Gud upprättade ett förbund på Sinai. Bibelns text beskriver det som ett ömsesidigt avtal mellan en suverän lagstiftare och ett representerat folk. Fredrik Jörgensen och Olof Edsinger analyserar förbundets struktur med fokus på juridiska begrepp: tyst accept, samtycke, lagkodifikation och offentlig bekräftelse. Samtalet kretsar kring frågor som rör både civilrätt och offentlig rätt i en biblisk kontext.
Gud som lagstiftare
I 2 Mosebok 19 träder Gud fram som lagstiftare. Han uttalar ett villkorat erbjudande: ”Om ni lyssnar till min röst och håller mitt förbund…” Här definierar texten ett grundläggande avtalsmoment – ett anbud. Folket samlas, lyssnar och uttrycker sitt samtycke: ”Allt Herren har sagt vill vi göra.”
Denna konsensus uppfyller villkoren för ett bindande avtal enligt klassisk obligationsrätt. Folket agerar genom representanter, vilket skapar en juridisk parallell till modern folkrepresentation.
Tio budorden som kodifierad grundlag
Gud förmedlar förbundets kärna i 2 Mosebok 20 – de tio budorden. Dessa normer fungerar som förbundets grundprinciper, motsvarande en konstitution. Därefter följer en rad mer detaljerade föreskrifter i kapitel 21–23, ofta kallade förbundsboken. Texten reglerar våld, egendomsbrott, sabbatens ordning och skydd för utsatta grupper.
I avsnittet påpekar Jörgensen att denna kodifiering inte sker i ett vakuum. Gud binder sig vid det han har sagt, och han låter föreskrifterna nedtecknas – vilket gör dem juridiskt verifierbara.
Ratificeringen i blod
Kapitel 24 skildrar den ceremoniella bekräftelsen. Mose läser upp lagtexten. Folket bekräftar skriftens innehåll muntligen. Därefter slaktar Mose offerdjur och stänker blod över både altaret och folket. Juridiskt sett innebär detta en ratificering – ett ömsesidigt bekräftat, bindande avtal.
Edsinger betonar att denna sekvens visar hur Gud inte bara ger lag; han efterlever avtalsrättens struktur.
Förbundets beständighet
5 Mosebok 5 upprepar förbundets innehåll inför nästa generation. Mose agerar mellanhand mellan Gud och folket. Han understryker förbundets giltighet över tid, vilket motsvarar perpetuitetsprincipen i långsiktiga civila avtal.
Skriftlig rättsverkan
Efter guldkalvsepisoden i 2 Mosebok 34:27 ger Gud ett nytt uppdrag till Mose: ”Skriv upp dessa ord, för det är på grundval av dessa ord jag sluter ett förbund med dig och med Israel.” Texten markerar en juridisk betydelse hos skriftlig form. I samtalet framhåller Jörgensen hur avtalet återupprättas, med nya stentavlor och fortsatt giltighet – trots ett tidigare brott.
Juridisk analys – civilrätt, offentlig rätt eller bådadera?
Podden diskuterar frågan: Tillhör Mose lag den civilrättsliga eller offentligrättsliga sfären? Både Edsinger och Jörgensen identifierar element från båda rättsområden. Gud definierar relationen mellan individ och suverän, men också regler för egendom, våld och skadestånd. Detta tyder på en hybrid rättsordning med både privat- och offentligrättsliga drag.
Juridiskt ramverk i förbundets form
Avsnittet tolkar förbundet som ett antikt suzerein–vasallavtal. En mäktig herre (Gud) sluter förbund med ett folk under löften, skyldigheter och sanktioner. Lagtexten reglerar förhållandet. Ceremonin bekräftar överenskommelsen. Brott leder till sanktioner – både andliga och rättsliga.
