Högsta domstolen uttalar sig försiktigt om skuldebrevs påverkan på bevisbördan. Domstolen håller öppet för att traditionella skuldebrev kan få sådan verkan, men utesluter att varje typ av handling får en sådan verkan så snart skuldebrevslagen är tillämplig.

Foto av Justina Rosengren

Skuldebrev, revers och låneavtal

Det finns många ord för att beskriva olika avtal som har med skulder att göra och det är inte alltid så lätt att veta vad de egentligen innebär. Det är inte heller alltid som betydelsen stämmer mellan allmänspråket och det juridiska språket.

Ett skuldebrev är ett centralt juridiskt begrepp och det är en ensidig utfästelse att betala ett penningbelopp. Ett skuldebrev är också alltid skriftligt. Det centrala är att det är ett ensidigt avtal. Det ska till det yttre vara fristående från andra utfästelser.

Det är dock inte alldeles enkelt. En utfästelse i ett skuldebrev kan vara förenad med villkor, men villkoret får inte bestå i en rätt till motprestation. Frågan är alltså var gränsen går mellan villkor och motprestation.

En revers är detsamma som ett skuldebrev. Ett låneavtal kan vara detsamma som ett skuldebrev, men ett låneavtal innehåller ofta en motprestation, till exempel i form av ränta och amorteringar.

Bevisbördan

Rent krasst kan man säga att en tvist i domstol inte handlar om vad som är rätt eller fel utan om vad som är bevisat. Domstolen tar inte hänsyn till sådant som inte är bevisat.

Bevisbördan är ett begrepp som illustrerar detta. Den part som anses ha bevisbördan är den part som får en nackdel om en omständighet inte är bevisad. Om den ena parten säger att det finns ett avtal och den andra parten säger att det inte finns ett avtal och om ingenting kan anses bevisat, så är det den som har bevisbördan som förlorar.

Huvudregeln är att den som påstår att någon är skyldig honom eller henne pengar har bevisbördan för detta. Det är dock möjligt med undantag från denna huvudregel.

I rättsfallet ”Hakvin och Elvira”, NJA 1975 s 577, sa Högsta domstolen att det möjligen var befogat att göra undantag från huvudregeln när det fanns ett skuldebrev. I det fallet gjordes dock inget undantag. I juridisk litteratur har det ofta framförts att ett skuldebrev ska innebära ett undantag från huvudregeln.

Glasbergas entreprenadskuld

Den 13 december 2019 avgjorde Högsta domstolen rättsfallet ”Glasbergas entreprenadskuld” och där klargjorde domstolen vad som egentligen gäller med skuldebrev och bevisbördan.

Högsta domstolen hänvisade till ”Hakvin och Elvira”, juridisk doktrin och rättsfall från hovrätterna och domstolen fann att det inte var uteslutet att skuldebrev kunde påverka bevisbördan. Domstolen lämnade det öppet.

Högsta domstolen fastslog dock att det inte gäller alla skuldebrev. En bevisbördeomkastande verkan kan närmast komma i fråga vid en tvist om ett mer traditionellt utformat skuldebrev av den typ som används vid yrkesmässig kreditgivning. Om det först efter en närmare tolkning och analys framgår att ett avtal utgör en ensidig betalningsutfästelse, så få skuldebrevet inte en sådan verkan.

I det aktuella fallet innebar avtalet inte att bevisbördan omkastades, det vill säga flyttades från borgenären till gäldenären. Däremot fann Högsta domstolen att borgenären, genom avtalet, hade bevisat att det fanns en skuld.

Den formella utformningen är viktig

Slutsatsen som kan dras av detta är att den formella utformningen av ett avtal är viktig. Genom att vara noggrann vid utformningen kan dokumentet i sig innebära att bevisbördan flyttas från borgenären till gäldenären.

Läs mer

Vill du få mer information om skulder och fordringar, så kan du anmäla dig till vårt nyhetsbrev nedan. Vill du komma i kontakt med en jurist som kan fordringsrätt, så besök vår sida om fordringsrätt.

Vill du ha Rättsakutens nyhetsbrev?