Ett gäng hantverkare renoverade ett nyinköpt hus. När de rev i kattvinden hittade de en gömma med guld. Men vem har rätt till guldet? Det här är en fråga som kräver ett juridiskt svar.

Bakgrund

Humorduon från JLC köpte ett hus i Mölndal och anlitade hantverkare för att fixa till det. När hantverkarna rev en gammal kattvind hittade de en gömma full med guld och platina, totalt 100 guldtackor och 40 platinatackor, värd över elva miljoner kronor. Polisen beslagtog skatten först, men efter en tid fick de tillbaka den. Nu är frågan: Vem får behålla guldet?

Vem har rätt till guldet på vinden?

Humorduon ansåg sig ha rätt till skatten eftersom den hittades i deras nyinköpta hus. Säljaren av huset motsatte sig detta och krävde äganderätten till fyndet.

Även säljarens syskon krävde del av skatten. Säljaren hade fått huset i gåva av sin mamma. Mamman hade senare gått bort och syskonen till säljaren menade att skatten inte var en del av gåvan utan ingick i arvet efter mamman. Syskonen krävde, genom dödsboet efter mamman, därför äganderätten till skatten.

Guldfebern spred sig vidare till hantverkarna som gjorde fyndet. De menade att skatten borde tillfalla dem eftersom de hittade den. Hantverkarna meddelade senare att de dragit sig ur tvisten.

Ytterligare personer är aktuella i fallet, däribland en 85-årig man som har hävdat att guldet härrör från en svindlerihärva från 90-talet och att han varit offer för denna. Mannen och flera andra offer i härvan har därmed sagt sig ha rätt till viss del av guldet.

Härvan bestod i ett kommanditbolag vid namn Tammstorp AB som köpte guld och platina av privatpersoner och erbjöd säker förvaring av dem. Verksamheten var dock en bluff och när bolaget gick i konkurs gick en större del av guldet och platinan inte att återfinna i bolagets bankfack i Göteborg.

Den 85-åringe mannen menade att guldet på vinden härrörde från denna härva. Han hade dessutom kvar ett köpeavtal mellan honom och bolaget. Något som skulle kunna styrka att guldet härrör från denna härva är att bolagets namn ska ha funnits stämplat på förvaringslådor på den aktuella vinden. Flera offer i härvan vill därför att konkursboet ska öppnas upp.

Bättre rätt

em som får behålla guldet ska en domstol i Göteborg avgöra. De som är inblandade i tvisten har sagt att det är just de som äger guldet. Domstolen ska nu ta reda på om det är den som sålde huset, de som köpte det, eller mammans arvingar som har rätt till guldet. Målen har fått numren T 3293-24 och T 3415-24.

Det finns ett liknande mål och det gäller bättre rätt till en meteorit. Du kan läsa om det här.

Juridisk bedömning

Bedömningen av vem som har bättre rätt till guldet beror på omständigheterna i det aktuella fallet. Det finns flera faktorer, vittnesmål, avtal och bevis att ta hänsyn till vid bedömningen. Frågan om bättre rätt aktualiserar i detta fall en rad lagar, juridiska bestämmelser och överväganden som domstolen kommer att behöva förhålla sig till.

Arvegods

Mammans arvingar, alltså syskonen till den som sålde huset, hävdar att guldet tillhörde deras föräldrar och att de har rätt till det som arv. De har gamla bilder som visar att de fått guld tidigare och kan även få vittnen att berätta om vad deras pappa sa om guldet. Om domstolen beslutar att det är mammans arvingar som äger guldet, ska de dela på det tillsammans med den som sålde huset.

Gåva

Säljaren hade fått villan i gåva av sin mor. Han säger sig kunna uppvisa ett gåvobrev som ger honom villan med allt lösöre och menar att guldet därmed är en del av gåvan. Säljaren säger sig även ha en annan guldtacka från mammans dödsbo och denna ska ha samma serienummer som tackorna på vinden. Tingsrätten kan därmed behöva ta ställning till om guldet utgör en del av gåvan eller inte. Om guldet ingår i föräldrarnas gåva till barnen, förändrar det hur syskonen fördelar mammans arv.

Jordabalken och fastighetsöverlåtelse

Köparna hävdade att skatten var deras eftersom den hittats i deras hus. Tingsrätten har därmed att bedöma om äganderätten till skatten övergått till köparna vid fastighetsöverlåtelsen.

Vid fastighetsöverlåtelse så överlåts normalt sett fast egendom, byggnadstillbehör och fastighetstillbehör. Fast egendom är jord, växter, vatten och luft. Fastighetstillbehö rär exempelvis byggnader och staket. Byggnadstillbehör är exempelvis element och diskmaskin.

1 kap. 1 § jordabalken
Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. En fastighet avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. Om fastighetsbildning finns särskilda bestämmelser.

Lös egendom däremot fortsätter normalt sett att vara säljarens. Såväl fastighetstillbehör som byggnadstillbehör är egentligen lös egendom men eftersom de är så knutna till fastigheten och tillförda fastigheten för stadigvarande bruk så ingår de i överlåtelsen av fastigheten och blir därmed köparens egendom.

Som lös egendom räknas exempelvis möbler, kläder, maten i kylen och allt som inte utgör fast egendom, byggnadstillbehör eller fastighetstillbehör.

Det är svårt att hävda att skatten utgör annat än lös egendom eftersom den inte har någon funktion för byggnaden eller tomten. Lös egendom brukar tillhöra säljaren, men det är framförallt överlåtelseavtalets villkor som avgör vem som äger lös egendom som lämnats kvar.

