Husdjur är ofta en källa till glädje – men också till konflikter mellan grannar. Vanliga exempel är hästar som drar till sig flugor, hundar som skäller, katter som förstör rabatter eller tuppar som galer i ottan. Det kan också handla om exotiska djur som väcker oro och rädsla. Problemen kan vara ljud, lukt, allergi eller rädsla. Särskilt i tättbebyggda områden kan även små störningar uppfattas som stora problem.

Vad säger lagen om djurhållning?

I Sverige har vi en extensiv reglering av djurhållning som kompletterar och skärper de regler som finns för alla länder inom EU. Ytterst har vi regler i jordabalken och miljöbalken som handlar om att djurhållning inte får skapa oskäliga olägenheter för andra. Sedan har vi mer detaljerade bestämmelser om djurhållning i djurskyddslagen, lagen om tillsyn över hundar och katter samt Jordbruksverkets alla föreskrifter och allmänna råd om hållning av olika typer av djurslag.

Jordbruksverket ansvarar för djurskyddet i Sverige men det är länsstyrelsen som regionalt ser till att bestämmelserna efterlevs. Länsstyrelsen gör detta genom att dels ha rutinmässiga kontroller av verksamheter med djurhållning dels kontrollera djurhållning om någon skickar in en anmälan om brister i djurhållningen.

Jordabalken
I jordabalken 3 kap. 1 § står det till exempel att: ”Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ta skälig hänsyn till omgivningen.” Detta innebär att en fastighetsägare inte får orsaka störningar som oskäligt påverkar grannarna. Enligt 12 kap 25 § måste man vidare iaktta ordning, sundhet och gott skick. Denna bestämmelse kan bli aktuell när det gäller extensiv djurhållning.

Miljöbalken
Även miljöbalken har många bestämmelser som kan bli aktuella för olika typer av djurhållning.

2 kap 3 § miljöbalken
I miljöbalken 2 kap. 3 § står att läsa att: ”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

9 kap 1 § miljöbalken
Om ett jordbruk har väldigt många djur kan djurhållningen vara miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Sådan djurhållning kan kräva tillstånd från länsstyrelsen eller att man skickar in en anmälan till kommunen. Detta framgår av 2 kap 3 § miljöprövningsförordningen. Tillståndsplikt föreligger när man har fler än 400 djurenheter och anmälningsplikt föreligger när man har mer än 100 djurenheter.

Hur antalet enheter räknas ut skiljer sig åt beroende på vilket djurslag det handlar om. Exempelvis motsvarar 1 djurenhet 10 stycken får eller 100 kaniner. Tillståndsplikten gäller inte vilthägn. Däremot behövs tillstånd från länsstyrelsen om hägnet ska placeras på allemansrättsligt tillgängligt område.

Vid både tillstånds- och anmälningspliktig djurhållning kan verksamheten förenas med olika villkor och försiktighetsmått för verksamheten. Om det bedöms att verksamheten har för stor påverkan på miljön eller på närboende så kan verksamheten förbjudas helt.

9 kap 11-12 §§ miljöbalken
I miljöbalken finns dessutom ett förmyndigande för regeringen att överlåta åt varje kommun för sig att föreskriva om tillstånd för viss typ av djurhållning samt föreskrifter rörande olägenheter för människors hälsa.

Kommunala föreskrifter
Sveriges kommuner har, genom överlåtelse från Regeringen, möjlighet att föreskriva att viss djurhållning kräver tillstånd eller anmälan samt att meddela andra föreskrifter som behövs för att skydda mot olägenheter för människors hälsa. Bestämmelserna kring djurhållning kan därför se olika ut mellan kommun till kommun. Undersök därför alltid vad som gäller för just din kommun innan du skaffar ett djur. Generellt kan man säga att du åtminstone behöver tillstånd för att hålla höns, lantbruksdjur eller orm i tättbebyggt område. Utöver detta är det anmälningspliktigt att ha bikupor inom Stockholms stad.

