Är du konkursförvaltare och är orolig för att bli skyldig att ersätta svaranden för rättegångskostnaderna? Då är fallet Acko Schager ett viktigt rättsfall för dig att ha koll på.
När har en konkursförvaltare skadeståndsskyldighet?
Av 17 kap. 1 § konkurslagen följer att en förvaltare är ansvarig för de skador som han eller hon har orsakat boet eller en konkursborgenär eller gäldenären vid fullgörandet av sitt uppdrag. När man ska bedöma om skadeståndsskyldighet föreligger för förvaltaren så ska man använda sig av samma principer som för skadestånd i allmänhet, Med det menas att att för att förvaltaren ska bli skadeståndsskyldig så måste förvaltaren agerat uppsåtligt eller oaktsamt.
Du har väl inte missat vår bolagsrättspodd?
Vidare så ska skadan ha orsakats genom förvaltarens handling eller underlåtenhet. Vidare när det gäller hur aktsamhetsbedömningen ska göras så ska man utgå ifrån de handlingsnormer som gäller för situationen i fråga. Det innebär att förvaltaren enligt 17 kap. 1 § konkurslagen endast kan bli skadeståndsskyldigt om den inte har följt de handlingsnormer som gäller för uppdraget och på grund av det har orsakat en skada. I det här fallet är det alltså normerna som gäller för uppdraget som utgör den yttre gränsen för vilken omfattning bestämmelsen ska ha. Vilka handlingsnormer som ska gälla för uppdraget går att hitta i första hand i 7 kap. konkurslagen, men går även att hitta i en annan författning.
Konkursförvaltares skadeståndsskyldighet vid utomobligatoriska förhållanden
När det är fråga om andra som har lidit skada än de som nämns i 17 kap. 1 § konkurslagen, det vill säga motparter eller tredje män, så kan de få skadestånd enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen för ren förmögenhetsskada, om det är så att förvaltaren har orsakat skadan genom att agera brottsligt.
Bestämmelsens tillämplighet kan ibland utsträckas till att även omfatta skadestånd på grund av det finns rättegångskostnader som man inte har fått ersättning för. Det som man framförallt syftar på är straffbestämmelserna som återfinns i 8 kap. 1-3 §§ rättegångsbalken. Av 8 kap. 4 § rättegångsbalken följer att straffbestämmelserna även är tillämpliga avseende ställföreträdare.
Straffbestämmelserna innebär att det är förbjudet att genom ett otillbörlig åtgärd förhala ett rättegång, att mot bättre inleda eller föranleda ett rättegång och att mot bättre vetande föra talan mot dom eller beslut. Även bestämmelsen i 11 ka. 3 § brottsbalken som berör vårdslöshet mot borgenärer kan ibland leda till skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada som grundar sig på att rättegångskostnader inte har blivit ersatta.
Om det är så att det är fråga om andra fall än de som uttryckligen nämns i 17 kap. 1 § konkurslagen och 2 kap. 2 § skadeståndslagen så betyder det inte att förvaltaren inte kan bli skadeståndsskyldig. Om det är så att en förvaltare har handlat i strid med en norm som avser att skydda tredje man och som förvaltaren är skyldig att följa så kan förvaltaren bli skadeståndsskyldig.
Fallet Acko Schager
-ett rättsfall om en konkursförvaltares skadeståndsskyldighet
Ett viktigt prejudikat på området är NJA 2006 s. 420 som kallas för ” Fallet Acko Schager”.
Det som hade hänt var att advokaten Acko Schager var konkursförvaltare för fyra bolag. Det fanns en enda borgenär i dessa konkurser och det var staten, staten hade skattefordringar på 6-8 miljoner kronor. Konkursbona hade inga tillgångar. Då advokaten företrädde konkursbona valde advokaten att stämma kärandena på grund av att han ansåg att de hade ett bristtäckningsansvar på 30 miljoner kronor.
Advokaten yrkade då på kvarstad i kärandenas egendom. Domstolen valde då att bevilja kvarstaden då staten åtog sig att genom borgen vara ersättningsskyldig ifall några skador skulle uppkomma på grund av kvarstaden. Vidare så åtog sig staten att svara för de rättegångskostnaderna som konkursbona genom en dom som har vunnit laga kraft kunde bli ansvariga för att betala, dock max 300.000 kronor. konkursbona vann i tingsrätten men förlorade i hovrätten.
Konkursbona blev skyldiga att betala 2,8 miljoner kronor för motpartens rättegångskostnader. Efter att hovrättens dom vann laga kraft så stod staten för 300.000 kronor av kärandenas rättegångskostnader i enlighet med överenskommelsen staten hade med konkursbona. Kärandena fick ingen annan ersättning utöver det för rättegångskostnaderna. Kärandena stämde då konkursförvaltaren med anledning av rättegångskostnaderna.
Vill du läsa om fler rättsfall? Då vill vi tipsa om “Konkursansökningsfallet“, ett rättsfall om behörighet för medgivande till en konkursansökan.
Högsta domstolens bedömning
Frågan i målet var om det finns en skyldighet för en konkursförvaltare att vid väckande av en talan om bristtäckningsansvar se till att svaranden får ersättning för sina rättegångskostnader vid ogillande av talan. Högsta domstolen konstaterade att en konkursförvaltare blir skyldig att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader, om konkursförvaltaren inlett en rättsprocess utan att vara berättigad till det, enligt huvudregeln i 17 kap. 1 § konkurslagen.
Vidare konstaterade Högsta domstolen att Högsta domstolen tidigare fastslagit att det primära om konkursförvaltaren ska väcka en talan om återvinning måste vara om anspråket kan sägas utgöra en reell tillgång i konkursen. När man gör en sådan bedömning så ska man beakta hur stor chans det är att man vinner framgång med återvinningstalan samt chansen att erhålla ersättning från svaranden vid bifall beaktas.
Övervägande skäl talade för att en konkursförvaltare, med avvikelse från huvudregeln, inte blev skyldig att betala motpartens rättegångskostnader fastän konkursboet saknade förmåga att fullgöra förpliktelsen. Av den anledningen ansåg Högsta domstolen att det inte förelåg en generell skyldighet för en konkursförvaltare att se till att svaranden får sina rättegångskostnader ersatta om talan ogillas.
Tveka inte att kontakta oss om du har några frågor!
