skiljemännens arbete anses avslutat när en skiljedom meddelats.
Parterna ska komma överens om vilket eller vilka regelverk eller lagar som ska tillämpas vid skiljeförfarandet. Om parterna inte kommer överens ska skiljemännen besluta om regelverk eller lagrum.
Den part som begärt skiljeförfarande får också dra tillbaka sin begäran. Skiljeförfarandet kan ske för endast en del av ett avtal.
Den skiljedom som meddelas efter skiljeförfarandet ska vara skriftlig och undertecknas av skiljemännen.
Kan en skiljedom bli ogiltig enligt lagen om skiljeförfarande?
Lagen om skiljeförfaranden stadgar att en skiljedom kan vara ogiltig vid i vissa speciella fall. En skiljedom kan vara ogiltig om den prövar en fråga som enligt svensk lag inte får prövas genom skiljeförfarande, strider mot svensk rättsordning eller om skiljedomen inte är skriftlig och undertecknad. Ogiltighet kan också gälla endast en del av skiljedomen.
Andra grunder som gör att en skiljedom kan bli ogiltig i helhet eller till viss del är om avtalet om skiljeklausul inte är giltigt, om skiljedomen meddelats försent, om skiljemännen gått utanför sitt uppdrag, om en skiljeman utsetts på ett felaktigt sätt eller är obehörig, samt om skiljeförfarandet skett på ett oriktigt sätt och det kan ha påverkat utslaget i skiljedomen.
Vem ska betala skiljedomskostnaderna enligt lagen om skiljeförfarande?
Grundregeln i lagen om skiljeförfaranden är att parterna solidariskt betalar för skiljemännens arbete och utlägg. Skiljemännen får begära att säkerhet erläggs för deras arbete och utlägg, till exempel att ett visst belopp sätts av i förväg eller genom en större förskottsbetalning sker. Det är viktigt att komma ihåg att en part kan komma att ruineras på grund av skiljedomen, det är viktigt att skiljemännen bevakar sina rättigheter före skiljeförfarandet.
Skiljemännen får inte använda skiljedomen som säkerhet för betalning, de får med andra ord inte hålla inne skiljedomen tills det att de fått betalning.
Vad gäller vid internationella affärer enligt lagen om skiljeförfaranden?
Lagen om skiljeförfaranden är skriven för att gälla skiljeförfaranden där skiljedomstolen har sitt säte i Sverige, även i fall då tvisten handlar om internationella affärer. Om avtalet gäller en internationell affärsöverenskommelse är det parterna som i skiljeklausulen bestämmer vilken lands lagar som ska gälla.
Enligt lagen om skiljeförfaranden är en skiljedom som meddelats utomlands också att betrakta som utländsk, och enligt lagen om skiljeförfaranden anses en skiljedom vara meddelad i det land där skiljeförfarandet ägt rum.
Grundregeln är att en utländsk skiljedom enligt en skiljedomsklausul ska verkställas även i Sverige. Lagen om skiljeförfaranden listar dock några undantag i 54-55 §§.
Den part som vill verkställa en skiljedom som meddelats utomlands gör det vid Svea Hovrätt. Ansökan ska inkludera skiljedomen i original eller en vidimerad kopia av domen. En översättning till svenska ska också inkluderas i ansökan. Innan en ansökan om att verkställa en skiljedom bifalles måste motparten ha getts tillfälle att yttra sig.
När hovrätten bifallit ansökan verkställs domen.
Sammanfattning
Lagen om skiljeförfarande är en lag som beskriver hur skiljeförfarande kan gå till i Sverige. Det är viktigt att betona att det är hur det kan gå till, inte ska gå till. Lagen om skiljeförfarande är dispositiv.
Några viktiga saker att känna till om lagen om skiljeförfarande är att:
– Lagen är en beskrivning av hur ett typiskt skiljeförfarande kan gå till. Lagstiftaren har stiftat lagen som ett exempel på ett rättvist och balanserat avtal om skiljeförfarande
– Lagen är dispositiv, vilket betyder att parterna själva kan ändra i villkoren
– Undantaget från att lagen är dispositiv är formkraven. Om en skiljedom till exempel inte är signerad av domarna så är den ogiltig . De punkter i lagen som inte är dispositiva gör den relevant för företag att läsa
– Som de flesta lagar i Sverige så är den fokuserad på inrikes förhållanden
Om du söker mer kunskap om lagen om skiljedomsförfarande är du välkommen att kontakta Rättsakuten.