I Stockholms stad exempelvis krävs det tillstånd för hållande av:

• Gris
• Höns
• Orm
• Betesdjur
• Häst

Djurskyddslagen
Djurskyddslagen har inte sitt fokus på olägenheter för närboende utan snarare på hälsan hos själva djuren. Det finns dock mycket allmänna bestämmelser om tillståndsplikt, tillsyn och offentlig kontroll. Mest intressant i detta fall är 6 kap 4 § djurskyddslagen som stadgar att det krävs tillstånd för att yrkesmässigt hålla sällskapsdjur, pälsdjur eller hästar eller för att hålla denna typ av djur i större omfattning. Tillståndsplikten avser såväl hållande som uppfödning, upplåtelse, försäljning, förvaring och utfodring.

Lagen om tillsyn över hundar och katter
Denna lag är central när det gäller störningar från katter och hundar. Enligt lagens första paragraf ska hundar och katter ha sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt att de inte orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

Förelägganden och förbud gällande hundar
Om en grannes hund ständigt springer lös eller alltid står ensam och skäller i en hundgård så är det denna lag som blir tillämplig. Länsstyrelsen kan meddela de förelägganden och förbud som behövs för att det inte längre ska vara fråga om en avsevärd olägenhet. För att göra besluten mer tvingande kan länsstyrelsen förena besluten med ett vite. Notera att det inte finns samma möjlighet för länsstyrelsen att. utifrån denna lag, meddela förelägganden och förbud avseende katter.

Omhändertagande av hundar
Enligt denna lag kan länsstyrelsen som en sista åtgärd omhänderta en hund som orsakar skada eller avsevärd olägenhet. Om det rör sig om ett omedelbart omhändertagande så är det polisen som fattar beslutet istället. Notera att det inte finns samma möjlighet för länsstyrelsen att, enligt denna lag, omhänderta katter.

Hundförbud
Om en hundägare tidigare fått förelägganden eller förbud enligt denna lag men inte följt dessa så kan det bli aktuellt med ett hundförbud. Hundförbud kan även bli aktuellt direkt om det rör sig om allvarliga brister. Förbudet kan gälla tillsvidare eller under en viss tid och innebär helt enkelt att man inte får ha hand om någon hund.

Strikt hundägaransvar
Enligt lagens 19 paragraf föreligger ett strikt hundägaransvar när det gäller skador som hunden orsakar. Det betyder att skadan alltid ska ersättas av hundägaren eller hundens innehavare även om denne inte alls vållat skadan.

Hundar som stör lantbruksdjur och vilt
Många av bestämmelserna om kraven på tillsyn av hundar gäller lösspringande hundar i skog och mark. Bestämmelserna finns till skydd för lantbruksdjur och vilt.

Det finns en särskilt regel som ger lantbrukare stor frihet att själv lösa problem med lösspringande hundar. Om hunden jagar lantbruksdjuren i deras hage så får djurägaren eller djurvårdaren skjuta hunden om den inte kan infångas och om det behövs för att förhindra skada på djuren.

När det gäller vilt finns bestämmelser i lagens 16 §. Det är den bestämmelse som i dagligt tal kallas för ”koppeltvång”. Bestämmelsen utgör egentligen inte ett egentligt och strikt tvång på att ha hunden kopplad utan innebär att hundar under tiden 1 mars till den 20 augusti ska hållas under sådan tillsyns att den hindras från att springa lös i marker där det förekommer vilt. Övrig tid på året gäller att hunden ska hållas under sådan tillsyn att den inte driver eller förföljer vilt.

Bestämmelsen om ”koppeltvång” under vår och sommar är välkänd både bland hundägare och andra och är en stor orsak till långdragna och infekterade diskussioner på sociala medier. De som menar att det inte finns ett strikt krav på koppel har delvis rätt men även de som menar att hundar ska ha koppel har delvis rätt.

