I den så kallade Girjasdomen finner Högsta domstolen att renskötande samer som är medlemmar i samebyn genom urminnes hävd har exklusiv rätt till jakt och fiske inom samebyns område och att samebyn har ensamrätt att upplåta jakträtten och fiskerätten.

15 kap 1 § i 1734 års jordabalk som reglerar urminnes hävd.

Nya och gamla lagar

Varje år stiftas det många nya lagar i Sverige. Sammanlagt rör det sig om flera hundra nya lagar och ändringar i gamla lagar varje år. Till detta kommer flera hundra avgöranden från de högsta domstolarna. Med andra ord finns det många nya rättsregler att ta i beaktande.

Men det finns också många gamla lagar. Som exempel kan nämnas avtalslagen som är över hundra år gammal och som i högsta grad är central i alla avtalsförhållanden, bland annat när det gäller avtals ogiltighet. Det finns också gamla lagar som i huvudsak ersatts av nya lagar, men som lever kvar genom att de nya lagarnas övergångsbestämmelser hänvisar tillbaka till det som gällde förut.

Gamla lagar inom fastighetsrätten

Fastighetsrätten är på många sätt präglad av traditioner. Det är få avtal som omfattas av sådana formella krav som köp av fastighet. Det är också ett område där det finns gamla beslut som fortfarande gäller och som ska handläggas enligt gamla regler och många andra hänvisningar till gamla lagar. Ett sådant exempel är den sextio år gamla 1959 års byggnadsstadga som egentligen upphörde att gälla år 1987 men som fortfarande är central i många bygglovsärenden.

Urminnes hävd

Ett annat exempel på gamla regler i fastighetsrätten är reglerna om urminnes hävd. Regler om urminnes hävd av fastigheter har funnits åtminstone sedan 1300-talet, men de avskaffades genom införandet av 1972 års jordabalk. Enligt övergångsbestämmelserna till jordabalken ska reglerna i 1734 års jordabalk dock gälla urminnes hävd som uppstått innan 1972.

Bestämmelserna om urminnes hävd var ursprungligen avsedda för tidigare odlad mark som blivit öde. De har dock i praxis också tillämpats när marken nyttjats på det sätt som varit naturligt med hänsyn till markens art.

Det är lite oklart när urminnes hävd uppstår, men det krävs att man under längre tid, ofta anges nittio år, har brukat en fastighet utan att detta ifrågasatts.

Girjasdomen

Den 23 januari 2020 avgjorde Högsta domstolen rättsfallet ”Girjasdomen” och där klargjorde domstolen när en sameby har urminnes hävd till jakträtt och fiskerätt.

Högsta domstolen finner i rättsfallet att jakträtt och fiskerätt kan grundas på urminnes hävd om jakten eller fisket pågått kontinuerligt och med viss intensitet under en längre tid.

Vidare finner Högsta domstolen att samer kan ha urminnes hävd till fjällområden, trots att nyttjandet är förhållandevis extensivt och omfattar ett vidsträckt område och även om avsaknaden av protester beror på att området inte är befolkat i övrigt.

Slutligen finner Högsta domstolen att urminnes hävd till jakträtt och fiskerätt kan vara exklusiv, det vill säga ge nyttjaren en ensamrätt, om nyttjandet varit helt dominerande, samt att en exklusiv rätt innefattar en befogenhet att upplåta rätten till andra.

Därefter redogör Högsta domstolen för förhållandena på området från medeltidens slut och framåt. Bland annat finner domstolen att samerna bedrivit jakt och fiske som gett dem en rätt motsvarande jakträtt och fiskerätt och att staten inte ifrågasatt denna rätt. Även om staten kan sägas ha ifrågasatt rätten genom bland annat författningar om jakt och fiske, så har det inte varit ett sådant tydligt och definitivt ianspråktagande som krävts för att de etablerade rättigheterna skulle upphöra.

Denna rätt har enligt Högsta domstolen till att börja med gällt alla samer, men genom 1886 års renbeteslag har rätten kommit att gälla enbart renskötande samer och medlemmarna i samebyn. I enlighet med allmänna principer om förfogande över samfälld egendom skulle rätten att upplåta jakt och fiske enligt Högsta domstolen tillkomma samebyn.

Högsta domstolens slutsats i det aktuella fallet blir därför att Girjas sameby har ensamrätt att upplåta rätt till jakt och fiske på det aktuella området utan statens samtycke.

Är domen rättssäker?

Rättsregler brukar diskuteras utifrån begreppet rättssäkerhet och ofta görs då skillnad mellan formell rättssäkerhet, som innebär att rättssystemet är förutsebart, och materiell rättssäkerhet, som innebär etisk och moralisk rättvisa.

När det gäller en samebys rätt till jakt och fiske kan man tycka att Högsta domstolen betonat den materiella rättssäkerheten. Det är svårt att påstå att Girjasdomen är förutsebar. Hela rättsregeln om urminnes hävd, särskilt när det gäller frågor utanför regelns avsedda tillämpningsområde, måste sägas vara mycket svår att förutse.

Högsta domstolens resonemang kan också ifrågasättas när det gäller begränsningen av rätten till renskötande samer som är medlemmar i samebyn. Staten har under historiens gång fram till 1886 vidtagit en lång rad åtgärder som begränsar eller ifrågasätter samernas rätt till jakt och fiske, men Högsta domstolen finner att dessa åtgärder inte är tillräckligt tydliga och definitiva för att de etablerade rättigheterna skulle upphöra.

År 1886 har renbeteslagen kommit, vilken medfört att rätten till jakt och fiske begränsats till renskötande samer som är medlemmar i samebyn. Högsta domstolen godtar att samer som inte är medlemmar i samebyn därmed förlorat sin hävdvunna rätt till jakt och fiske, trots att detta inte uttryckts i lagtexten, utan bara framgått av sammanhanget. Därmed kan man ifrågasätta om den materiella rättssäkerheten för samer som inte är medlemmar i samebyn upprätthålls.

Läs mer

Vill du få mer information om nyttjanderätt till fastigheter, så kan du anmäla dig till vårt nyhetsbrev nedan. Vill du komma i kontakt med en jurist som kan fastighetsrätt så besök vår sida om fastighetsjurist.

Vill du ha Rättsakutens nyhetsbrev?