Undrar du om en säkerhet som ett bolag har lämnat för ett lån kan bli ogiltig med hänsyn till bestämmelserna i 21:1 ABL som avser ett förbud mot att det ställs säkerhet och i 17:1 ABL om återbäring av olovlig vinstutdelning? Då är Sturetvättsfallet, ett rättsfall om värdeöveföring, ett viktigt rättsfall för dig att hålla koll på.
Om olovlig värdeöverföring samt låneförbudet
17 kap. ABL innehåller regler som avser att skydda aktiebolagets kapital.
Värdeöverföring regleras i ABL. I 17:1 ABL föreskrivs att det är endast möjligt att göra utbetalningar av bolagets medel till aktieägarna om det sker i enlighet med reglerna som gäller för förvärv av egna aktier, vinstutdelning, reservfonden eller överkursfonden, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet och utskiftning när bolaget likvideras. Av 17:3 ABL följer att en utdelning inte är tillåten om utdelningen inskränker på det egna bundna kapitalet som bolaget har eller om utdelningen inte står i enlighet med försiktighetsregeln som återfinns i paragrafens andra stycket. Reglerna i 17 kap. ABL gäller även när det är fråga om en annan kapitalanvändning som inte kan klassas som en vinstutdelning men som leder till att bolagets kapital minskar, detta kallas för en förtäckt utbetalning.
Du har väl inte missat vår bolagsrättspodd?
Rättsföljden vid en olovlig disposition är enligt vad som framgår i 17:6 ABL återbäringsskyldighet för mottagaren och dessutom också bristtäckningsansvar enligt vad som framgår i 17:7 ABL. Bestämmelsen tillämpas även på lagstridiga förtäckta utbetalningar.
Låneförbudet återfinns i 21:1 ABL. I 21:1 ABL framgår att om inte undantaget i 21:2 ABL är tillämplig så kan inte ett aktiebolag ge penninglån till ett av bolagets aktieägare eller aktieägare i ett annat bolag som ingår i samma koncern eller en styrelseledamot eller VD i bolaget eller i ett annat bolag som ingår i samma koncern eller den som närstående till någon av de ovan nämnda eller är besvågrad med någon som nämns ovan i rätt upp eller nedstigande led eller på så sätt att den ene och den andres syskon är gifta eller en juridisk person där någon av de som nämns ovan har ett bestämmande inflytande.
Enligt 21:2 ABL finns det undantag från 21:1 ABL som gäller för kommersiella lån, låntagaren tillhör den förbjudna kretsen men det långivande bolaget har ett rent kommersiellt motiv till att lämna lånet ändå (det kommersiella intresset ska ligga på oss som långivare).
Undantaget gäller också koncerner och “EES-företagsgrupper” (inom koncernen får företagen inom koncernet låna helt vilt till varandra).
Finns 4 st sanktioner om man bryter mot låneförbudet:
nr 1 är civilrättslig sanktion – lånet ska betalas tillbaks. Omedelbar ogiltighet av lånet enligt 21:11 ABL.
nr 2 är straffrättsligt sanktion 1 (30:1 ABL) – en del av specialstraffrätten, kan få böter eller fängelse upp till 1 år om man är med och fattar beslut om att betala ut ett förbjudet lån, verkställer det eller medverkar till det.
nr 3 är straffrättslig sanktion 2 (BrB) – företagsbot, när det gäller brott som ledningen eller företrädare för bolaget har begått. Måste betala till staten om man utför ett sådan transaktion.
nr 4 är skatterättsligt (skatteförfarandelagen) – måste betala skatt på det förbjudna lån man fått som om det vore lön eller vinstutdelning, kan också bli skönstaxerad, får betala ytterligare avgifter. inkomstskatt för fysiska person.
När ledningen överskrider sin kompetens
När bolagets ledning överskrider sin kompetens så följer det av 8 kap. 42 § ABL att om det är fråga om att styrelsen eller en särskild firmatecknare överskred sin behörighet så gäller inte rättshandlingen mot bolaget. Samma sak gäller om VD:n överskred sin behörighet och motparten insåg eller borde ha insett det. Vidare följer det av bestämmelsen att när det är fråga om att styrelsen, VD:n eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling som föll utanför befogenheten så gäller inte rättshandlingen mot bolaget om det är så att motparten insåg eller borde ha insett att rättshandlingen föll utanför befogenheten.