Det man måste tänka på är att alla hundar är olika. Vissa hundar försvinner långt långt bort om de släpps lösa, eller sticker iväg först när de ser ett rådjur medan ett fåtal hundar kan gå fot i alla situationer. De flesta hundar behöver därmed koppel för att ägarna ska kunna leva upp till bestämmelsen medan ett fåtal andra har ett sådant ”mentalt koppel” att det är att likställa med ett fysiskt koppel.

Strikt koppeltvång finns dock i de flesta naturreservat i vårt land.

Djurskyddsförordning
Denna lag innehåller kompletteringar till djurskyddslagen. Mest intressant och aktuellt i detta fall är att det anges att bestämmelsen i djurskyddslagen, med krav på tillstånd för yrkesmässig eller omfattande hållning av sällskapsdjur eller hästar, ska hanteras av länsstyrelsen såsom tillståndsmyndighet.

Utöver detta stadgas det att det är Jordbruksverket som ansvarar för föreskrifter med villkor om när ett hållande av sällskapsdjur, pälsdjur eller hästar ska anses vara yrkesmässigt eller bedrivas i större omfattning och som därmed kräver tillstånd av länsstyrelsen.

Jordbruksverkets föreskrifter om tillståndsplikt för viss djurhållning av sällskapsdjur, häst och pälsdjur
Av dessa föreskrifter definieras vad som utgör yrkesmässigt hållande av djur och vad som utgör en omfattande djurhållning. Detta är avgörande för när djurhållningen kräver tillstånd av länsstyrelsen. Yrkesmässigt hållande med ekonomiska intressen är alltid tillståndspliktigt.

Det finns annars föreskrifter om antalet hästar man kan hålla, föda upp eller sälja utan att tillståndsplikt aktualiseras. På samma sätt finns antalet hundar, katter och övriga sällskapsdjur angivna. Med övriga sällskapsdjur menas bland annat kaniner, illrar, gnagare, reptiler, fåglar och fiskar. Glöm inte att du utöver tillstånd från länsstyrelsen även kan behöva tillstånd från din kommun.

Här är några exempel på när du behöver tillstånd från länsstyrelsen. Du behöver tillstånd om du håller:

• Mer än 9 hästar som är mer än 2 år gamla
• Mer än 9 hundar som är äldre än 1 år
• Mer än 9 katter, äldre än 1 år.

Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter
Liksom många av de ovan nämnda reglerna och föreskrifterna så är även denna lag främst inriktad på djurens hälsa i sig och inte på de olägenheter de kan innebära för närboende. Men vissa regler kan ändå anknyta till grannelagsrätt.

I föreskriften anges bland annat att hundar i hundgård ska rastas någon annanstans dagligen. Detta kan få betydelse i ett fall där man har en störande hund som står i en hundgård hela dagarna och skäller. Då kan grannen tvingas att åtminstone viss tid på dygnet ha hunden någon annanstans.

En annan paragraf som också gäller hundar i hundgård stadgar att endast hundar av lämplig ras får hållas i hundgård vintertid. Den bestämmelsen kan i vissa fall, beroende på hundrasen, därför bli en utväg för att få bukt med en skällande hund i hundgård.

Enligt ytterligare en paragraf i föreskriften så ska hundägaren ta särskild hänsyn till om en hund visar oro eller obehag av att bli lämnad ensam. Fokuset i bestämmelsen är på djurets hälsa men den kan lika gärna indirekt tillämpas om grannen har en störande hund som ylar och skäller konstant när den lämnas ensam.

Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby

Dessa föreskrifter kallas även för L80 och gäller för hållande, avel och försäljning av ovanliga sällskapsdjur såsom minigris, burfåglar, höns, vaktlar, ankor, påfåglar, brevduvor, grävling, tamiller, groddjur, ödlor, ormar, sköldpaddor, akvariefisk och gnagare.

