Publicerat den 2 juli 2019 | Fastighetsrätt

Klar majoritet på stämman är inte tillräckligt

Högsta domstolen slår fast vikten av att medlemmar i en samfällighetsförening ges möjlighet att delta på stämman. Om en brist i kallelsen till föreningsstämman har gjort att medlemmar inte deltagit i stämman, så talar det för att bristen inverkat på innehållet i besluten, även om röstsiffrorna visar att en klar majoritet stått bakom besluten.

Foto: Justina Rosengren

 

Allmänt om samfällighetsföreningar

En samfällighetsförening är en förening som förvaltar en samfällighet. En samfällighet är till exempel ett mark- eller vattenområde eller en anläggning som ägs av flera fastigheter eller som flera fastigheter kan dra nytta av.

 

Det absolut vanligaste i Sverige är att en samfällighetsförening förvaltar en gemensam väg. Det är också vanligt med föreningar som förvaltar en vattenanläggning eller ett grönområde.

 

Lagen om förvaltning av samfälligheter, eller samfällighetslagen som den också kallas, reglerar många frågor som gäller samfällighetsföreningar. Bland annat föreskrivs hur föreningen bildas på initiativ av en fastighetsägare eller lantmäterimyndigheten och att föreningen ska registreras.

 

Kallelse till föreningsstämma

Precis som andra föreningar styrs en samfällighetsförening av en stämma där alla medlemmar träffas och beslutar i viktiga frågor och av en styrelse som sköter den löpande förvaltningen mellan stämmorna.   En vanlig tvist när det gäller föreningar är klander av stämmobeslut.

 

Ofta kan medlemmarna inte komma överens vid stämman och då väljer de missnöjda medlemmarna ofta att klandra stämmobeslutet.   I tvister som rör klander av stämmobeslut är det vanligt att kallelsen till stämman tas upp. Det finns formella krav på hur en kallelse ska gå till och det är inte alltid så lätt för en styrelse att uppfylla de formella kraven fullt ut.

 

När det gäller samfällighetsföreningar stadgar samfällighetslagen att föreningens stadgar ska innehålla bestämmelser om hur kallelse till föreningsstämma ska ske.

 

I lagen regleras också att kallelse ska ange vilka ärenden som ska tas upp på stämman och vad som händer om styrelsen inte kallar till stämma. Något mer om hur kallelsen ska gå till finns dock inte reglerat. Istället är det föreningens stadgar som avgör.

 

Om kraven i lagens och stadgarnas bestämmelser inte uppfylls anses besluten på stämman inte ha tillkommit i behörig ordning. Det är dock inte alla fall där det innebär att besluten ska förklaras ogiltiga eller upphävas. Det finns två viktiga undantag, nämligen om alla medlemmar ger sitt samtycke eller om felet inte inverkat på beslutets innehåll.

 

Principen om inverkan

Det senare är en allmän associationsrättslig princip som gäller både aktiebolag och ekonomiska föreningar. Formella felaktigheter i fråga om kallelse eller i annat avseende gör enligt denna princip inte ett stämmobeslut ogiltigt, om det är tydligt att felet inte har inverkat på beslutets innehåll.

 

Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål som gällde tillämpningen av denna princip. Omständigheterna i målet var att en samfällighetsförening höll stämma och då ansåg föreningens revisor, som också var medlem i föreningen, att styrelsen inte skött sitt uppdrag och därför inte skulle beviljas ansvarsfrihet för föregående års förvaltning. Styrelsens ordförande, som också var ordförande på stämman, avbröt då stämman.

 

En dryg månad senare tog man upp stämman igen. Då var inte föreningens revisor närvarande och då beviljades styrelsen ansvarsfrihet. Revisorn och två andra medlemmar klandrade stämmobeslutet. Det framkom att kallelsen till den fortsatta stämman skickats först tio dagar innan stämman, trots att föreningens stadgar föreskrev att kallelse skulle skickas tidigast fjorton dagar innan stämman.

 

Frågan i målet var hur principen om inverkan skulle tillämpas. Högsta domstolen fastslår att en medlems möjlighet att personligen delta i stämman utgör en viktig del av dennes rättigheter. Om en brist i kallelseförfarandet gör att en eller flera medlemmar inte har deltagit på föreningsstämman talar detta enligt Högsta domstolen för att det formella felet har inverkat på innehållet i de beslut som fattas på stämman. Omständigheterna i den enskilda fallet kan dock ändå visa att felet inte inverkat.

 

Det räcker inte med en klar majoritet

I det aktuella fallet hade tolv medlemmar röstat för ansvarsfrihet och endast två medlemmar röstat emot. Styrelsens revisor och ytterligare några medlemmar var inte närvarande. Detta talade enligt Högsta domstolen mot att det formella felet hade inverkat på beslutet om ansvarsfrihet.

 

Man kan tro att även om revisorn och de andra röstat emot så hade majoriteten röstat för ansvarsfrihet.   Högsta domstolen fastslår dock att det ändå inte ska anses tydligt att felet inte har inverkat på beslutets innehåll. Med andra ord menar Högsta domstolen att revisorns närvaro och diskussion på stämman skulle ha kunnat leda till att några medlemmar röstat annorlunda. Därför finner Högsta domstolen att stämmobesluten ska upphävas.

 

Högsta domstolens dom visar att det inte räcker att en styrelse har merparten av medlemmarna bakom sig. En liten minoritet, ibland bara en person, kan kullkasta besluten på stämman om styrelsen slarvar med de formella kraven på kallelse.