Sturetvättsfallet
– ett rättsfall om värdeöverföring
Ett viktigt rättsfall på området är NJA 1999 s. 426 som kallas för Sturetvättsfallet.
Det som hade hänt var att Infina lånade ut pengar, närmare bestämt 1,9 miljoner kr till Köhlerbolaget, Köhlerbolaget använde pengarna den hade lånat från Infina för att köpa alla aktier i bolaget Sturetvätt AB. Bolaget Sturetvätten AB gav Infina som säkerhet för de 1,9 miljoner kr Infina lånade ut ett företagshypotek på 700.000 kr med bästa rätt. Efter det så gick Sturetvätten i konkurs.
Bolaget Cartos Finans AB förvärvade lånefordringen från Infina och bevakade då lånefodringen samt företagshypoteket som var på 700.000 kr i Sturetvättens konkurs. Enligt konkursförvaltaren så stred företagshypoteket mot den dåvarande 12:7 ABL (nuvarande 17:7 ABL) och stred också mot kapitalskyddsreglerna i den dåvarande 12: 3 och 5, 1 st. ABL (nuvarande 17:1 ABL). Konkursförvaltaren hävdade också att om inte annat så var företagshypoteket att betraktas som ogiltig med stöd av den dåvarande 8:35 ABL (nuvarande 8:42 ABL).då de som företrädde Sturetvätten AB gick utanför deras befogenhet när de avhände bolagets egendom.
Högsta domstolens bedömning av värdeöverföringen
HD fattade beslut i enlighet med betänkandet och av betänkande framgår beträffande dåvarande 12:7 ABL (nuvarande 21:1 ABL) att rättshandling som har skett i strid med reglerna i 12:7 ABL så är rättshandlingen som huvudregel giltig.
Det konstaterades att i det här fallet så har en kreditinstitut gett lån till en köpare enligt sedvanliga villkor och fått säkerhet för lånet, I ett sånt fall så finns det inte anledning att frångå från huvudregeln och klassa pantsättningen som ogiltig.
Beträffande dåvarande 8:35 2 st ABL numera 8:42 ABL om befogenhetsöverskridande anfördes i betänkandet att bestämmelserna som återfinns i 12 kap. ABL avser att skydda bolagets borgenärer mot att det vidtas åtgärder som leder till att bolagets kapital minskar, och istället så reglerar 8:35 ABL bolagets inre förhållanden och därför ansåg man att Sturetvättens pantsättning inte stred mot bestämmelserna som behandlar befogenhetsöverskridande,.
Beträffande dåvarande 12:2 ABL och 12:5 1 st. ABL 1 (nuvarande 17 kap. 1 § ABL) om olovlig vinstutdelning anfördes att om man utgår ifrån ordalydelsen så kan 12:2 ABL och 12:5 ABL bara tillämpas på utbetalningar som sker till aktieägare men reglerna kan också tillämpas analogt när det sker utbetalningar till någon som inte är aktieägare, det gäller framför allt den som har haft någon ägarliknande koppling till det bolaget det är fråga om. Dock så måste analogierna hållas inom snäva ramar vilket motiveras av det ska finnas säkerhet i omsättningen samt det praktiska ekonomiska livet.
Det konstaterades också att när det är fråga om att ett utomstående kreditinstitut får säkerhet i utbyte med att den ger ett lån så medför en analogisk tillämpning av reglerna om olovlig vinstutdelning särskilda betänkligheter. För att ett kreditinstitut ska kunna hållas ansvarig så är en förutsättning att kreditinstitutens företrädare har haft uppsåt i förhållande till att säkerheten utgjorde en olovlig värdeöverföring.
Det framhölls också att företrädare för kreditinstitutet borde ha varit medvetna om att företagshypoteket var en olovlig värdeöverföring men att det inte räckte för att de skulle bli återbäringsskyldiga.
Det är anledningen till att HD valde att godkänna att den ifrågavarande fordran utgick med förmånsrätt i det företagshypoteksbrevet som var föremål i målet.
Tveka inte att kontakta oss om du har några frågor!