Dessa föreskrifter fokuserar på villkor för att ge djuren ett så bra liv som möjligt men vissa regler kan ha betydelse när det gäller störningar från dessa mer ovanliga sällskapsdjur.

Kap 1. 5 §
Denna bestämmelse kopplar till grannelagsrätt på så sätt att den anger vilka djur som är tillåtna att hålla som sällskap. Enligt bestämmelsen får du tåla att grannen har en tam grävling i trädgården men du ska inte behöva tåla att grannen äger en primat, en rovfågel eller en hund korsad med en varg, en varghybrid, med varg i de fyra första generationerna.

Kap 4. 5 §
Denna bestämmelse är gemensam för alla de sällskapsdjur som omfattas av de aktuella föreskrifterna. Den stadgar att djurens förvaringsutrymmen ska vara rymningssäkra så att djuren inte kan tränga sig ut i springor eller ta sig ut med styrka eller genom att gnaga eller gräva. Som granne är denna paragraf ofta väldigt viktig eftersom den gäller för hållande av exempelvis ormar och giftgrodor.

Kap 9. 4 §
Om din granne håller giftormar eller giftiga ödlor så ska alla terrarium vara låsta när man inte utfodrar djuren, rengör eller liknande. Det ska även finnas en skylt på terrariet som förmedlar vilken art det rör sig om samt en varningsskylt som visar att det finns giftiga djur i terrariet. Den lokal som terrarierna finns i ska också vara helt rymningssäker.

Störningar från hundar

Det finns närmare 1 100 000 hundar registrerade hos Jordbruksverket idag. Det vore i det närmaste konstigt om ingen skulle störa sig på några av dessa eller i vart fall på deras ägare. De vanligaste klagomålen på hundar handlar om:

• Att de skäller och stör
• Att de springer lösa
• Att de jagar efter cyklister eller joggare
• Att de är aggressiva och farliga
• Att det ligger hundbajs på trottoarer
• Att det luktar hund i trapphuset

Det är svårt att säga hur mycket en hund får störa innan det anses vara en så pass stor olägenhet att myndigheter får ingripa. Det är inte bara typen av störning som har betydelse utan även hur ofta störningen förekommer och i vilken miljö som olägenheter uppstår. Generellt kan man säga att olägenheter från djur i allmänhet får tålas i högre grad på landsbygden än inne i tätbebyggda områden.

Om olägenheten är alltför stor så kan hundägaren meddelas olika förelägganden för att förebygga olägenheterna. Dessa kan förenas med vite. Föreläggandena kan röra koppeltvång, krav på munkorg, att hundarna inte lämnas ensamma och skäller med mera. I värsta fall kan det också bli så att myndigheterna omhändertar hunden men det är bara aktuellt i allvarliga fall.

Om en hundägare exempelvis låter sin hund springa lös i kvarteret för jämnan så kan det riktas ett föreläggande mot hundägaren att denne alltid måste ha sin hund kopplad, ett så kallat koppeltvång. Om hundägaren trots meddelade förelägganden och viten inte ser till att olägenheterna upphör så kan det bli aktuellt med ett hundförbud. Hundägaren får då under en viss tid eller tillsvidare inte ha någon hund.

Vad säger domstolen om hundar som stör?
Att titta på fall som varit uppe i domstol är ett sätt att veta gränsen för vilka störningar från hundar som, juridiskt sett, inte tillåts av samhället. Det kan vara bra att få en känsla för detta innan man pratar med grannen, för att veta om man har lagen på sin sida eller inte.

Domar om skällande hundar
Mark- och miljööverdomstolen har i en dom berört frågan om hundar som skäller. Hundägaren i detta fall hade flera hundar och bodde i tättbebyggt område. Hundarna hölls utomhus på nätterna och skällde då enligt grannarna. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att störningens omfattning inte var helt utredd men att man i tättbebyggt område inte ska förvänta sig hundskall nattetid annat än sporadiskt. Hundägarna förelades därför att hålla sina hundar inomhus på nätterna.

