Har någon annan företrätt dig i en avtalsförhandling och är du orolig för du har blivit bunden av ett avtal du inte ville bli bunden av? Då är fallet Lindqvist ett viktigt rättsfall för dig att ha koll på.

Om förutsättningsläran och ond tro

Till höger på sidan kan du gratis ladda hem en mall för fullmakt, en lathund för fullmakt och en guide till avtals bundenhet.

Förutsättningsläran innebär att om två personer ingår ett avtal och det finns en väsentlig förutsättning för att den ena personen ska ingå avtalet och förutsättningen är synbar för den andra personen (ond tro) och har relevans för avtalets ingående så blir avtalet ogiltig.

Om hur man tillräknar ond tro vid fullmakt 

Som utgångspunkt gäller att parterna i ett avtal förhandlar samt avtalar direkt med varandra och hur de beter sig, vad de har för uppfattningar och vad de har haft för insikter kan spela stor roll i många fall. Exempelvis så kan ett avtal tolkas i strid mot dess lydelse ifall en av parterna tror att avtalet har en annan innebörd än vad avtalet utifrån ett objektiv perspektiv ger uttryck för och den andra parten blir medveten om detta men gör inget för att klargöra missförståndet.  Att en avtalspart har insikt om att motpartern har  missuppfattat avtalsinnehållet är även en förutsättning för att vissa av ogiltighetsreglerna i avtalslagen blir tillämpliga.

Det är även möjligt att ingå avtal indirekt genom att man använder sig av en representant eller en mellanman. En fråga som uppkommer då är vad man ska tillmäta för betydelse faktumet att det är inte avtalsparten själv som har den relevanta insikten utan hens företrädare. Det är alltså fråga om i vilken utsträckning företrädarens insikter kan tillräknas hans eller hennes huvudman  med innebörden att man behandlar huvudmannen som om det var han eller hon själv som hade den relevanta insikter. Är det exempelvis  tillräckligt att företrädaren har getts behörighet att ta hand om förhandlingarna till dess att avtalet sluts eller måste företrädaren ha haft behörighet att ingå avtalet?

Fallet Lindqvist
– ett rättsfall om ond tro vid fullmakt

Ett viktigt rättsfall på området är NJA 1949 s. 134 som kallas för fallet Lindqvist.

Det som hade hänt var att anslutning till att Lindqvist som var butiksföreståndare skulle avsluta sin tjänst så ingick han ett avtal med sin arbetsgivare som var en konsumtionsförening. Enligt avtalet så skulle arbetsgivaren betala en viss summa i ersättning varje månad till Lindqvist och avsätta en viss summa till pensionskassan och då skulle Lindqvist åta sig att inte bedriva någon verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens. Det framgick i avtalets fjärde stycke att “Föreningens åtagande upphör, därest Lindqvist öppnar mot föreningen öppen konkurrerande affär inom föreningens verksamhetsområde.” 

Avtalet ingicks efter att förhandlingar hade ägt rum. De som närvarade från föreningens håll var alla som satt i föreningens styrelse samt den som  var ombudsman för föreningens förhandlingsorganisation. När det gäller vilka som var närvarande på Lindqvists sida så var det så var det Lindqvist tillsammans med Helmer Nilsson som var ordförande för en arbetstagarorganisation Lindqvist var medlem i. Lindqvist hade inte varit med och tagit någon väsentlig del i de överläggningar som skedde med representanterna för föreningen. 

En tid efter att avtalet i fråga hade trätt i kraft så valde Lindqvist att öppna en affär på en ort som inte låg inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Men sedan så började han från orten där han hade sin butik att sälja och leverera varor till de kunder som hörde till föreningens verksamhetsområde. Föreningen ville då inte längre betala den avtalade ersättningen och då erhöll Lindqvist ett lagsökningsutslag där arbetsgivaren förpliktades att betala  ersättningen som hade avtalats till Lindqvist tillsammans med ränta. Efter det så skedde en exekutiv förrättning hos arbetsgivaren.

Efter att avtalet trätt i kraft öppnade Lindqvist en affär på en ort utanför föreningens verksamhetsområde. Från denna ort började han sedan sälja och leverera varor till kunder inom föreningens verksamhetsområde. Föreningen vägrade då att betala ut ersättning enligt avtalet, varpå Lindqvist efter ansökan erhöll ett lagsökningsutslag som förpliktigade föreningen att utge den avtalade ersättningen jämte viss ränta. Det skedde därefter en exekutiv förrättning hos föreningen.

Föreningen väckte talan om återvinning av nämnda utslag och yrkade att föreningen skulle befrias från den betalningsskyldighet som framgick i lagsökningsutslaget och att Linqvist skulle återbetala det belopp som Linqvist fick med anledning av lagsökningsutslaget genom den exekutiva förrättningen . Detta då Linqvist bröt mot det som framgick i fjärde stycket i avtalet som på grund av misstag fick ett annat innehåll än den som föreningen åsyftade.

Högsta domstolens bedömning

Frågan i målet var om Lindqvists förfarande var i strid med det som hade avtalats. Högsta domstolen konstaterade att avtalet inte gick att tolka på så sätt att Lindqvists handlande omfattades av konkurrensförbudet. Men Högsta domstolen konstaterade också att arbetsgivaren med största sannolikhet inte skulle ha gått med på att ingå avtalet ifall arbetsgivaren hade vetat att Linqvist skulle ha handlat såsom han hade gjort. Därefter så gick Högsta domstolen in på frågan om Linqvist var medveten om eller borde ha varit medveten om arbetsgivarens bristande förutsättning.

Högsta domstolen konstaterade att om inte annat så borde ordföranden för föreningen Lindqvist var medlem i ha varit medveten om föreningens bristande förutsättning. Han hade inte behörighet att på Linqvist vägnar ingå avtalet och det gick inte heller att uppställa någon allmän rättsregel om att förhandlarens onda eller goda tro ska anses vara likvärdig med den avtalsslutande huvudmannens. Men Högsta domstolen ansåg att omständigheterna i målet var speciella och uttalade  att då Helmer Nilsson var representant för en organisation utan vars inskridande och biträde Lindqvist skulle ha haft väldigt liten möjlighet att genomdriva sina ekonomiska intressen gentemot sin arbetsgivare så skulle Helmer Nilssons onda tro tillräknas Lindqvist och avtalet förklarades då ogiltig enligt den allmänna förutsättningsläran.

Kontakta oss om du har några frågor!