Familjerätten i förändring

Familjebildningen har historiskt sett varit bunden till en kyrklig vigsel men detta har öppnats upp mer och mer och idag är familjebegreppet helt öppet. Det är upp till var och en att bestämma vilka som man kallar sin familj. Juridiken försöker hänga med i denna utveckling.

Samboförhållanden har funnits länge och juridiken kring dessa har utvidgats mer och mer. Den första lagen från år 1973 gav bara den bäst behövande sambon rätt att överta en hyresrätt eller bostadsrätt mot ersättning. Sambolagen från år 2003 innehåller fler bestämmelser, men de huvudsakliga frågorna är ändå vad som är samboegendom och hur samboegendomen ska fördelas när samboförhållandet upphör.

Sambos rätt till ersättning för arbete och investeringar

Det finns dock fler frågor som aktualiseras när ett samboförhållande upphör. En sådan är om en sambo kan få ersättning för arbete på och investeringar i den andre sambons enskilda egendom. Detta måste anses vara en mycket vanlig problematik. Det måste vara vanligt att två personer blir sambor genom att den ena flyttar in i den andras bostad och att sambon som flyttat in hjälper till med arbete på och investeringar i bostaden. Denna fråga regleras dock inte av sambolagen och den juridiska lösningen står istället att hitta i olika förmögenhetsrättsliga regler och principer.

Det finns många olika förmögenhetsrättsliga regler och principer som kan aktualiseras när det gäller arbete och investeringar. Målsättningen för den sambo som gjort arbetet eller investeringen är att den ska grunda en rätt till ersättning. Det kan till exempel ske genom att avtalet som ligger i grunden ogiltigförklaras eller att den andra sambon sägs ha gjort en obehörig vinst.

Ogiltighet kan till exempel bli resultatet av en tillämpning av generalklausulen i 36 § avtalslagen, men även av en tillämpning av förutsättningsläran. Förutsättningsläran kan i detta sammanhang kortfattat kan sägas innebära att en rättshandling, till exempel en investering i en bostad, blir ogiltig om ett fortsatt samboförhållande varit en väsentlig förutsättning för rättshandlingen och den andra sambon borde ha insett detta.

Principen om obehörig vinst

Principen om obehörig vinst har inte lika stark ställning i svensk rätt som i övriga Europa och Högsta domstolen har i ett rättsfall från år 1975 funnit att hushållsarbete i ett samboförhållande inte kan grunda krav på ersättning för obehörig vinst. Det är dock inte uteslutet att annat arbete och andra investeringar kan grunda krav på ersättning.

Högsta domstolen har den 6 februari 2019 meddelat en dom som berör detta. Omständigheterna var sådana att en man år 2010 hade flyttat till en kvinnas fastighet och hösten 2012 och våren 2013 gjort stora investeringar på fastigheten. Han hade betalat fakturor för en tillbyggnad, en bod och installation av en kamin om sammanlagt knappt 256 000 kronor. Sommaren 2013 hade samboförhållandet upphört och mannen ville ha ersättning för sina investeringar. Mannen åberopade två grunder, dels att investeringarna var ett lån och dels att kvinnan gjort en obehörig vinst.

När det gäller frågan om investeringarna varit ett lån eller en gåva konstaterar Högsta domstolen att ett allmänt synsätt är att den som påstår att han eller hon har gjort en betalning ska bevisa detta och att den som påstår att betalningen utgjort en gåva ska bevisa detta. Med detta synsätt skulle mannen bevisa att han gjort investeringarna och kvinnan bevisa att de utgjort en gåva.

Högsta domstolen fastslår dock att detta synsätt passar dåligt in i ett samboförhållande. Med hänsyn till den ekonomiska gemenskap som sambor lever bör bevisbördan helt ligga på den som påstår sig ha en fordran. Högsta domstolen konstaterar i sammanhanget att situationen inte alltid är så klar att det är fråga om ett lån eller en gåva. Den nära personliga och ekonomiska gemenskapen påverkar motiven. Det kan antas vara vanligt att en sambo som gör ett ekonomiskt tillskott inte har någon regelrätt gåvoavsikt riktad specifikt mot den andra sambon utan snarast gör tillskottet i syfte att själv och tillsammans med sambon få nytta av investeringen genom användning av det som investeringen avser. Om den tillskjutande sambon får nytta av investeringen ger investeringen i dessa fall inte någon återkravsrätt.

När det gäller frågan om obehörig vinst finner Högsta domstolen att om den tillskjutande sambon på grund av att samboförhållandet upphör inte får någon nytta eller bara får begränsad nytta av investeringen, så skulle det kunna hävdas att den mottagande sambon gör en obehörig vinst om han eller hon inte behöver ersätta den tillskjutande sambon för det värde som förts över.

Förmögenhetsrättsliga principer ska inte styra

Högsta domstolen finner att det både finns skäl för och skäl emot ett sådant synsätt och sammantaget finner domstolen att skälen emot är starkare. Domstolen fäster särskild vikt vid att utgångspunkten för sambolagen varit att reglera bara det nödvändigaste och att låta sambor i övrigt själva reglera sina mellanhavanden genom avtal, testamenten och försäkringar. Det ska enligt Högsta domstolen finnas en återhållsamhet mot att knyta nya rättsföljder till samboförhållandets upphörande. Högsta domstolen anför också att en sådan ersättningsrätt skulle kunna skapa oförutsedda rättsliga och ekonomiska konsekvenser av att samboförhållandet upphör, vilket kan föra med sig inlåsningseffekter. Därmed ska sambor enligt Högsta domstolen istället skydda sig genom att dokumentera arbete och investeringar och begära avtal. I det aktuella fallet fick mannen ingen rätt till ersättning.

Detta medför att sambor måste vara vaksamma och inte förblindas av kärleken. Det är viktigt att vara medveten om sambolagens regler och att vara medveten om sina rättshandlingar och deras betydelse. Många gånger är det lämpligt att skriva avtal för att för båda parter tydliggöra vad som gäller till exempel när det gäller arbete på och investeringar i den ena sambons fastighet.