Mark- och miljödomstolen prövade ett fall där hundar skällde under dagtid. Vid kontroll hos hundägaren konstaterades det att hundarna skällde under hela besöket och att ingen kom ut och tystade hundarna. Domstolen fann dock att störningen fick tålas då den bara förekom dagtid och eftersom det rörde sig om ett lantligt område.

I ett annat fall så förelades en hundägare att skyndsamt tysta ner sina hundar om de skällde i sin rastgård utomhus. Domstolen fann att ett sådant föreläggande inte var rättssäkert och att det istället borde utformas som an tidsbegränsning för hur länge hundarna får vistas i hundgården.

En granne till ett hunddagis klagade på bland annat störande hundskall. Mark- och miljödomstolen menade dock att störningarna inte utgjorde en olägenhet i miljöbalkens mening.

Domar om potentiellt farliga hundar
En hund bet ihjäl en annan hund. Polisen ville avliva hunden men hundägarna och grannar vittnade om att hunden absolut inte hade några aggressionsproblem och att den inte var farlig för människor. Polisen valde dock att avliva hunden.

En hund bet ett tvåårigt barn i ansiktet. Veterinären som undersökt hunden menade att den inte var lättprovocerad och att den bedömdes vara stabil. Kammarrätten delade dock underinstansernas bedömningar att hunden måste ha koppel och munkorg på sig utomhus.

Två hundägare möttes på en promenad när den ena hunden gjorde utfall mot den andre hundens ägare så att denne fick en lättare sårskada. Kammarrätten fann skäl till beslutet om koppeltvång och krav på munkorg vid utevistelse.

En hund hade attackerat både människor och hundar vid flera tillfällen. Hunden omhändertogs men ägaren ville inte att den skulle avlivas. Förvaltningsrätten menade att hunden utgjorde en risk men att den gjort sådana framsteg efter omhändertagandet att avlivning inte var nödvändigt.

En ägare till en rottweiler hade inte hunden korrekt kopplad varvid den slet sig lös och skadade en 6-åring allvarligt. Hundägaren dömdes för vållande till kroppsskada och påfördes dagsböter.

Hundägaren hade meddelats koppeltvång avseende båda sina hundar. En av hundarna rymde från sin fodervärd och bet ihjäl en annan hund. Fodervärden ansågs av oaktsamhet ha brutit mot koppeltvånget och dömdes till 30 dagsböter à 50 kronor.

Hundägaren hade flera hundar. En rymde från inhägnaden och skällde på folk på gatan. En annan var lös en gång och bet en motionär som sprang förbi. Vid ett tillfälle var tre av hundarna lösa och attackerade då en kvinna med barnvagn. Polisen beslutade om koppeltvång men förvaltningsrätten ansåg inte att det fanns skäl till det. Kammarrätten höll med polismyndigheten och menade att hundägaren skulle meddelas koppeltvång.

En stor hund slet sönder kopplet och bet en förbipasserande så illa att en operation var nödvändig. Länsstyrelsen ville att hunden skulle omhändertas men kammarrätten upphävde beslutet och fann det inte visat att mindre ingripande åtgärder såsom koppeltvång eller krav på munkorg kunde vara tillräckliga.

Lösspringande hundar
Hundägaren hade meddelats koppeltvång men hunden sprang trots detta lös. Hunden var inte farlig men kammarrätten menade att det ändå förelegat särskilda skäl för omhändertagande och avlivning.

Övriga avgöranden om hundar
En man hade en hund av en sådan ras att den av vissa skulle kallas för en kamphundsras. Mannen hotade en väktare att han skulle bussa hunden på honom. Mannen var även åtalad för annan brottslighet och åklagaren yrkade att hunden skulle förverkas. Hovrätten fann dock att det inte fanns anledning till förverkande.

