I detta avsnitt av Avtalsteologipodden granskar teologen Olof Edsinger och juristen Fredrik Jörgensen Guds förbund med Abraham – en urtext för teologisk och civilrättslig förståelse av avtalsförhållanden.

Ett ömsesidigt avtal med asymmetrisk maktstruktur

Förbundet mellan Gud och Abraham (1 Mos 15 och 17) kännetecknas av en tydlig juridisk struktur. Det är ett ömsesidigt åtagande, där den ena parten (Gud) är allsmäktig och initiativtagande, medan den andra parten (Abraham) ansvarar för att i tro och lydnad acceptera och efterleva villkoren. Detta liknar modern civilrättslig avtalsbildning där parterna, även om de inte är jämbördiga i resurser eller status, binds av frivilligt ingångna överenskommelser.

Omskärelsen – ett juridiskt tecken

I 1 Mosebok 17 framgår att omskärelsen fungerar som ett tecknat villkor – ett yttre, konkret bevis på förbundets giltighet. I juridiska termer kan detta liknas vid ett signum eller klausul som bär sanktioner: underlåtenhet att efterkomma omskärelsens krav leder enligt texten till uteslutning ur förbundsgemenskapen – en rättsföljd som i civilrättsliga avtal ofta motsvarar förverkande av rättigheter.

Ett avtal om framtida prestationer

Förbundet är också ett exempel på ett avtal som reglerar framtida prestationer: Gud utlovar land, avkomma och välsignelse – mot trohet och fullgörande av det teologiska ramverket. Det är alltså fråga om ett synallagmatiskt avtal där skyldigheter och förmåner är ömsesidigt betingade.

”Att skära ett förbund” – forntida avtalsformulär med rättsliga konsekvenser

I 1 Mosebok 15 återfinns det sällsynta uttrycket att Gud ”skär ett förbund”. Här föreligger ett rituellt rättshandlande där styckade djur utgör symbol för avtalsbrottets konsekvens: den part som bryter förbundet får samma öde som djuren – en symbolisk skadeståndsbestämmelse med påföljdskaraktär. I forntida rättskulturer utgjorde sådana riter giltiga sätt att formalisera avtal med existentiella och rättsliga förpliktelser.

Juridiskt och teologiskt parallellspår

Det abrahamitiska förbundet visar hur Bibeln – utöver sin religiösa dimension – innehåller juridiskt tolkningsbara strukturer. Dessa kan tjäna som paralleller till civilrättens begrepp om avtalsbildning, villkorsbundenhet, påföljder vid kontraktsbrott, samt symboliska eller faktiska skadestånd.

Slutsats

Förbundet med Abraham är mer än en religiös metafor – det är en principiell illustration av avtalets väsen: ömsesidighet, bindning, villkor och konsekvens. I ett samtida rättsligt ljus bär dessa texter på förbluffande paralleller till modern avtalsrätt, vilket gör Första Mosebok till en oväntad, men relevant, rättskälla för den juridiskt intresserade.