Högsta förvaltningsdomstolen finner mot bakgrund av uttalanden i förarbetena att den lägre skattesatsen för vindkraftverk utgör stöd av mindre betydelse. Detta innebär att den normala skattesatsen om 0,5 procent ska användas när en tillämpning av den lägre skattesatsen om 0,2 procent skulle leda till att takbeloppet i förordningen om stöd av mindre betydelse överskrids.

Foto av Pexels från Pixabay

Fastighetsskatt på elproduktionsenheter

Fastighetsskatten har en lång tradition i Sverige. Fastigheter är tacksamma som skattebas, eftersom de har ett stort värde och inte kan flyttas utomlands. Sedan ett decennium har den statliga fastighetsskatten på småhus ersatts av en kommunal fastighetsavgift, men för många andra fastigheter ��r den statliga fastighetsskatten en viktig faktor.

En elproduktionsenhet är taxeringsenhet inom fastighetsbeskattningen som i huvudfallet består av kraftverksbyggnad och tomtmark till kraftverksbyggnad. I varje elproduktionsenhet får bara en slags kraftverksbyggnad ingå. De olika typer av elproduktionsenheter som åtskiljs är vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk och vindkraftverk.

Tidigare var elproduktionsenheter undantagna från fastighetsskatt, men för att finansiera den svenska medlemskapet i EU infördes fastighetsskatt på elproduktionsenheter år 1997. Fastighetsskatten på elproduktionsenheter utgörs av en viss procentsats på enhetens taxeringsvärde. Procentsatsen skiljer sig åt beroende på vilken typ av elproduktionsenhet det är fråga om.

Vindkraftverk gynnas

Den huvudsakliga skattesatsen för elproduktionsenheter är 0,5 procent. Vattenkraftverk missgynnas i nuläget med en skattesats om 1,0 procent, men kommer från och med den 1 januari 2020 också ha en skattesats om 0,5 procent. Vindkraftverk gynnas dock och har en skattesats om 0,2 procent.

Syftet med att gynna vindkraftverk är tvådelat. Enligt en statlig utredning från år 2004 skulle vindkraftverk gynnas för att skapa goda ekonomiska förutsättningar för fortsatt utbyggnad av vindkraft. Detta är en del av det energipolitiska målet att övergå till förnybar energi. Enligt regeringens proposition som lämnade förslag om en lägre skattesats skulle vindkraftverk genom sänkningen kompenseras för att de redan var missgynnade då de inte kan producera energi kontinuerligt.

Frågan är om regeringen var helt ärlig. Kanske var syftet egentligen bara det som lagts fram i utredningen, att främja övergången till förnybar energi. Energimarknadsinspektionen har funnit att den lägre skattesatsen inte är teknikneutral och utgör ett indirekt stöd som kan leda till ineffektivitet.

Förbud mot statligt stöd

Det strider mot EU-rätten när stöd från staten eller med statliga medel snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Kommissionen ska underrättas om det förekommer sådant statligt stöd.

Kommissionen har dock i förordningen om stöd av mindre betydelse slagit fast att ett stöd som för ett företag inte överstiger 200 000 euro under tre år inte ska anses snedvrida eller riskera att snedvrida konkurrensen. Sådana stöd strider med andra ord inte mot EU-rätten.

Statligt stöd i form av lägre skattesats

Det är möjligt att se den lägre fastighetsskattesatsen för vindkraftverk som ett statligt stöd. Skatteverket fann i ett mål att ett bolag som ägde fem elproduktionsenheter med vindkraftverk skulle beskattas med en skattesats om 0,5 procent på tre av de fem enheterna, eftersom något annat skulle ses som ett förbjudet statligt stöd. Bolaget överklagade och Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 april dom i mål nr 3873-18.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att frågan om statligt stöd aktualiserats i förarbetena till den lägre skattesatsen för vindkraftverk. Enligt propositionen rymdes åtgärden att sänka skattesatsen inom regleringen om stöd av mindre betydelse. Vidare anfördes i propositionen att ägare av elproduktionsenheter med vindkraftverk skulle informeras om detta och bland annat skulle lämna uppgifter om övrigt stöd när taket för stöd av mindre betydelse nåtts.

Mot bakgrund av uttalandena i förarbetena finner Högsta förvaltningsdomstolen att den lägre skattesatsen för vindkraftverk utgör stöd av mindre betydelse. Detta innebär enligt Högsta förvaltningsdomstolen att bestämmelsen om den lägre skattesatsen ska tolkas så att den normala skattesatsen om 0,5 procent ska användas när en tillämpning av den lägre skattesatsen om 0,2 procent skulle leda till att takbeloppet i förordningen om stöd av mindre betydelse överskrids. Skatteverket får därmed rätt.

Motsägelsefulla förarbeten

Något som är intressant med målet är att regeringens proposition säger emot sig själv. Dels anger den att syftet med den lägre skattesatsen är att kompensera de missgynnade vindkraftverken. Dels anger den att den lägre skattesatsen rymdes inom regleringen av stöd av mindre betydelse. Men om skattesatsen vore en kompensation så skulle den inte utgöra ett stöd. Frågan är hur en sådan motsägelse ska påverka lagtolkningen.

Svaret är nog att domstolen, till skillnad från regeringen, måste välja vilken fot den ska stå på. I det aktuella fallet gick kammarrätten på uttalandet att vindkraftverken var missgynnade. Kammarrätten fann att den lägre skattesatsen inte var ett statligt stöd. Högsta förvaltningsdomstolen köper dock inte uttalandet om att vindkraftverken var missgynnade, utan finner att den lägre skattesatsen är ett statligt stöd. Det går bara att spekulera i varför Högsta förvaltningsdomstolen finner detta, men de andra uttalandena om syftet med den lägre skattesatsen och Energimarknadsinspektionens yttrande kan mycket väl ha bidragit.

Vill du ha Rättsakutens nyhetsbrev?