Hundhållningen i en hundgård ansågs utgöra en sanitär olägenhet. Det fanns därmed fog för ett föreläggande enligt 18 § hälsoskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann därav skäl till att förbjuda hundhållning närmare än 200 meter från grannens fastighet.

Störningar från höns

Det behövs oftast tillstånd att hålla höns i tättbebyggt område, särskilt om du ska ha en tupp. Att tuppar bara galer klockan sju på morgonen är en gammal skröna och de som haft med tuppar att göra vet att de galer för jämnan och att det låter högt. Men att bara ha hönor kommer inte att lösa problemet med störande ljud eftersom hönor kacklar ljudligt när de lägger ägg, när de blir skrämda eller i andra sociala sammanhang.

Om man ändå tillåts hålla tupp i tättbebyggt område kommer tillståndet förmodligen att förenas med diverse villkor om vid vilken tid tuppen får släppas ut på morgonen och vid vilken tid den måste vara instängd. På landet finns inte alls samma restriktivitet mot att hålla hönor och tuppar. På landsbygden kan det i många fall vara helt okej att till och med ha flera tuppar.

Vad säger domstolen om höns som stör?
Att titta på fall som varit uppe i domstol är ett sätt att veta gränsen för vilka störningar från höns som, juridiskt sett, inte tillåts av samhället. Det kan vara bra att få en känsla för detta innan man pratar med grannen, för att veta om man har lagen på sin sida eller inte.

Domar om höns i tättbebyggt område
Det klagades på att grannen fick tillstånd att ha femton hönor och en tupp i villaområdet. Grannen fick dock inget gehör i mark- och miljödomstolen eftersom domstolen ansåg att de försiktighetsmått som utlovats gjorde att hönshållningen inte skulle innebära någon olägenhet.

Det var ganska kort avstånd mellan husen i det detaljplanerade område och Mark- och miljödomstolen fann därav skäl att begränsa tillståndet till hållande av höns till fem hönor och ingen tupp. Sökanden menade att det var fråga om husdjur och att hönsen därför inte krävde tillstånd. Domstolen klargör dock att då hönsen ska hållas i en inhägnad utomhus så är de tillståndspliktiga.

En ägare till en fastighet i ett villaområde i utkanten av ett mindre samhälle fick tillstånd att hålla höns, kalkoner och vaktlar. Grannen menade att djuren lät och luktade för mycket. Mark- och miljödomstolen finner dock att verksamheten, med dess uppsatta villkor, måste tålas.

Domar om hållande av tupp
Grannar klagade på en galande tupp som störde friden i det detaljplanelagda sommarstugeområdet i Sjöbo. Husen låg ganska tätt och flera grannar störde sig på tuppen. Mark- och miljödomstolen förbjöd därför fastighetsägarna att ha kvar tuppen.

Grannen hade flera tuppar som gal och störde under tidiga morgnar. En ljudmätning gjordes men det hördes inga galanden. Den som klagat på tuppen menade att detta berodde på att grannen i förväg fått veta att det skulle göras en ljudmätning och att grannen då flyttat tupparna. Mark- och miljödomstolen lämnar dock ärendet utan åtgärd.

Ägarna till en fastighet i ett miljonprogramsområde ville hålla en tupp i trädgården. Grannen motsatte sig detta men fick inget gehör. Mark- och miljödomstolen beaktade att fastigheten var stor och att den delvis gränsade mot obebyggd mark.

Kvinnan hade aldrig sökt tillstånd för att hålla tupp på fastigheten men när det detta upptäcktes och det framkom att tuppen kanske inte skulle få vara kvar så lämnade många grannar in en namninsamling för att tuppen, med namnet Cesar, skulle få stanna. Mark- och miljödomstolen fann dock att det saknades tillstånd och att tuppen skulle väck.