Överlåtelseavtalet avgör vem guldet på vinden tillhör

Lös egendom ingår normalt sett inte i överlåtelsen varför man därmed skulle kunna hävda att guldet tillhör säljaren. Överlåtelseavtalet innehåller ofta ett krav på att köparen ska kontakta säljaren om man hittar glömd lös egendom. Detta stärker antagandet om att guldet tillhör säljaren.

Många överlåtelseavtal innehåller en standardklausul som ungefär lyder så här:

Tillträdesdagen På tillträdesdagen ska säljaren lämna fastigheten och förråd utrymda och flyttstädade. Kvarvarande föremål som tillhör säljaren, har köparen rätt att antingen forsla bort på säljarens bekostnad eller behålla utan ersättning.

Om det aktuella överlåtelseavtalet har en sådan klausul så skulle man kunna hävda att äganderätten till guldet övergått till köparna. Det är dock mer komplicerat än så eftersom avtalsklausuler, i vissa fall, helt kan bortses ifrån enligt 36 § avtalslagen.

36 § avtalslagen
Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Denna bestämmelse i avtalslagen skulle kunna innebära att köparna, trots klausulen om att kvarvarande föremål tillfaller köparen, inte har rätt till guldet om det är så att tingsrätten finner att avtalsklausulen är oskälig. Tingsrätten skulle även kunna välja att jämka villkoret på ett sätt som tingsrätten finner lämpligt.

Är klausulen oskälig?

Att guldet fanns på fastigheten var knappast något som någon av parterna kunnat ana vid avtalets tillkomst. Till detta kommer att det rör sig om ett kvarlämnat föremål med ett mycket högt ekonomiskt värde. Det är därmed inte otänkbart att tingsrätten skulle kunna anse att en sådan klausul, i detta fall, skulle vara oskälig.

Kan hantverkarna få del av guldet på vinden?

Eftersom hantverkarna var de som hittade guldet hade de kunnat kräva hittelön. Enligt lagen om hittegods ska fynd utan känd ägare anmälas till Polismyndigheten. Hantverkarna var därmed tvungna att anmäla att de hittat guldet på vinden.

Hantverkarna eller det bolag de arbetar för skulle sen kunna kräva hittelön för fyndet enligt 3 § lagen om hittegods som lyder som följer:

3 § hittegodslagen
Ägaren har rätt att återta hittegodset om han eller hon betalar Polismyndighetens och upphittarens skäliga kostnader i anledning av fyndet och skälig hittelön.

Vanligtvis får man ungefär 10% av värdet på det man hittar. Om man inte kan komma överens om hur mycket man ska få, så får en domstol avgöra det.

Avgörande för hantverkarna

Det avgörande för om hantverkarna får någon del av guldet är om vi kan se det som ett hittegods. Om köparna äger huset, så är guldet inte ett hittegods, eftersom det då finns i deras hem. Men om säljaren fortfarande äger guldet, kan man hävda att det är ett hittegods, eftersom säljaren inte har det i sin ägo. I så fall kan hantverkarna få omkring en miljon kronor i hittelön.

Om någon ägare inte alls kan utrönas eller om ägaren mot förmodan inte skulle hämta ut guldet så skulle hantverkarna, i enlighet med 4 § hittegodslagen, efter några månader kunna få rätt till hela skatten!

4 § hittegodslagen
Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten, tillfaller godset upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom en månad från det att han eller hon underrättats om fyndet av Polismyndigheten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset.

Är hittegodslagens specialregel tillämplig?

Det finns en specialregel i hittegodslagen som gäller fynd i fastighet. Den lyder såhär:

9 § hittegodslagen
Påträffas föremål, vartill ägare ej finnes, inmurat eller intimrat i hus nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt, tillkomme fyndet upphittaren och husets eller markens ägare till hälften vardera, där det ej är fornfynd.

Om guldet var så väl gömt att det räknas som ett dolt fynd och om vi inte kan hitta någon som ägde guldet, då kan hantverkarna eller företaget de jobbade för få hälften av guldet. Men för att det här ska gälla måste vi vara helt säkra på att ingen vet vem som ägde guldet från början.

Köparna av huset hänvisar också till hittegodslagen

Köparna hävdar också att de har rätt till guldet. De menar att eftersom de anlitade hantverkarna som hittade guldet, så har de själva gjort ett fynd på sin egen fastighet. Men för att det här ska stämma måste guldet ha varit gömt på ett speciellt sätt, enligt lagen om hittegods.

Det finns ett äldre rättsfall, NJA 1940 s. 413, som handlar om några hantverkare som hittade pengar under ett golv. Där fick både hantverkarna och husägaren dela på pengarna, eftersom pengarna var väl gömda.

Baserat på de domar som har fallit kan vi säga att det guld som hittades på vinden kan klassas som dolt egendom. Enligt hittegodslagen innebär det att både köparna och hantverkarna har rätt till hälften av fyndet. Säljaren får ingenting, om vi inte vet vem som ägde guldet från början. Men för att det här ska gälla måste vi kunna bevisa att ägaren är okänd.

Avslutning

Vem som slutligen får guldet avgör vi genom att titta på flera olika faktorer. Kan säljaren bevisa att guldet tillhörde honom eller henne? Vilka villkor står det i köpeavtalet? Kommer hantverkarna att kräva guldet enligt hittegodslagen? Om de gör det, måste vi ta reda på vilken av hantverkarna som faktiskt hittade guldet och om företaget de jobbade för också har rätt till en del. Kanske kan parterna komma överens om hur de ska dela på guldet istället för att gå till domstol.

Tveka inte att kontakta oss om du har några frågor!