Domar om skyddsavstånd till verksamheter
Det var bara 25 meter mellan bostadshuset och hönsstallet. Miljödomstolen förbjöd verksamheten med hänsyn till omfattningen av olägenheterna och till att verksamheten ändå var i begränsad omfattning. Förbudet ansågs därmed inte vara alltför ingripande.

I en dom gällde det gäss. Det var var 25 meter mellan huset och gåsverksamheten. Olägenheterna ansågs vara större än vad som behövde tålas och gåsverksamheten skulle därmed flyttas så att den låg minst 75 meter från grannens hus.

Domar om sanitär olägenhet
En Waldorfskola ville hålla fem höns på sin skolgård. Miljö- och hälsoskyddsnämnden nekade tillstånd då hönsen sågs som en sanitär olägenhet. Kammarrätten meddelade dock skolan tillstånd.

Störningar från hästar

Sverige är det land i Europa som, efter Danmark, har flest hästar. Vi har också många allergiker mot just häst. Det finns ingen exakt siffra men uppemot 10 % av befolkningen beräknas ha allergi mot häst. Hästallergener kan ge svåra symptom hos en allergiker och det kan därför bli problematiskt med hästhållning nära bostadshuset.

Man har under senare tid forskat mycket på hur långt hästallergener kan sprida sig med vinden. På 90-talet ansåg man att 500 meter var ett rimligt skyddsavstånd till bostadshus. Efter mer forskning visade det sig att allergener finns främst upp till 100 meter från djuren. Folkhälsomyndigheten rekommenderar idag ett skyddsavstånd om 200 meter.

Genom forskning har man också kunnat se att allergener inte främst sprids via luften utan via människor som varit i kontakt med djuren och fått allergener på kläderna till exempel. Förutom skyddsavståndet så är det därmed en viktig faktor, när det gäller att minska spridningen av allergener, att det finns möjlighet för djurhållare att duscha och byta om i stallet.

Skyddsavståndet måste också beaktas i det enskilda fallet. Den förhärskande vindriktningen kan avgöra hur sannolikt det är att en allergiker kommer att få problem av hästhållningen. På samma sätt kan terrängen, byggnader och vegetation påverka hur långt allergener sprider sig.

Utöver allergener är det vanligt att man klagar på lukt från hästhållning såsom lukt från gödsel i hagar och på gödselstackar. Mycket flugor dras till denna lukt och det kan bli jobbigt att sitta vid uteplatsen när det är fullt av flugor och bromsar omkring. Bor man nära en ridbana kan även buller vara ett problem.

Vad säger domstolen om störande hästhållning?
Att titta på fall som varit uppe i domstol är ett sätt att veta gränsen för vilka störningar från hästhållning som, juridiskt sett, inte tillåts av samhället. Det kan vara bra att få en känsla för detta innan man pratar med grannen, för att veta om man har lagen på sin sida eller inte.

Domar om skyddsavstånd till hästhållning
En granne klagade på lukt, buller, flugor och allergiska besvär från den intilliggande hästhållningen. Mark- och miljööverdomstolen fann att det var tillräckligt med ett skyddsavstånd om 10 meter eftersom viss störning från djurhållning måste tålas när man bor på landsbygden.

En industrilokal skulle göras om till ett HVB-hem men bygglov nekades eftersom den intilliggande hästverksamheten skulle medföra för stora hälsorisker. Avståndet till hästverksamheten var bara åtta meter och antalet hästar avsågs att utökas i framtiden. Dessutom skedde många transporter av hästar förbi det tilltänka HVB-hemmet. Mark- och miljööverdomstolen beaktade även det faktum att den som bor på HVB-hem har små möjligheter att själv välja att bo någon annanstans.

Hästhagen låg intill en villa på landet. Ägarna till villan ville att det skulle fastställas ett skyddsavstånd om 100 meter till hästhagen. Miljödomstolen finner att trettio meter är ett lämpligt skyddsavstånd i det aktuella fallet.

En allergiker klagade på besvär från en hästhage sextio meter bort. Mark- och miljödomstolen menade att hagen inte behövde flyttas längre bort. Det hölls bara tre hästar i hagen och skog och byggnader försvårade för allergener att sprida sig i luften.

Grannen klagade på en ridbana som låg 16 meter från fastighetens bostadshus. Mark- och miljödomstolen konstaterade att området var lantligt, att ridbanan användes i begränsad omfattning och att den därmed inte var en olägenhet enligt miljöbalken.

En man sade sig vara hästallergiker och klagade också på störande lukt och flugor från grannens hästhållning. Det beslutades om ett skyddsavstånd om tio meter. Mark- och miljödomstolen upphävde beslutet. Domstolen fann att det inte var rimligt med ett sådant avstånd med tanke på att det var fråga om jordbruksbygd, då det skulle påverka betesarealen menligt och då det bara hölls en enda häst i hagen.

Störningar från katter

Katter kan irritera grannarna genom att gräva i rabatter och grönsaksland, håra ner utemöbler eller smutsa ner bilar som de klättrar på. Till skillnad från hundar som vi förväntar oss vara kopplade så har vi i Sverige ett generöst regelverk när det gäller tillsynen av katter. De förväntas kunna ströva fritt i grannskapet utan tillsyn från ägaren. Ansvaret att skydda exempelvis rabatter från katter hamnar därför ofta på fastighetsägaren och inte på ägaren till katten. Till skillnad från hundar finns inte heller något strikt skadeståndsansvar.

Vad säger domstolen om störningar från katter?
Det finns inte så mycket praxis när det gäller tillsyn av katter utan de flesta fall som hamnar i domstol handlar om människor som samlat på sig många katter, meddelats kattförbud men ändå haft katter. Dessa har då dömts för brott mot djurskyddslagen även om katterna skötts på ett bra sätt.

I ett fall blev påföljden kännbar. Mannen hade djurförbud men hade ändå haft om 40 katter. Dessa missköttes och mannen var tidigare dömd för liknande brottslighet. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Även om katter tillåts ströva fritt utomhus så kan det bli ett domstolsärende om katten bidrar till olägenheter i ett flerfamiljshus. Ett exempel på det är en hyresgäst som hade katter som bidrog till störningar i form av lukt av katturin både från lägenheten och i trapphuset. Hyresgästen förelades att luktsanera lägenheten men fullföljde aldrig detta. Det slutade med att hyresgästen fick sitt hyreskontrakt uppsagt.

Vi kan nog räkna med fler nya bestämmelser rörande katter framöver då det är ett stort problem med herrelösa katter och då nya bestämmelser tillkommit på grund av det.

Hur ska jag agera om grannens djur stör?

Vi har tagit fram en lathund för hur du ska agera om du stör dig på grannens djurhållning. Om du vill vara anonym i din anmälan mot grannen måste du tänka på att aldrig uppge ditt namn, adress, telefonnummer eller mejladress. Dessa uppgifter riskerar annars att bli offentlig handling.

Här är en praktisk steg-för-steg-guide om du störs av lukt från en granne:

• Kontrollera om djurhållningen är tillståndspliktig och om tillstånd i så fall finns.
• Om verksamheten är tillståndspliktig, undersök om villkoren i tillståndet följs.
• Dokumentera störningen. Fota, filma eller spela in ljud.
• Tala med grannen. Ta upp frågan vänligt men tydligt. Ibland är grannen inte ens medveten om problemet.
• Skicka en skriftlig begäran om åtgärd.
• Gör anmälan till kommunen om det är en sanitetssituation eller en tillståndsfråga.
• Vid störande hundar och katter – kontakta länsstyrelsen om tillsynsbrist.
• Kontakta jurist om störningen kvarstår.

Störs du av grannens djur? Kontakta Rättsakuten så hjälper vi dig med det juridiska!